Andarna på Bisslinge

Bisslinge herrgård

Alla gårdar har sin historia och sina minnen. Bisslinge sägs ha betydligt mer än så.

Strax söder on Edssjön i Upplands Väsby ligger den lilla 1600-talsherrgården Bisslinge. Den ligger i en liten oas av träd i det öppna landskap som förr var jordbruksbygd, men idag golfbana. Trots golfvagnar och reklamplatser känns det idylliskt när man närmar sig gården genom den nästan kilometerlånga allén som inte liknar någon annan allé. Träden varierar parvis under långa sträckor, och det hela påminner om en botanisk trädgård. Björk, lind, lönn, ek och till och med lärkträd skuggar grusvägen upp mot huset. Inte heller sträckningen är som man väntat sig. Istället för att leda rätt fram mot huvudbyggnaden gör vägen en krök så att man nalkas gården från gaveln via de fyra lätt asymmetriska flyglarna. På Bisslinge är det udda vardag.

Den märkliga allén vid Bisslinge. Herrgården med sina udda placerade flyglar skymtar bakom golfbanan.

Gården är gammal. Domarringen på Domarbacken strax intill talar sitt uråldriga språk, och Bisslinge tillhörde en gång nunnorna i Klara kloster. Den nuvarande byggnaden stammar från 1660-talet då läkaren Peter Gripenflycht flyttade hit, men Bisslinges mest kände ägare är inte den gamle medicinaren, utan 1700-talspolitikern Elis Schröderheim. Under hans tid blomstrar gården, och är platsen för sångaftnar, amatörteater och tornérspel. En av hans anställda är en viss Lovisa Grönlund, vilken i november 1777 tar ut lysning med Carl Michael Bellman i Eds kyrka på andra sidan Edssjön. Bellman lär, inte helt förvånande, ha varit en flitigt sedd gäst på Bisslinge under den tid hans blivande hustru jobbade här, och har författat en teaterpjäs om närbelägna Rotebro gästgivargård. Sång och lek var dock inte det enda som upptog tiden på Bisslinge, lika ofta var sysselsättningen mörkare. Andeframkallning och samtal med avlidna var ett 1700-talsmode som också praktiserades här, och Elis Schröderheim själv berättar i ett brev hur han tillbringat sömnlösa och kallsvettiga nätter i sällskap av rösterna av de döda han tidigare manat fram.

Uppfarten till Bisslinge. Själva herrgårdsbyggnaden kan anas mitt i bild.

Under åren har gårdens ägare varierat och dess öden pendlat mellan förfall och storhet, och platsen är idag privatbostad, men det finns de som säger att Bisslinge inte alltid är så idylliskt som det kan verka. En person som några veckor varit gäst här berättar hur hon en morgon till sin förvåning finner sina kläder, som hon kvällen innan vikt ihop och lagt på en stol, utkastade över golvet. Hon samlar ihop dem och drar efter en stunds funderande slutsatsen att hon helt enkelt bara varit slarvig. Ett par dagar senare upprepas händelsen, och den här gången är hon inte lika säker på sin förmodade fumlighet. På kvällen lägger hon därför noga ihop kläderna, och ser till att det inte finns minsta chans att de ramlar ner av sig själva, men trots försiktighetsåtgärden ligger de nästa morgon utspridda över golvet. Fast besluten att lösa mysteriet flyttar hon kvällen därpå ut stolen med kläderna mitt på golvet där hon tydligt kan se den i ljuset från fönstret, och lägger sig sedan att hålla vakt. Timmarna går utan att någonting händer, och hon börjar klippa med ögonen när en rörelse får henne att med ens bli klarvaken. Mitt framför ögonen på henne flyger kläderna till synes av sig själva ut över golvet, och när hon förvånat reser sig upp vräks stolen omkull.

Bisslinge. Vad är det för väsen som Schröderheim manat fram ur mörkret?

Händelsen är lika oförklarlig som skrämmande, men hon bestämmer sig för att inte ge upp. Hon binder fast kläderna med ett snöre och ler för sig själv när hon kryper ner i sängen, men nästa morgon ligger de utspridda över golvet som vanligt, inklusive snöret. Hon försöker med ett kraftigare snöre, och binder det så hårt hon kan och avslutar med en serie handfasta knopar. Mitt i natten vaknar hon av ett skrapande ljud. Det är stolen med kläderna som dras över golvet, och trots att hon är rädd kan hon inte låta bli att le då hon inser att hon vunnit den nattliga kampen. Knappt har hon tänkt tanken förrän stolen stannar, och täcket slits av sängen med våldsam kraft. Dagen därpå lämnar hon Bisslinge. Spökeriernas orsak har det naturligtvis spekulerats i. De Schröderheimska andeframkallningarna ligger nära till hands, men det finns alternativ. När Bisslinges källare murades i mitten av 1600-talet tog man hjälp av en gammal runsten som slogs sönder och murades in. Den sitter där än idag trots ett flertal försök att få ut den. De delar av inskriptionen som gått att tyda är oförargliga nog, men att det som är satt att vakta runor ibland sägs göra sitt arbete mycket väl har berättats om tidigare.

Denna text är hämtad ur boken Hemsökt, Carlsson bokförlag 2015. Författare och fotograf: Petter Inedahl.