Döden lurar på Tyresö

Tyresö slott

Att bli väckt mitt i natten är aldrig roligt. Särskilt otrevligt blir det dock när du vet att vad som väckt dig är hatiskt och inte längre levande.

Uppflugen på en udde i Kalvfjärden ligger renässansslottet Tyresö. Sommartid är parken full av besökande. Lekande barn, par som har picknick, hundägare, promenerande pensionärer eller hungriga restauranggäster. När kylan kommer och de kala grenarna står vassa mot himlen är det som att befinna sig på en helt annan plats. I den högt belägna granskogen på andra sidan viken river stormen, och trots att lampan brinner innanför enstaka fönster känns det långt till närmsta människa. Över den avlövade parken strävar tornspirorna förgäves mot blekt lysande stjärnor. Tyresö dör en smula varje höst.

Porten till italienska trädgården. Till vänster tornar slottet upp sig.

Det nuvarande Tyresö slott byggdes av riksdrotsen Gabriel Oxenstierna i början av 1600-talet, men godset finns omnämnt redan 300 år innan. En av de tidigare ägarna var den olycksalige Erik Ryning, vilken var den som till sist lyckades övertala Kristina Gyllenstierna att överlämna Stockholm till Kristian tyrann, och som tack för hjälpen förlorade huvudet i blodbadet ett par dagar senare. Liksom så många andra svenska slott led Tyresö hårt under 1700-talets renrakade stilideal. Muren som  tidigare omslöt borggården revs och samma öde drabbade tornen och de höga spirorna. Att dagens Tyresö är så förvillande likt sitt forna jag är uteslutande dess siste ägares förtjänst, markisen Claes Lagergren, en man med ett minst sagt märkligt liv. Han föddes som bondpojke i Närke, flyttade till Rom där han konverterade till katolicismen och utnämndes så småningom till markis, en adelstitel som aldrig existerat i Sverige, av påven 1889. När han dog 1930 var han en av landets rikaste män.

Tyresö kyrka med sitt rumphuggna tron.

Även den bredvidliggande kyrkan har ett dramatiskt förflutet. Byggt av slottets skapare Gabriel Oxenstierna 1641 fick han den tveksamma äran att själv inviga den, som lik, och kom alltså att bli den förste att begravas där. En stormnatt 1740 slog blixten ner i den höga tornspiran och elden fick tornet, som aldrig återuppbyggdes, att rasa samman. Den kraftiga hettan smälte de bägge kyrkklockorna vars rester tillvaratogs, och de nuvarande klockorna är faktiskt tillverkade av malmen från sina föregångare.

Tyresö slott från parksidan. Spökrummets fönster kan skymtas strax till höger om tornet.

Inne i slottet är det mesta sig ännu likt sedan den gamle markisens dagar. De flesta av möblerna kommer från tiden kring förra sekelskiftet, men får hjälp på traven av enstaka äldre kollegor. I slottets huvudbyggnad har ingen bott sedan 1930, och nattetid är den en mörk och tyst stenmassa som tornar upp sig över den kringliggande parken. I övre våningen finns en rad mindre gästrum som vetter ut mot Notholmen, de är alla numrerade och ett av dem, nummer 7, är ökänt. Här sov ingen ens under markisens tid. Rummet har alltid haft dåligt rykte, och de som övernattat där har aldrig gjort om misstaget.

Gästrum nummer 7 och sängen där ingen sovit på bortåt hundra år.

Den siste att göra försöket kände till ryktet och sov därför med laddad revolver under huvudkudden, vilket dock inte hjälpte honom stort. Någon gång runt klockan två på natten vaknar han av okänd anledning. Lutad över honom där han ligger i sängen står en mörk skepnad som utstrålar sådan kompakt illvilja att den stackars mannen inte förmår säga ett ljud. Hur länge han ligger så kan han efteråt inte tala om, men den skräck som griper honom tar sedan år att komma över, och han berättar att han känt någonting som liknat händer treva sig upp mot hans hals. Idag är slottets huvudbyggnad som sagt inte längre bebodd, men det sägs att man nattetid från platsen kring parkens solur ska kunna skymta rörelser i det tomma rummet.

Denna text är hämtad ur boken Hemsökt, Carlsson bokförlag 2015. Författare och fotograf: Petter Inedahl.