Botkyrka kyrka

En kyrka är full av minnen av de döda. Nattetid lär dessa minnen inte bara vara levande, utan rentav påträngande.

Det råder en märklig stämning kring Botkyrka kyrka. Det är liksom befann den sig i en kapsel som ger den eget och från omvärlden väsensskilt liv där bogårdsmuren inte bara markerar gränsen för kyrkogården, utan även gränsen för någonting annat, något svårbegripligt men ändå högst påtagligt. Utanför muren ligger marken djupare, och ur de låglänta ängarna där den gamla kyrkbyn en gång låg stiger dimman för att sakta sluta sig kring det ensamma gudshuset. I ett hörn står det gråstensmurade Wåhlinska gravkoret likt ett medeltida vakttorn. E4:an håller effektivt avståndet till industriområdet över den försvunna byn Kumla, och åt andra hållet döljer Klockareberget Hallundas miljonprogramsbebyggelse.

Utanför kyrkporten ligger den helige Botvids bror Björns gravsten. Originalet finns på historiska museet.

Botkyrka kyrka började byggas 1176 på platsen där tidigare en litet träkapell stått, och är döpt efter det lokala helgonet Botvid, vilken fötts på närbelägna Hammarby gård. Han slogs ihjäl av en av sina tjänare och begravdes i Säby kyrka någon gång kring 1120. Om det var de många mirakler han även i dött tillstånd sägs ha kunnat utföra eller om det var ett utslag av familjeheder är okänt, men ett årtionde efter sin död grävdes Botvid upp och flyttades av sin bror Björn till det lilla kapell han gjort i ordning för ändamålet, och vilket sedermera förvandlades till Botkyrka massiva gråstenskyrka.

Dimman smyger kring Piperska gravkoret på Botkyrka kyrkas kyrkogård.

Med Säby kyrka gick det sämre. Den fick efter det den blivit berövad sin huvudsakliga turistattraktion dåligt rykte och döptes i folkmun om till Slem, vilket på medeltidssvenska inte betyder slemmig, utan dålig eller oduglig, och skulle inte förrän flera hundra år senare få sitt nuvarande namn Salem, en passande biblisk förvanskning. Idag är den helige Botvids kvarlevor försvunna, och var någonstans i kyrkan hans grav skulle stått är det inte längre någon som minns, men utanför porten kan man ännu beskåda hans bror Björns märkliga gravsten, eller i varje fall en kopia av den då originalet finns på Historiska museet.

Botkyrka kyrkas inre. Vad händer nattetid under de tunga valven?

Trakten kring Botkyrka kyrka är fylld av minnen från det förgångna. Runstenar, gravkummel och rester av gamla boplatser, och på andra sidan Gamla Södertäljevägen, som numera heter Sankt Botvids väg, står ännu den forna klockargården. Både på det bakomliggande Klockareberget och berget strax öster därom finns bronsåldersrösen som vittnar om att här har människor levt och dött under årtusenden. Det går också en hel del rykten om de bägge bergen, och det sägs att man nattetid ibland kan få se märkliga ljussken stiga ur de annars stilla skogshöjderna, ljussken som lär vibrera i luften ovanför de gamla gravhögarna. En kvinna som rastat sina hundar här sägs ha hittat underliga och oidentifierade kristaller på platsen, som om stor hetta utvecklats utan att dock lämna spår efter sig på omgivande träd eller buskar.

Vad rör sig om nätterna i Botkyrka kyrka?

Även själva kyrkan har rykte om sig att inte alltid leva upp till den helige Botvids förmodade fromhet. Det lär vara en otäck församling som firar sina tvivelaktiga mässor sedan mörkret sänkt sig över Botkyrka kyrka. Ett sällskap som en sen kväll stod och väntade på bussen vid hållplatsen alldeles utanför kyrkogårdsmuren har berättat hur de fick se ett inte helt betryggande ljus plötsligt tändas i de tidigare mörka kyrkfönstren, ett matt gulgrönt sken vilket skimrade på ett kusligt och overkligt sätt. Förvånat börjar de diskutera fenomenet, och överväger att gå dit för att se efter, ett förslag som dock aldrig realiseras då samtliga finner ljusskenet både olustigt och skrämmande. Som de står där och tittar får de se en svart gestalt dyka upp ur djupet av kyrkogården. Den verkar glida över marken för att så försvinna rakt genom den stängda kyrkporten. Om det var denna sistnämnda händelse eller bussens ankomst som definitivt lade locket på nyfikenheten ska vara osagt, men det sägs att det är mer än bara minnen som nattetid fyller Botkyrka kyrka.

Denna text är hämtad ur boken Hemsökt, Carlsson bokförlag 2015. Författare och fotograf: Petter Inedahl.

Läs mer


2 kommentarer

Stefan Torstensson · 15 maj, 2013 kl. 10:45

Tack Petter!! Det är gott att få bidra med allt jag har varit med om. Det där matta gul-gröna ljuset glömmer jag och de två andra grabbarna aldrig. Tur att vi inte tittade efter vad det var, för det hade nog inget gott med sig …..

Du är en skicklig berättare och en mycket duktig fotograf!!

Återigen, lycka till med allt arbete.

Yvonne Yngvesson · 23 september, 2023 kl. 09:38

Tack för en underbar berättelse Jag är mycket intresserad och nyfiken på allt detta okända från en gången tid Du skriver väldigt bra och man dras till din text Tack

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *