Förspel till mord

Skeppstavägen 18

Skeppstavägen 18

Ett löjligt brott, ett milt straff. Och ändå fanns här fröet till vad som skulle hända endast några månader senare när namnet Leif Peters blev synonymt med kallblodigt mord och en ny och hänsynslösare generation kriminella.

Klockan fem minuter över tolv natten mellan måndagen den 13 och tisdagen den 14 januari 1964 kallas en polispatrull till restaurang Operakällaren i Stockholm med anledning av att personalen ertappat en av gästerna med stöld. När de kommer fram finner de en uppenbart berusad man i tjugofemårsåldern på en soffa i foajén bistert övervakad av en äldre herre med den imponerande titeln tamburchef. Den yngre sätter sig upp när han får se poliserna, och hans händer försvinner ner under soffkuddarna på ett lika iögonenfallande som misstänkt sätt. Han vägrar tala om vem han är, men i hans ficka hittas en splitter ny rakapparat och en annan i soffan, och det hela slutar med att han får följa med till polisstationen där han klockan sju på morgonen förklaras anhållen för grov stöld.

En blessyr i restaurangen

Vid närmare påseende visar det sig vara en lika trist som alldaglig händelse som utspelats. Strax efter halv tolv står hovmästaren och samtalar med några av gästerna, en familj som ätit supé. Pappan är en kollega som jobbat som källarmästare på ett flertal stockholmskrogar, bland annat hotell Apollonia på Nybrogatan 53, dagens Mornington Hotel, och även sonen är i branschen, om än bara som servitör. Under samtalets gång lägger hovmästaren märke till att sonen blöder från ett skärsår på armen, och leder ut den motvillige blesserade i foajén där han och tamburchefen hjälps åt att förbinda honom. Den skadade är påtagligt nervös och smusslar med bylsiga föremål i kavajfickorna, och hans uppträdande gör de bägge barmhärtiga samariterna först undrande sedan misstänksamma, en misstänksamhet som på inga vis minskar när en annan anställd kommer ner för trappan från herrtoaletterna och berättar att någon krossat glaset i en monter däruppe och stulit två rakapparater som legat till beskådande. Att föremålen som sticker upp ur den skadade mannens fickor har en märklig likhet med just rakapparater gör att de bestämmer sig för att ringa polisen, trots att det rör sig om en kollegas son.

Restaurang Operakällaren, där Leif Peters försökte stjäla rakapparater inne på herrtoaletten.

Restaurang Operakällaren, där Leif Peters försökte stjäla rakapparater inne på herrtoaletten.

Ökänt ungdomshem

Den anhållne, som när han nyktrat till erkänner stölden av rakapparaterna, är tjugofemårige Leif Peters, en man som snart kommer låta tala om sig i sammanhang betydligt brutalare än småstölder. Han är född den fjärde september 1938 i Annedals församling i Göteborg, men uppväxten har inte varit direkt rolig med en pappa som periodvis varit alkoholiserad, och Leif Peters tillbringar tiden mellan elva och femton års ålder på Sundsgården på Svartsjölandet utanför Stockholm, ett ökänt ungdomshem i regi av Frälsningsarmén. 1960 börjar han jobba som servitör på hotell Apollonia där pappan är hovmästare, och skulle sedan fortsätta i branschen, bland annat på restaurang Lindgården på Djurgården, numera sorgligen ersatt av Abba-bunkern, och likaledes försvunna Riddargården i Borgholm. 1961 börjar han sin militärtjänstgöring på Svea livgarde, ett anrikt förband som förutom Leif Peters haft ett flertal illustra medlemmar, bland dem kungamördaren Anckarström ett par århundraden tidigare.

Apollonia

Annons för hotell Apollonia på Nybrogatan, där Leif Peters pappa var hovmästare, och där han även själv jobbade ett tag.

 

Intresserad av skjutning

Tiden i livgardet blir kortare än vad både Leif Peters och hans överordnande väntat sig. Trots disciplinen är det inte vantrivsel som får honom att bli utsparkad, snarare tvärtom. Skjutvapen har alltid varit ett av hans största intressen, ett intresse så överväldigande att han stjäl två kulsprutepistoler med tillhörande ammunition för att tillsammans med sin bror, Bo Peters, öva skjutning även då han har permission. Resultatet blir att Solna domsagas häradsrätt den 21 februari 1963 dömer honom till ett års straffarbete villkorligt för häleri, tjänstefel, undanhållande, förskingring, grov stöld vid två tillfällen och stöld vid tio tillfällen. Han skulle själv senare kommentera händelsen med ett flin och orden: ”Jag var för mycket intresserad av skjutning.” I samband med rättegången genomgår han även två sinnesundersökningar, vars resultat han märkligt nog menar sig inte själv fått ta del av. Våren 1963 börjar han återigen arbeta åt sin pappa som nu driver anrika Nösunds värdshus på Orust, ett etablissemang som ännu finns kvar om än under annan regi. Även hans hustru arbetar hos svärfadern trots att makarna Peters bor kvar i lägenheten i Bandhagen, en lägenhet som för övrigt tillhör källarmästare Lennart Peters, men som sonen och hans familj lånar gratis.

Vapenstöld

Av okänd anledning gör polisen efter gripandet på Operakällaren den 14 januari 1964 husrannsakan i Leif Peters lägenhet på Skeppstavägen 18 i Bandhagen. Om man väntat sig finna högar av stöldgods blir man dock besviken, och det enda fynd av värde som görs är en pistol. Vapnet är en 9 millimeters armépistol m/40 med serienummer 21706 och visar sig komma från ett inbrott i ett vapenförråd, märkligt nog beläget just på Orust. Någon gång under sommaren 1963, mellan den 16 juni och 5 juli, har okända gärningsmän klippt av taggtråden över det nästan två meter höga ståltrådsstängsel som omger ett militärt förråd i Varekil, en dryg mil öster om Nösund. Med en stor bultsax har man sedan kapat bygeln till det hänglås som säkrar dörrarna och därefter försvunnit med bland annat femton kulsprutepistoler m/45 och nio pistoler m/40, samt över sextusen skarpa patroner. Polisen som undersöker brottsplatsen lyckas inte säkra några spår, men konstaterar att stölden inte har några likheter med den våg av inbrott som drabbat mobiliseringsförråd längre upp i landet, utan tycks vara ett verk av lokala gärningsmän.

Huskvarnapistol m/40 från Fo-stabens förråd i Varekil. Vapnet har tillverkningsnummer 10931 och kommer från andra inbrottet hösten 1966, och avlossade de första fem skotten vid Handenmorden i januari 1967.

Huskvarnapistol m/40 från Fo-stabens förråd i Varekil. Vapnet har tillverkningsnummer 10931 och kommer från andra inbrottet hösten 1966, och avlossade de första fem skotten vid Handenmorden i januari 1967.

Ny husrannsakan

Att ett av de stulna vapnen nu dyker upp i Stockholm hos en man som tidigare dömts för stöld av militära vapen och som dessutom vistats på Orust under den aktuella tiden får det naturligtvis att vattnas i munnen på polisen som på begäran skickar ner Leif Peters till kollegorna i Ellös på Orust. Att Leif Peters inte säger sig känna till det minsta om inbrottet i vapenförrådet är förmodligen överflödigt att nämna. Han berättar för de misstroende poliserna hur han våren 1963, alltså innan inbrottet ens ägt rum, köpt pistolen ifråga av en ytligt bekant han träffat av en slump på Nybroplan i Stockholm. Den bekante kommer från Orust, är någonstans mellan tjugofem och trettio år gammal, ungefär 180 centimeter lång, men kan också vara längre, och hans namn är Robban eller möjligen Stickan, mer kan han inte dra sig till minnes. Efter upprepade förhör släpper polisen den 18 januari Leif Peters, men genomför några dagar därpå en ny husrannsakan i lägenheten på Skeppstavägen, dock utan att hitta fler vapen. Kort därefter gör Leif Peters och brodern ett nattligt besök på Tjörnbron, samma bro som 1980 skulle bli ökänd då fartyget Star Clipper kapar den på mitten så att ett flertal bilister omkommer då de kör över kanten. Även vid bröderna Peters besök försvinner saker över räcket; tre trälådor fulla med stulna militära vapen vars serienummer börjat bränna.

Åklagaren får panik

Rättegången drar ut på tiden, främst beroende på att den sinnesundersökning som den 10 september beslutats av Stockholms rådhusrätt och som ska utföras av läkarna på Sankt Jörgens sjukhus i Lillhagen skjuts upp flera gånger. Efter tredje gången tröttnar rådhusrätten och förordnar Rättspsykiatriska stationen på Rålambsvägen 12 i Stockholm att ta över undersökningen, ett beslut som med facit i hand visar sig mindre lyckat. Gång på gång försenas utredningen även i Stockholm, och när den till sist blir av nära två år efter det den beslutats har den alltså skjutits upp sammanlagt femton gånger. I mars 1965 har Leif Peters gett åklagaren panik när han ansöker om pass, en handling han dock får då åklagaren inte lyckas förklara varför hon anser att en man som endast är åtalad för stöld och olaga vapeninnehav borde beläggas med reseförbud.

En blivande massmördare signerar. Leif Peters namnteckning på delgivningskvittot inför målet om den stulna armépistolen 1964.

En blivande massmördare signerar. Leif Peters namnteckning på delgivningskvittot inför målet om den stulna armépistolen 1964.

Berömmelse m/45

Den 6 september 1966 dömer Stockholms rådhusrätt Leif Peters till skyddstillsyn och dessutom tillsyn av hjälpverksamhetsläkare vid sinnessjukhus för grov stöld av de båda rakapparaterna och häleri och olaga vapeninnehav, samt 750 kronor i skadestånd, strax under 7 000 i dagens penningvärde, till Operakällaren för den sönderslagna glasmontern och hovmästarens störda nattro. I november gör samma okända gärningsmän som tidigare inbrott i ett militärförråd inrymt i en lada i Ranneberg utanför Uddevalla, en lada där bröderna Peters två år tidigare varit med att lägga nytt tak varför de också mycket väl vet vad som förvaras innanför de lantligt oskyldiga väggarna. Om det beror på otur eller nervositet är svårt att säga, men inbrottet genererar inga vapen då tjuvarna tar sig in i fel del av förrådet, den som endast innehåller signalmateriel. Skam den som ger sig. Natten mellan den 12 och 13 november sker ett nytt inbrott, i det förråd i Varekil där pistolen som hittats i Leif Peters lägenhet kommit från, och den här gången går det bättre, eller möjligen sämre med tanke på följderna. Bytet blir k-pistar, pistoler, bajonetter och tusentals skarpa patroner. Nästan på dagen två månader senare skriver Leif Peters för alltid in sig i svensk kriminalhistoria när han kallblodigt mördar två poliser och en väktare under avrättningsliknande former vid ett inbrott i Handen. Mordvapnens, en k-pist m/45 och en pistol m/40, serienummer pekar återigen på Fo-stabens mobiliseringsförråd i Varekil, exakt som 1964.

Text och bild: Petter Inedahl

glomda-mord-ad

2 Kommentarer till “Förspel till mord”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *