Erikshällsgatan 18

En vanlig lägenhet i ett helt ordinärt bostadsområde, men en som fått människor att gråtande av skräck springa därifrån för att aldrig återvända.

Nedanför Torekällberget i Södertälje brer en brokig väv av byggnader ut sig, minst lika varierad men kanske inte fullt så pittoresk som i friluftsmuseet. Området kallas Mariekäll efter Marie källa vars vatten rinner genom en ravin där man nattetid sägs kunna möta en oformlig grå skepnad. Källan fick sitt namn någon gång under 1800-talet, kanske som en nykristen markering mot den närbelägna och betydligt mer hedniska Torskällan. Mariekäll var länge en utkant, och gick ända in på 1960-talet under den inte helt smickrande benämningen skojarstan, ett tillnamn vars ursprung lämnas åt läsaren att spekulera i.

Bron över ravinen där man sägs kunna möta en oformlig grå skepnad om nätterna.

En av de större gatorna i Mariekäll är Erikshällsgatan, en backig och ringlande gata där man kan följa områdets utveckling kvarter för kvarter från de snickarglada villorna vid Jernbergsgatan via de tegeltäckta 1950-talshusen, 1960-talets betongfyrkanter och slutligen 1970- och 80-talet intill korsningen vid Västergatan. Erikshäll självt, en 1880-talsvilla döpt efter ägaren, Karl Eriksson, revs i början av 1950-talet, men låg på den plats där Erikshällsgatan 13-23 nu ligger. Tvärs över gatan ligger ett större bostadskomplex från tidigt 1960-tal, en fyrkantig vit kloss med infällda balkonger, och Erikshällsgatan 16-18, dess äldsta del, stod klar 1961. Det ser vardagligt och lätt bedagat ut och ger knappast några associationer till det övernaturliga eller oförklarliga. Skenet bedrar dock, och om en lägenhet på Erikshällsgatan 18 berättas historier som får håret att resa sig på lyssnaren och ännu mer på den presumtive besökaren.

Porten till Erikshällsgatan 18 där någonting svart och ondskefullt gör tillvaron obehaglig.

En av de boende berättar om en lägenhet han beskriver som ”aktiv”. Det börjar relativt oskyldigt någon vecka efter att han flyttat in med att han kommer hem från jobbet och finner alla de övre skåpluckorna i hallen öppna. Något förbryllad stänger han dem, men lyckas inte komma på något sätt de skulle kunnat öppnats med mindre än att någon varit där, en sak som verkar mindre trolig då endast han själv har nycklar till lägenheten. Det märkliga fenomenet upprepas ett flertal gånger, och vid mer än ett tillfälle går dessutom propparna i hela lägenheten utan att varken han själv eller den elektriker som tillkallas kan finna något fel. En natt vaknar han av att hans bägge katter, vilka så gott som alltid sover i soffan, nu istället ligger tryckta intill honom med tydliga tecken på rädsla. Atmosfären är tjock och illavarslande, och trots att rummet visar sig tomt när han tänder lampan får han ändå känslan av att någonting är där. Vid ett annat tillfälle är han i köket då rummet ekar av en ljudlig smäll som om någon slagit med knytnäven på diskbänken. Han frågar rätt ut i luften om det är hans pappa, vilken dött en tid innan, som är där och ber honom i så fall att göra om ljudet, men ingenting händer. När han istället frågar om det är någon annan hinner han knappt avsluta meningen innan smällen upprepas.

Erikshällsgatan 18. I en av lägenheterna här bor både döda och levande.

Fenomenen trappas så småningom upp. En morgon vägrar alla elektriska apparater fungera, varken tv:n, datorn eller ens brödrosten. Han står förbryllad och rådlös när han märker en människoliknande skugga intill sig, en skugga som utstrålar kyla och blir tätare och tätare tills han tilltalar den varpå den försvinner med ens. Sedan skuggan visat sig första gången återkommer den vid upprepade tillfällen. En kväll ligger han och halvsover framför tv:n då han hör ett märkligt krafsande, och i tron att det är katterna som håller på med någonting öppnar han ögonen och tittar rätt in i den svarta gestalten som står böjd över soffbordet endast några decimeter ifrån honom. Han blundar hårt och hoppas att det hela är en illusion framkallad av hans sömndruckna tillstånd, men när han åter öppnar ögonen står den otäcka skepnaden kvar. Precis som förra gången försvinner den när han tilltalar den, men efterlämnar en kompakt mur av ondska. Vid flera tillfällen ser han i ögonvrån katterna komma springande med någonting stort och svart efter sig, och de tidigare lekfulla djuren blir med tiden påtagligt skygga. En annan kväll sitter han åter och ser på tv när han hör det välbekanta ljudet av krafsande från kattlådan, en sak vars vardaglighet gör att han bara registrerar det i sitt undermedvetna tills han får se att bägge katterna sitter bredvid honom i soffan, stelt stirrande mot badrummet där kattlådan står. Med blandade känslor går han dit. Trots att rummet är tomt hörs krafsandet fortfarande, och sekunden därpå slocknar lampan. Full av olust backar han ut i hallen, då lampan slocknar även där samtidigt som temperaturen sjunker märkbart och han mer känner än ser hur någonting närmar sig från badrummets svarta dörröppning. Vid ett annat tillfälle ligger han och flickvännen och pratar i sängen när stämningen i lägenheten med ens blir tung. Dörren till vardagsrummet är öppen, och på bordet står en pet-flaska som inför deras ögon börjar vicka som om en osynlig hand fattat tag i den. Katterna är inte där, och fenomenet är så skrämmande att flickvännen omedelbart åker hem. Några dagar därpå finner han efter ett besök i affären flickvännen hysteriskt gråtande på hallgolvet, och historien hon berättar är allt annat än behaglig. Hon sitter på balkongen och hör strax efter att han gått hur någon kommer hem. I tron att han glömt plånboken eller någonting annat reflekterar hon inte så mycket över det, utan frågar bara lite spydigt om han redan är färdig. Då hon inte får något svar vänder hon sig om och tittar misstroget in i den tomma lägenheten när någonting med stor kraft slår mot balkongfönstret. Trots att det är fullt dagsljus blir stämningen så hotfull och illvillig att hon snubblar ut i hallen. Hon svär på att någonting osynligt kurar bredvid henne och skräcken blir så stor att hon brister i gråt. Kort tid därefter tar förhållandet slut då hon varken vågar besöka lägenheten på Erikshällsgatan eller vill att någon därifrån ska komma till henne av rädsla för vad som då kan följa med. Om det har samband med de ovan beskrivna händelserna ska vara osagt, men en före detta hyresgäst på Erikshällsgatan 18 berättar om en kvinna, Gerda Olsson, som bott i en villa på platsen för den nuvarande fastigheten, och som sedermera flyttat in i det då nybyggda hyreshuset och 1973 även dött här. Hennes lik lär ha legat oupptäckt flera månader innan det till sist förpassades till kyrkogården, och hon beskrivs i livet ha varit lätt igenkännlig med sin karaktäristiska långa svarta kappa, en gestalt otäckt lik den som sägs hemsöka Erikshällsgatan 18, det hus hon en gång bott i.

Denna text är hämtad ur boken Spöklikt, Carlsson bokförlag 2018. Författare och fotograf: Petter Inedahl


6 kommentarer

Sara · 13 april, 2015 kl. 07:10

Jag hoppas att lgh är renad nu. Om inte finns ju Jörgen som är medium i Södertälje.

    ulla · 13 april, 2015 kl. 10:31

    När du går in i lägenheten nästa gång säger du MED HÖG OCH TYDLIG RÖST HÄR BOR JAG NU LÄMNA MIG IFRED : Så Gjorde en släkting till mig när familjen inte fick vara ifred i sitt nyköpta hu (huset var gammalt) Sedan blev det lugnt Hoppas att det blir lugn för dig också

Lena · 21 april, 2015 kl. 10:24

Skriv till Jörgen så vi får se ngt från Södertälje

    Bosse · 26 september, 2015 kl. 11:40

    jag besökte jörgen Gustafsson han påstod att det var min döde far men det tvivlar jag på att det varit vid alla tillfällena

Manal · 21 april, 2015 kl. 10:56

Jag bodde i bodastigen och det spökade där också. Vid 2 tillfällen såg min son och min kompis en gammal farbror med hatt. Och mycket mer hände. Det är något med de området.

Smart.. | Mamma till Lowa · 13 april, 2015 kl. 12:10

[…] mig så klyftig nu när jag läste detta mitt i natten! Läs själv så fattar ni! Freya stökar lite inatt, tänderna bredvid framtänderna hade spruckit upp såg jag […]

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *