Nacka gård

Ett gammalt hus har många ljud och lukter. Knarrande golvbrädor och skallrande fönsterrutor blandas med dofter av trä, damm och fuktiga takbjälkar. Obehagligt blir det först när ljudet du hör är av en kropp som svänger i en galge, och lukten är den av lik.

Det smala näset mellan Järla sjö och Dammtorpssjön delas av en djup ravin. Här rinner Nacka ström i sin brusande fåra förbi den klippa, Nacken, som gett hela Nacka sitt namn. Här har funnits industrier sedan Gustav Vasas dagar, smedjor, krutbruk och kvarnar, men idag är det ett tyst och stilla bakvatten, och den gamla gårdsplanen har helt utplånats av Ältavägen.

Den gamla ladugården på Nacka gård. I bakgrunden skymtar den vita kvarnbyggnaden.

Kvar som minne av den forna industrin finns de byggnader som kantar Ältavägen, ladugårdar, magasin, kvarn och rättarbostad. Längre upp vid kanten av Dammtorpssjön ligger Nacka gamla kyrkogård vars 1600-talskapell revs 1902, ett årtionde efter det kyrkogården övergetts. Idag för de fåtaliga gravarna en tynande tillvaro i backen under de höga granar som får klockstapeln som oväntat visar sig strax ovanför att se närmast dvärglik ut i jämförelse. Den byggnad som sticker ut mest är dock varken gravkor eller kvarn, utan Nacka gårds stora gula huvudbyggnad, en enorm trevåningsvilla från 1874, byggd på samma plats där den tidigare 1600-talsgården stått. Bakom huset stiger berget brant, och trädens siluetter står svarta mot himlen.

Nacka gamla kyrkogård på höjden ovanför Ältavägen.

Ett par som för ett antal år sedan hyrde en lägenhet i Nacka gård har berättat hur de efter en tid började känna en underlig kväljande lukt i huset. Till en början var det bara aningen av en äckligt sötaktig stank som otrevligt nog alltid var värst om nätterna när de lagt sig att sova. Lukten blev starkare allt eftersom dagarna gick, utan att de lyckades lokalisera dess ursprung. Ibland verkade den komma från ett visst rum, ibland verkade den följa dem när de gick runt i det stora huset.

Ältavägen skär rakt igenom den forna gårdsplanen. Nacka ström ses till vänster, och till höger Nacka gård.

När de så när börjat vänja sig vid lukten trappades fenomenen upp. Ett skrämmande knarrande ljud kunde tydligt förnimmas när natten tystat dagens bestyr. De beskrev det som ljudet som skulle uppstått om man hängt upp en tung säck i ett rep, och sedan gungat den fram och tillbaka. Trots att det var sommar blev det dessutom märkbart kallare i huset var gång det märkliga knarrandet hördes. När lampan tändes var ljudet som bortblåst, men så snart ljuset släcktes återkom det, och med ljudet känslan av att inte längre vara ensamma i lägenheten.

Det före detta stallet på Nacka gård. Här slutade Tomas Enbom sina dagar sägs det.

Droppen kom en natt när de båda oförklarligt vaknade vid fyratiden på morgonen. Rummet var kallt som is, och till deras fasa får de se vad de först tror är ett bylte gamla kläder som hänger i taket. När de gnuggat sömnen ur ögonen ser de att det är en död kropp som hänger där med ett rep runt halsen, och de hemska ljuden får med ens sin förklaring, och även lukten. Det är stanken av lik. Redan morgonen efter flyttade de därifrån för att aldrig återvända, men passade på att prata med en av de äldre som bodde i trakten, en gammal kvinna som berättade om en gårdskarl vid namn Tomas Enbom som hängt sig i ett outnyttjat rum i stallet och sedan blivit hängande flera dagar innan han hittats. Enligt traditionen skulle Tomas Enbom begravts på kyrkogården alldeles intill, men det enkla träkors han fått är nu försvunnet. Nacka gård har sedan några år nya ägare, men det sägs att lukten ännu kan kännas.

Denna text är hämtad ur boken Hemsökt, Carlsson bokförlag 2015. Författare och fotograf: Petter Inedahl.

Läs mer


3 kommentarer

Torsten Lindholm · 10 juni, 2013 kl. 02:02

Kan se att det finns en hel del brister i berättelsen om Nacka Gård. Jag som skriver är född här och så även min far. Jag bor numera i huset tillsammans med min familj. Det par som står omnämnt är påhittade och den äldre kvinnan som de skulle ha pratat med borde ha varit min mor om det var bekräftat att hon bodde i huset. Det enda autentiska är väl bilderna som jag känner igen. En rättelse vad beträffar bilderna är att det åsyftade stallet är den byggnad som befinner sig nedanför ladugårdsbyggnaden. Jag förväntar mig att berättelsen tas bort då den är djupt kränkande med tanke på att vi nyligen har haft dödsfall i familjen och att minnet av den bortgångne inte har några negativa spår som det antyds av här. Från detta inlägg kommer jag även att skicka ett direkt mejl till ansvarige för sidan. Jag förväntar mig att även att en ursäkt publiceras. Mvh Torsten Lindholm

    Skarn · 10 juni, 2013 kl. 07:25

    Hej Torsten.
    Materialet till de flesta av artiklarna på Hemsökta Stockholm kommer antingen från intervjuer med inblandade eller från uppteckningar gjorda av Nordiska museets folkminnesarkiv och folkminnesarkivet i Uppsala. Några få artiklar, däribland den om Nacka gård, härstammar dock från tryckta publikationer och är fritt återberättade av mig. Berättelsen om den hängde i Nacka gård återfinns i boken Gengångare av författaren Åke Ohlmarks, och enligt hans förord ska sagesmannen varit en konstnär vid namn Tage Skiöld. Boken publicerades 1971, men när själva upplevelsen skulle ägt rum framgår inte. Liksom Åke Ohlmarks har jag själv ingen uppfattning om spökhistoriernas eventuella sanningshalt, utan överlåter åt läsaren att fritt tro eller inte tro på det berättade.
    Vänliga hälsningar
    Petter Inedahl

Torgny Domeij · 25 januari, 2023 kl. 10:53

Jag har några andra tankar om stank i Nacka, längre upp från gården, då dammen en tid inte hade bra flöde uppe vid Dammtorpssjön så stank det där, blev mycket klagomål, nu reglerat.

Men själva Sicklaön var ökänd för sina många slakterier och svingårdar, självs namnet Sickla sannolikt en förvrängning a v finska Sikala, betyder svingård, svin heter Sik på finska.

Men inte fint nog för de svenska herrarna som inte kunde finska, men bo och verka i Finntorp, Finnboda, Finnberget, Finnholmen och sköta svinen på svngårdarna fick de. På Stora och Lilla Sickla då de försörjde Danvikens hospital. Finns stipulerat i annalerna.

Vad gäller Nacka Bruk så var det tyskar som grundade det åt kung Gösta – och namnet tog de med sig från Näckströmmen och Näcka bro vid Käpplingeholmen nedanför Brunkeberg. Att folk sedan upprepar missförstånd om berget Nacken är en senare historia.

Finns för övrigt en flod som heter Neckar i Tyskland, folktron om Näcken är också sv tyskt ursprung, de varnade barnen för Näcken, strömmande vatten var farligt, strömmen vid Stadsholmen tog barn..

Och Näckströmmen tog 300 danska knektar i slaget vid Brunkeberg. Tacka sjutton för att det var ett namn att lägga på minnet!

Finns många såna missförstånd men räcker för tillfället..

”Det kommer en mäktig ond stank i hela staden av den där spetalen på Gråmunkeholmen, och det vatten, som löper där omkring och som de sjuka vaska sig och sina befläckade kläder i, dras av strömmen omkring slottet och hela staden. Därför vilja vi äntligen med det första ha samma spetal till Danviken, och för den skull ha vi nu låtit försträcka förmyndarna i spetalen 400 mark örtugar till att börja bygget med. Och är vår vilja att dessa förmyndare förmanas att nu i vinter skaffa sig timmer och annan nödtorft och strax på föråret med all flit gripa sig bygget an.”

Skriver gamle kung Gösta..

Grisarna flyttades från Stadsholmen till Sickla, där växte upp slakterier som sedermera flyttades till Slakthusområdet pga att folk klagade på den hemska stanken i slutet av 1800-talet och börbjan på 1900-talet.

Lämna ett svar till Torsten Lindholm Avbryt svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *