Timmermansgatan 13

När Olga kom hem efter den svåra operationen blev hennes mamma inte glad, hon blev livrädd. Olga var nämligen död.

Det klassiska spökhuset är en gammal herrgård någonstans på landsbygden. Ett åldrigt hus omgivet av stora ekar, en många hundra år gammal plats där man lätt kan föreställa sig inmurade skelett och nattsvarta dåd. Att ett vanligt hyreshus mitt i staden, ett dussinhus i den typiska stil som var förhärskande vid tiden strax efter förra sekelsiftet, skulle vara hemsökt är en smula svårare att ta in.

Porten till uppgången med det ödesdigra numret 13 ligger mitt mellan frisören och restaurangen.

Södermalm klarade sig betydligt bättre än sin norra namne undan 1960- och 70-talens rivningsraseri, och här kan man faktiskt hitta gott om den sorts pittoreska idyller som en gång var stadens skamfläck, och idag dess stolthet. Huset med kvartersbeteckningen Ormen större 17, eller för att använda vanlig svenska, Timmermansgatan 13, hamnar någonstans mitt emellan. Det är en fastighet som med åren skaffat sig viss charm, och vars lägenheter med tiden förvandlats till bostadsrätter. Utvändigt ser det ut ungefär som det gjorde när det byggdes för lite mer än hundra år sedan, men invändigt har stora förändringar skett. Lägenheter har slagits ihop, och vinden har gjorts om till bostäder, men allt gammalt i huset är inte av det slag som går att bygga bort.

Olga Cederqvists hem, Timmermansgatan 13.

År 1923 beboddes en av lägenheterna av makarna Cederqvist med sina fem barn. Olga Cederqvist, familjens enda dotter, var bara tjugo år när hon blev sjuk i en magåkomma och fördes till sjukhus. Hennes tillstånd blev allt värre, och till sist såg man ingen annan råd än att försöka operera, risken till trots. På kvällen den 24 mars 1923 rullades hon in i operationssalen. Det var sista gången hennes föräldrar såg henne i livet. Frampå morgonen den 25:e dog hon i sviterna av operationen, utan att ha återfått medvetandet. Händelsen var ett svårt slag för familjen som oroligt vakat natten igenom i sjukhuskorridoren.

Någonstans i fastigheten Ormen större 17 står en död flicka och hostar.

En sen kväll, ungefär sex månader efter Olgas död, börjar saker hända hemma hos familjen Cederqvist. Pappa August, vilken är skräddare och oftast arbetar hemifrån, sitter och syr när de alla tydligt hör hur någon hostar ute i hallen. Hans fru går förvånat ut för att se efter vem det kan vara, men skriker rätt ut av fasa när hon får se sin döda dotter stå där med stela ögon. Det kan tyckas märkligt att en mor skulle vara rädd för sitt eget barn, men människor som upplevt spökerier talar ofta om den där intuitiva och okontrollerbara skräcken. Som om den egna kroppen vet att det som står där och ser ut som en tjugo års flicka inte är någonting naturligt, någonting som hör denna världen till. Olga Cederqvist kom efter detta första besök igen allt oftare i sin före detta bostad. Ibland såg familjen hennes stå där, alltid tyst, och stirra, ibland kunde de höra hennes karaktäristiska hostning. Familjen Cederqvist står ut ett par månader i ett hem som alltmer fylls av fruktan inför nästa nattliga besök. Till sist flyttar de, och hör sedan aldrig av Olga, vilket är mer än man kan säga om nästa hyresgäst som får en död inneboende på köpet. Än idag lär Olga Cederkvist både höras och ses i sitt hem på Timmermansgatan 13, ett hem hon aldrig riktigt lämnat.

Denna text är hämtad ur boken Hemsökt, Carlsson bokförlag 2015. Författare och fotograf: Petter Inedahl.

Läs mer


0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *