Hägerstalund

Hägerstalund har genom åren bytt skepnad åtskilliga gånger. Herremansbostad, bondgård, officersförläggning och värdshus. Det enda som inte förändrats är den svarte spökryttare som hemsöker gården.

Strax utanför Akalla slutar förortsbebyggelsen abrupt. Bortom Akallalänken öppnar sig marken mot Hanstaskogen och Säbysjön i vad som förefaller vara obruten natur innan Märsta sätter stopp för illusionen drygt två mil senare. Det är ett uråldrigt landskap fyllt av gamla bytomter och gravfält, de flesta dock svåra att lokalisera för ett otränat öga. På ett fält alldeles invid Hägerstalunds herrgård dyker en rad sönderslagna och rostiga strålkastare upp oförmodat och till synes oförklarligt. Det är ändmarkeringarna från landningsbanan på F8:s övergivna flygfält vid Barkarby som står kvar i väntan på en rivning som lär dröja ännu några år.

Vägen förbi F8:s nedlagda flygfält. Ljusen från Hägerstalund kan skymtas bland träden strax till höger om byggnaden mitt i bild.

Gården Hägerstalund skapades på 1680-talet när Nils Hägerflycht slog ihop Hansta gård med en bredvidliggande fastighet, och sedan uppförde en ny manbyggnad han döpte efter sig själv. Man tror att i varje fall delar av det ursprungliga huset finns kvar dolda i den nuvarande herrgårdsbyggnaden, men gårdens bägge flyglar är sedan länge rivna. Den ena stod kvar så sent som på 1970-talet, men hade då degraderats till garage och bilverkstad. Runt gården låg ursprungligen en stor och vacker trädgård med lusthus och slingrande parkgångar. En hel del av dessa byggda på gravhögarna från gångna tiders hanstabor. Även två runstenar prydde parken, den ena står kvar än idag medan den andra flyttats till Skansen.

Mangårdsbyggnaden på Hägerstalund. Ungefär där fotografen står låg den sista av de försvunna flyglarna.

1905 tvångsinlöstes Hägerstalund av staten då dess mark kom att ingå i det stora militära övningsfältet vid Järva, och en sorglig tid började för den forna herremansbostaden som nu blev officersförläggning. Inredningen målades över i passande grått, flera av de gamla kakelugnarna slets ut, och i parken grävdes skyttevärn. När den militära eran äntligen tog slut 1970 stod Hägerstalund öde under många år. Det bedrövliga skicket och närheten till det ännu aktiva flygfältet  avskräckte de flesta spekulanter. Idag är det festvåningar och ett värdshus mest känt för sina överdådiga julbord, och med undantag för officerarna över hundra år sedan någon bodde här.

Spökryttarens väg. Hägerstalund ligger till höger alldeles utanför bild.

Att Hägerstalund inte enbart är känt för sin matlagning är dock ett omvittnat faktum. Ett flertal personer har berättat om underliga händelser i och kring den gamla gården. En av de mest ihärdiga historierna, som faktiskt är känd redan innan den militära tiden, handlar om en spökryttare som sägs hemsöka parken. En före detta anställd på Hägerstalund berättar hur hon en sen kväll gått ut för en nypa frisk luft. Hon går en bit bort och andas in den svala nattluften, och i ryggen hörs det svaga ljudet av prat och klirret av bestick över fönstrens gula ljusrektanglar. Som hon står där lägger hon märke till ett ljud som inte alls passar in i sammanhanget och som verkar komma från rakt motsatt håll: Ljudet av en virvlande vind och det karaktäristiska dunket av hästhovar. Det till synes harmlösa ljudet fyller henne med en svårförklarlig olust, och hon funderar som bäst på att gå in igen när virvelvinden med ens är över henne, och mitt i den den svarta siluetten av en ryttare till häst. Hon tar ofrivilligt ett steg baklänges, men snubblar och faller. Häst och ryttare är spårlöst försvunna. Inget ljud förråder vart de tagit vägen, ingen skugga syns på de öppna fälten kring gården, och inte heller några hovspår i gruset på gårdsplanen. Vem spökryttaren är  och varför han hemsöker just Hägerstalund har ingen lyckats lista ut, men det har föreslagits att det hela skulle ha samband med de gamla gravfält som obarmhärtigt schaktades bort när Nils Hägerflycht anlade sin storstilade herrgårdspark.

Denna text är hämtad ur boken Hemsökt, Carlsson bokförlag 2015. Författare och fotograf: Petter Inedahl.

Läs mer


2 kommentarer

Jan Karlsson · 29 oktober, 2021 kl. 01:58

Hej !
Undrar lite.
Jag bor i huset på bild nr 4 och har aldrig hört talas om någon ”spökryttare”
Min far bodde här sedan 1947 och han nämnde aldrig någon spökryttare.
Jag är ju bara 56 år gammal men ändå , en sådan historia borde man ha hört.
Även , som jag kallar herr Ersson som bodde här hela sitt liv ( 85 år) nämnde någon spökryttare.
Var har ni fått detta från ?
MVH
Jan Karlsson

    Skarn · 29 oktober, 2021 kl. 09:26

    Hej Jan.
    Historien om spökryttaren på Hägerstalund hittade jag i Dialekt- och folkminnesarkivets samlingar i Uppsala. Den skrevs ner 1929 och kvinnan som berättat det hela hette Hilda Andersson, före detta anställd vid Hägerstalunds gård. Exakt när i tiden (alltså vilket år) detta skulle utspelats framgår tyvärr inte, vilket oftast är fallet med historier från de olika folkminnesarkiven. Upptecknaren skrev ner berättelserna därför att han eller hon fått i uppdrag att göra så, inte för att personen ifråga egentligen var intresserad av spökhistorier och därför ställdes tråkigt nog heller inga följdfrågor.
    /Petter Inedahl

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *