Liket i salongen

Död och begraven sedan hundratals år. Och ändå fruktansvärt levande. Nästan längst ut på Enhörnalandets avsmalnande udde ligger den gamla herrgården Horn. Yttersta spetsen av Enhörna sticker långt ut mot Prästfjärden, och strax...

Läs mer →

Fantans hög

Tiden läker alla sår sägs det, men den mördade under offerkastet på Ekerö förlåter inte de levande ens efter hundratals år. Högt uppe på den branta sandåsen ovanför Kyrkfjärden ringlar Ekerövägen fram mot...

Läs mer →

Den kalla handen

Som gäst på ett hotell förväntar man sig viss uppmärksamhet. Otrevlig blir den först när den kommer från de döda och inte de levande. Sigtuna brer ut sig mot Sigtunafjärden likt en solfjäder....

Läs mer →

Prästens vålnad

Munsö urgamla kyrka ligger tyst, men inte övergiven nattetid. Här går vålnaden av en präst som inte kan få ro i graven. Munsö är sitt namn till trots inte längre någon ö, utan...

Läs mer →

Skogsfruns förbannelse

I det gamla 1600-talsslottet Görväln finns inget spöke, ingen ande eller vålnad. Det gör det istället runt knutarna, och ve den som råkar möta henne. Från villaområdet utanför Jakobsbergs station ringlar en smal väg...

Läs mer →

Den svarte ryttaren

Han har varit död i tusen år, men på Tammsvik fortsätter han rida. Den svarte ryttaren bådar ont för den som har oturen att möta honom. Längst inne i Kvistabergsviken på det smala...

Läs mer →

Fotsteg i natten

Hasande steg, knackningar i väggar och tak. Spökrummet på Riddersvik bevarar sin hemlighet och sina väsen. Mitt emot Färingsö vid stranden av Mälaren ligger sedan ett par århundraden Riddersviks herrgård. När huset byggdes...

Läs mer →

Hatet ur graven

Under träden vid Bromma kyrka står gravarna tätt, men alla döda sover inte, och än mindre tycker de om de levande. Bromma kyrka byggdes strategiskt invid Mälaren, och lär vara Stockholms äldsta bevarade...

Läs mer →
Pages:«12