En småtjuv med otaliga brott på sitt samvete, några djärva, andra skrattretande, men en man på väg upp i kriminalhierarkin, och som bara några år senare skulle bli en av landets mest ökända brottslingar och i pressen få epitetet gangsterkung. Vid halv niotiden på kvällen tisdagen den 14 oktober 1958 Läs mer…
Det började som en lek. Han ville se om han kunde mana fram de döda. Det kunde han. Man skulle kunna säga att Åkersberga håller en mask för sitt ansikte. Bebyggelsen är ett hopkok av de flesta av det sena 1900-talets stilar, och för all del även nyare, där enstaka Läs mer…
Mord sker av många anledningar. Hat, svartsjuka, penningbegär eller helt enkelt bara dåligt ölsinne hör till de vanligare. Att någon mördas för nöjes skull är tack och lov extremt sällsynt. Makarna Visser såg villrådigt på varandra. Det var lördagen den 4 december 1965 och deras inneboende, 20-årige Hendrik Drost, hade Läs mer…
Stilla, sömnig och vacker, eller mörk, hemsk och spöklik? Åsikterna går isär om trakten kring Trosa landskyrka. På en höjd intill Trosaån ligger Trosa landskyrka, en överbliven relik mellan samhällena Vagnhärad och Trosa och deras betydligt mer välbesökta kyrkor. Den ligger dominant och tung, väl synlig i det omgivande flacka Läs mer…
En mysig och välplanerad lägenhet där hela familjen stortrivdes. På dagarna. Det brukar sägas att alla platser har en historia, men i fallet Bagarmossen är det tveksamt om detta stämmer. De händelser som möjligen timat här innan dagens bebyggelse såg ljuset under 1950-talet har i vart fall inte lämnat några Läs mer…
Lätta pengar, sprit och kvinnor. Och en smula landsförräderi. Se där en reservofficers vardag i 1950-talets Stockholm. I matsalen på restaurang Carlton sorlar rösterna bland det stilla klirret av glas och bestick. Klockan är strax efter sju på kvällen måndagen den 7:e mars 1955 och vid ett av de runda Läs mer…
Buller inifrån tomma rum, hundar som oförklarligt reser ragg, och en spökröst som sjunger om nätterna. Inte är det stilla på Hammarskogs herrgård om man får tro vad som sägs. På västra sidan av Ekolns strand sticker Dalbyvikens dolkstygn rätt in i landet, ett stygn vars sår med landhöjningens hjälp Läs mer…
Han trodde inte på spöken. När han likblek stapplade ner nästa morgon trodde han fortfarande inte på spöken, men hade blivit mörkrädd och ville aldrig mer sova i Hökhuvuds prästgård. Där länsväg 288 möter Olandsån på dess slingrande väg norrut mot Öregrundsgrepen ligger Hökhuvuds bastanta gråstenskyrka. Där förr en vacker Läs mer…
Larmanordningar och väktare är nog så bra för att hålla ovälkomna besökare på avstånd. Om det är levande besökare vill säga. Hagaparken strax utanför Norrtull är en stor och frodigt bevuxen oas. Dess bedrägligt lantliga stillhet gör att det är med en smärre chock man skådar universitetets kantiga bebyggelse på Läs mer…