Danderyds kyrka
En kyrka är en plats för bön, men många av de böner som sänts till himlen från Danderyds kyrka har varit böner om hjälp att få bort det onda väsen som driver sitt nattliga spel i det gamla templet.
Dold bakom E18:s massiva trafikflod ligger Danderyds kyrka. I stilla ro i den lantliga oas man oftast bara hinner skymta från bilfönstret bidar den sin tid bland de många gravarna. Här har varit kyrka sedan 1100-talet, men den nuvarande kyrkobyggnaden började uppföras kring sekelskiftet 1400, och har byggts till och om ett antal gånger likt så många andra svenska medeltidskyrkor. Bland knotiga pilar och äppelträd reser den sina bastanta murar, och på en liten kulle bredvid tornar den klockstapel vars klockor på Bellmans tid kunde höras ända till krogen Kräftriket strax utanför Roslagstull.
Klockstapeln vars klockor hördes ända bort till Kräftriket.
På andra sidan motorvägen ligger den forna klockargården, obarmhärtigt avskuren från den kyrka till vilken den en gång hörde. Nattetid är kyrkogården mörk och stilla, med enstaka gravlyktors rödaktiga sken fladdrande och flackande. Att kyrkan i sig är upplyst av stora strålkastare gör endast mörkret omkring den än kompaktare och svårgenomträngligare. Äldre tiders danderydsbor skulle aldrig tagit vägen över kyrkogården sedan mörkret fallit. Danderyds kyrka har alltid haft rykte om sig att härbärgera mer än vad prästen kunnat hantera, och gravarna under de tysta träden ansågs inte alltid kapabla att hålla sina invånare kvar.
Under de tunga valven i Danderyds kyrka härjar en poltergeist sägs det.
Det sägs att man om natten ibland kan höra buller liksom om inredningen kastades omkring inne i den stängda och låsta kyrkan, och den som blir vittne till detta gör klokast i att inte släppa ut den ande som härjar kyrkorummet. Poltergeisten i Danderyds kyrka var fruktad även av prästen själv, en sak som var vida känd och som faktiskt utnyttjades av uppfinningsrika tjuvar i januari 1790. Trots att många förbiresande både hörde och såg dem var det ingen som vågade ingripa då de inte var säkra på om det var människor av kött och blod eller någonting helt annat som rörde sig i den ökända kyrkans inre.
Danderyds kyrka är inte så stilla som man kunde tro.
1856 utnyttjade den uppenbarligen än mer uppfinningsrika klockaren kyrkans rykte i sin tur när han ensam lyckades skrämma iväg ett nytt sällskap kyrktjuvar. Med hjälp av en nyslaktad ko, vars huvud klockaren trädde utanpå sitt eget och vars hud han hängde över axlarna så att siluetten kom att bli ett oformligt väsen med horn på huvudet gav han de oförsiktiga tjuvarna en smakbit av vad platsen hade att erbjuda, en de antagligen sent skulle glömma. I varje fall är det vad August Blanche berättade i de historier om klockaren i Danderyd som Aftonbladet publicerade samma år.
En bön om hjälp bland gravarna vid Danderyds kyrka.
Varför poltergeisten valt just Danderyds kyrka som hemvist är det ingen som vet, men att dessa bullerandar, som de också kallas, faktiskt är farliga och ofta går till fysiskt angrepp på både människor och djur är flitigt omvittnat av dem som säger sig känna till saken. Även den kringliggande kyrkogården lär vara hemsökt. En man som nattetid cyklat vid den tätt intill vägen liggande bogårdsmuren berättar om en stor svart skepnad som verkade växa rätt upp ur marken, och med blixtrande ögon följde honom i samma hastighet han cyklade. Kanske är de överflödigt att nämna att han vände om och sedan aldrig gjorde den färden efter mörkrets inbrott. Danderyds urgamla kyrka är inte riktigt så stilla som man vid första anblick kan vara benägen att tro.
Denna text är hämtad ur boken Hemsökt, Carlsson bokförlag 2015. Författare och fotograf: Petter Inedahl.
0 kommentarer