Kyrkvaktmästarens återkomst

Enskede kyrka

Den gamla kyrkvaktmästarbostaden har stått obebodd i årtionden. Och ändå finns någonting där.

Gamla Enskede är ett område som döljer sig väl. Mellan intetsägande lådhus, breda trafikleder och de obligatoriska thaikioskerna gömmer sig en småstadsidyll som gör de fåtaliga besökarna häpna. Här har en gång fantasin hos arkitekter och trädgårdsmästare flödat, och de få bostadslängorna ser om möjligt ännu mer inbjudande ut än sina småskaligare villagrannar. Tidens tand har genom en lycklig slump farit varsamt fram med vad som en gång hette Enskede villastad.

Enskede kyrka, med ingången till den forna vaktmästarbostaden tydligt synlig på gaveln. Den hemsökta lägenheten ligger bakom de tre fönstren i övervåningen.

Området där Gamla Enskede ligger tillhörde ursprungligen Enskede herrgård, men köptes in av Stockholms stad strax efter förra sekelskiftet. Enskede villastad började byggas hösten 1907 till stor del som så kallat egnahemsområde, vilket betydde att de boende själva uppförde sina hus  på tomter de hyrde av staden. Mest var det arbetar- och medelklassfamiljer som flyttade hit och Enskede villastad expanderade så snabbt att det jämfördes med vilda västern med vilket det ibland även hade vissa yttre likheter med sina trähus, planktrottoarer och vägbanor av stampad jord.

Begravning i Enskede kyrka. Vaktmästarbostaden ligger bakom orgelläktaren ovanför fotografens huvud.

På en bergknalle ovanför Björkvägen byggdes under åren 1913-1915 Enskede kyrka som en moderniserad variant av traditionell lantkyrka. Dess läge på berget gör att källarvåningen endast sträcker sig under en del av huset, och den ovanligt placerade kyrkspiran påminner om en stor svart skorsten, men den ljusa och närmast villaliknande kyrkan är trots detta vacker och populär vid både begravningar och bröllop, även bland folk som inte bor här. Enskede kyrka har ingen kyrkogård, och har heller aldrig haft någon. De som får prästens sista ord här fraktas sedan bort för att vila på annan plats, oftast närbelägna Skogskyrkogården.

Är det en död kyrkvaktmästare som gör Enskede kyrka osäker?

Nattetid står kyrkan mörk och stilla. Dess bleka gestalt skymtar i mörkret mellan de höga tallarna, en tyst klump i ett redan annars tyst område. Det ryktas dock man och man emellan att den högt uppflugna kyrkan inte riktigt är så stilla som den kan verka. En före detta kyrkvärd har berättat om märkliga och oförklarliga ljud vilka även dagtid stör den bräckliga kyrkofriden. I en kyrkvärds arbetsuppgifter ingår bland annat att ställa kyrkan i ordning inför begravningar, och detta var just vad han höll på med. Han är tidigt ute, så varken gäster eller huvudpersonen själv har kommit än, och han står i församlingssalen i samma våningsplan som kyrkorummet. Församlingssalen är en hemtrevlig lokal med stora blyinfattade fönster av lätt färgat glas, porträtt på väggarna, och en öppen spis i hörnet, och han går helt i egna tankar när han stelnar till av ett ljud från våningen ovanför. Exakt vad det var kan han inte sätta fingret på, men dess blotta förekomst är olustig och han går för säkerhets skull upp för att titta efter. Lokalen på övervåningen var en gång kyrkvaktmästarens bostad, och består av två rum och ett litet kök, men som väntat är ingen där och inte heller finns någonting annat som kunnat förklara det underliga ljudet. Han går ner igen för att fortsätta sitt arbete när han åter stannar till. Från rummet han just lämnat hörs en skräll, ett ljud han beskriver som om någon vält ut en stor tunna med torkade ärtor eller kanske ett badkar fullt av vatten. Ett droppande och rullande som trotsar all naturlig förklaring. Den tidigare olusten har nu ersatts av akut obehag, men han går tillbaka endast för att finna rummet lika tomt som tidigare. När han åter kommit ner blir arbetet tankspritt då öronen hela tiden är på helspänn för att fånga upp någonting mer från övervåningen, och det är med stor lättnad han en stund senare hör gnisslet av en bil som stannar på uppfarten nedanför koret. Han arbetar inte längre kvar i Enskede kyrka, och vad det är som finns inne i den gamla kyrkvaktmästarbostaden kan han än idag inte svara på, men menar att upplevelsen inte bara var mystisk, utan dessutom ytterst skrämmande.

Denna text är hämtad ur boken Hemsökt, Carlsson bokförlag 2015. Författare och fotograf: Petter Inedahl.