Ondskans hemvist

Fjellstedtska skolan

På dagtid är det Guds ord som ekar i korridorerna. Nattetid är budskapet det rakt motsatta. På Fjellstedtska skolans översta våning sover ingen längre.

Vid stranden av Fyrisån ligger sedan lite drygt ett och ett halvt århundrade prästseminariet Fjellstedtska skolan, döpt efter prästen Peter Fjellstedt, kanske mest känd för att han gav ut en egen bibel. Egentligen består Fjellstedska skolan av flera olika byggnader som tillsammans täcker in ett helt kvarter i centrala Uppsala ett stenkast från den mäktiga domkyrkan, och här har otaliga präster utbildats för missionsuppdrag i skilda delar av världen. Den som noga betraktar skolbyggnaderna upptäcker att de framträder i två radikalt olika skepnader. Från promenaden vid Västra strandgatan öppnar de sig i en stor omfamning mot Fyrisån, men från den smala och grändliknande Östra ågatan är det en tung huskropp som hotfullt tornar upp sig över de förbipasserande.

Fjellstedtska skolans mörka fönster på högra sidan om Östra ågatan.

Lika väsensskillda  som dess fysiska uppenbarelse sägs den gamla skolans ande vara. Om dagarna predikas Guds ord i det egna kappellet, nattetid bedriver betydligt ondare makter sitt hemska spel i de tomma korridorerna. I huvudbyggnadens vindsvåning fanns tidigare ett internat där långväga studenter kunde bo, men idag är de gamla studentrummen omgjorda till kontorsrum. Ingen sover längre i detta hus, och de gästrum som Fjellstedtska skolan ännu har ligger på annan plats. Redan ett par årtionden efter det skolan invigts blev det klart att allt inte stod rätt till i det då relativt nya huset, och det förekom att studenterna flyttade ihop två och två för att slippa vara ensamma med den illasinnade vålnad som visade sig.

En trygg skolmiljö. Dagtid.

Det började som en rätt ordinär hemöskelse. En dimmig skepnad dök upp nattetid, och förföljde vissa utvalda studenter. En av dem berättade efteråt hur han vaknat upp mitt i natten av en oförklarlig kyla i rummet, och till sin fasa fått se vålanden stå bredvid sängen. En stund står den där tyst och stirrar, innan de döda ögonen får en hotfull glans och den fasansfulla skepnaden börjar tala. ”Jag kommer för att hämta dig till en annan värld”, säger den. Mer hör inte den stackars studenten, han svimmar av skräck när vålnaden sträcker ut handen och rör vid honom. En av studenterna för dagbok där han skriver in sina och kamraternas möten med vålnaden, en dagbok som är riktigt otäck läsning. Efter det första framträdandet återkommer spöket gång på gång. Ibland i fysisk gestalt, men lika ofta som ett osynligt väsen.

Sankt Olofsgatan i Uppsala. Fjällstedtska skolans ena byggnad närmast bron.

Möbler börjar flytta på sig, en bokhylla kastas med våldsam kraft i golvet, och dricksglas slås i tusen bitar. En annan student berättar hur gungstolen i hans sovrum helt plötsligt börjar gunga trots att ingenting synligt sitter i den. En linjal rycks ur handen på användaren, och kuddar slits ur sängen rätt under huvudet på den sovande. Att studenterna alla är präster eller blivande sådana verkar inte spela någon som helst roll för den otäcka nattliga besökaren, och inte ens de starkaste böner har någon effekt. Den värst drabbade studenten, dagboksförfattaren, beskriver sin bottenlösa skräck, och hur han flera gånger tvingas fly ur sitt eget rum när hemsökelsen blivit särskilt svår. Vålnaden har av vissa identifierats som en man vid namn Fredrik Eriksson, vilken sägs ha slagit vad med en av prästeleverna om att den av dem som först dör ska kontakta den andre från andra sidan graven, och på grund av detta inte kunnat få ro. Vem eller vad det än är som stör ron på Fjellstedtska skolan är det en vålnad som sätter skräck i dem som möter den.

Denna text är hämtad ur boken Spöklikt, Carlsson bokförlag 2018. Författare och fotograf: Petter Inedahl.