Eldfängd ande

Stureplan 13

En hemtrevlig atmosfär och välrenommerat kök, men också oförklarliga eldsvådor och vettskrämd personal. Anrika restaurang Brända Tomten var känd på flera sätt.

Stureplan i Stockholm är en hektisk plats. Tiden mellan de sista nattsuddarna och de första sömniga anställda kan räknas i minuter snarare än timmar, och den som inte tycker om trängsel gör klokast i att hålla sig borta. Bilar, bussar, cyklar och människor på språng till affärer, arbeten eller krogar, och så naturligtvis ännu fler bilar, bussar och människor målar en tavla som gör att den slitna klyschan om stadens puls genast känns mindre sliten och klyschig.

Stureplan, en plats för nöjen och vad mer?

Här har krogar, hotell och affärspalats prålat sedan 1880-talet, och är det någonstans i Stockholm man får den där riktigt storstadsaktigt neonsprakande känslan a la Piccadilly Circus så är det på Stureplan. Hur många olika restauranger och nöjesetablissemang som legat här genom åren torde vara omöjligt att svara på, flera av dem klassiska i ordets rätta bemärkelse även om många nu fått skatta åt förgängelsen. En typisk sådan krog var Brända Tomten med adress Stureplan 13. Redan 1922 slog den upp portarna i regi av den egensinnige och originelle Sten Hellberg, och de många rummen med sina fantastiska namn och inredningar lockade redan från början stora skaror. På 1920-talet var här stamställe för en stor del av huvudstadens skådespelar- och konstnärselit, kanske lockade av den teatraliska inredningen. Det något udda namnet hämtades från Sten Hellbergs kompanjon Sven Ståls barndomshem liksom, om man får tro vad som sägs, även en stor del av det ursprungliga möblemanget.

Restaurang Brända Tomten är sedan många år ersatt av ett annat etablissemang. Spökar det även här?

Brända Tomten sägs ha varit först eller i varje fall bland de tidigaste på en mängd olika områden. 1930 konstaterar journalisten Ellen Rydelius förvånat att de serverar någonting som kallas grönsakstallrik, alltså vegetarisk mat, och som lär vara mycket omtyckt bland damerna, och lite dryga trettio år senare lär Stockholms första restaurangkö ha radat upp sig utanför ingången till den överfulla lokalen. Favoritdrinken gick under namnet Sattyg och bestod av vitt vin och vermouth, och överhuvudtaget var Sten Hellbergs menyer fulla av rätter med minst sagt udda namn som Chefens bröst och Ulla i guldsängen. En märklig detalj i sammanhanget var att restaurang Brända Tomten låg i två fastigheter och därför hade två olika hyresvärdar, vilket kanske inte alltid var det mest praktiska arrangemanget. 1946 var den Hellbergska epoken slut och några år senare tog ICA över driften tills den lades ner för gott 1987. Idag upptas lokalerna av restaurang East och Brända Tomtens fantasieggande inredning har för länge sedan funnit vägen till soptippen.

Vad händer i det mörka huset sedan gästerna gått hem?

Hur det står till efter stängningsdags i nuvarande restaurang ska vara osagt, men i varje fall under Brända Tomtens tid var stället ökänt för sina många och i vissa fall mycket obehagliga spökerier. En kvinna som arbetat här under 1970-talet berättar om hur personalen vägrade gå ner i källaren sedan restaurangen stängt för natten, och hur stämningen i vissa av de många rummen plötsligt och oförklarligt kunde bli tjock och hotande. Värst lär det ha varit nere i Lejonkulan, ett dunkelt källarrum med svartmålade väggar och tavlor belysta av spotlights. Vid ett tillfälle möblerar hovmästaren och en av servitörerna om här nere, de flyttar borden och hänger om tavlorna, och är rätt nöjda med sitt arbete när de går hem på kvällen. Mindre nöjda är de morgonen därpå när de går ner för att beundra sitt hantverk och finner att allting ställts tillbaka exakt som det varit innan. Att restaurangen varit låst och att bara hovmästaren själv och en annan person, som blankt nekar till att ha smugit dit under natten för att möblera om, har nyckel gör inte saken mindre förbryllande och möblerna fick efter detta stå kvar som de alltid gjort. En annan, och betydligt otäckare, händelse råkar en av servitriserna ut för en kväll efter stängningsdags. Hon sitter i en av sofforna vid baren och pustar ut när lågor plötsligt slår upp från hennes förkläde. Skrikande sliter hon det av sig och lyckas tillsammans med en kollega stampa ut branden. Inget levande ljus eller någon cigarett har varit i närheten av henne och hur förklädet börjat brinna förblir en obehaglig gåta. Inte helt förvånande lämnar händelsen djupa spår av skräck och själv är hon övertygad om att någonting avsiktligt satt eld på henne. Enligt vad som sades bland de äldre i personalen så skulle den som hemsökte Brända Tomten vara en före detta ägare till någon av de bägge fastigheter där restaurangen inrymdes, och att denne inte skulle uppskattat förändringar såsom ny personal eller ny möblering, och att det alltid var vid sådana förändringar som spökerierna blev som värst.

Denna text är hämtad ur boken Spöklikt, Carlsson bokförlag 2018. Författare och fotograf: Petter Inedahl