Kassaskåp i Tyresö gav 3 300 i byte. Expressen rapporterar om det andra inbrottet på Tyresö kommunalhus den 16 september 1958, den enda av kassaskåpskupperna som kunde bindas till Hans Marmbo.

En småtjuv med otaliga brott på sitt samvete, några djärva, andra skrattretande, men en man på väg upp i kriminalhierarkin, och som bara några år senare skulle bli en av landets mest ökända brottslingar och i pressen få epitetet gangsterkung.

Vid halv niotiden på kvällen tisdagen den 14 oktober 1958 kommer Sven Öman gående nerför Hornsgatan på väg till 184:an där han bor. I det gulaktiga skenet från gatlyktorna ser han bakdelen av en man försvinna in genom en trasig fönsterruta i dörren till H Schagerströms Radioaffär belägen i samma hus, och det märkliga i situationen blir inte mindre märkligt av att han drar sig till minnes att han strax innan sett samme man stryka förbi likt en osalig ande, intensivt iakttagande de begärliga varorna i skyltfönstret. Sven Öman står en stund och betraktar scenen, obeslutsam om vad han borde göra. Inne i butiken ser han mannen gå runt utan att tända lampan, och funderingarna om att det möjligen kunde vara ägaren som glömt sina nycklar ter sig alltmer osannolika. Vid brevlådan på andra sidan gatan står ytterligare en åskådare och efter några snabba ord dem emellan springer Sven Öman in på Brocaféet, ett välbesökt ölkafé alldeles intill, och lånar telefonen för ett samtal till polisen. När den mystiske mannen kryper ut ur radioaffären brottas han ner, vilt sprattlande, av Sven Öman och mannen vid brevlådan ivrigt påhejade av gästerna på ölkaféet vilka så gott som mangrant slutit upp för en smula gratis kvällsunderhållning.

En mystisk man

På polisstationen konstaterar man att ingenting verkar stulet ur radioaffären, men att den presumtive tjuven är märkligt tystlåten. Han vägrar tala om vad han heter eller yttra sig överhuvudtaget om inbrottet, och förklaras därför anhållen klockan 21:35. Av ren slump känner en av poliserna igen honom som en viss Egon Dahlqvist som en vecka tidigare gripits misstänkt för stöld ur en annan radioaffär i området. Egon Dahlqvist skruvar besvärat på sig vid det troligen inte alltför välkomna igenkännandet, men säger fortfarande ingenting. I hans ficka hittas papper som antyder att bäraren märkligt nog inte alls skulle heta Egon Dahlqvist, utan Hans Marmbo, och nu får Dahlqvist mål i munnen. Han förnekar ivrigt att han någonsin hetat eller kallat sig så, hans namn är Hans Marmbo, ingenting annat, och att ytterligare en polis även han identifierar honom som Egon Dahlqvist gör bara mysteriet ännu större.

Misslyckad kupp

Dagen därpå verkar den hemlighetsfulle dubbelnaturen tröttnat på katt-och-råtta-leken. Han erkänner utan omsvep inte bara inbrottet i Schagerströms Radioaffär, utan även att han tidigare blivit gripen och då använt namnet Egon Dahlqvist. Tisdagen den 7 oktober har två män kommit in i butiken hos firman Radioexpert på Borgargatan 6 intill Högalidsparken. De har betett sig minst sagt underligt, den ene har uppehållit butikspersonalen med en lång serie meningslösa frågor medan den andre vandrat runt i butiken, fingrande på varorna varefter de som på given signal hastigt gått därifrån. En blick på hyllan intill vilken den ene av männen uppehållit sig är nog för att tala om att en skivspelare, en Philips Mignon, dåtidens värstingmodell avsedd att monteras i bilen, saknas. De bägge butiksanställda springer ut efter de högst misstänkta besökarna och runt hörnet, på Långholmsgatan, träffar de både dem och två patrullerande poliser. De bägge männen förnekar att de varit inne i någon butik, och den splitter nya Philips Mignon skivspelare den ene av dem har i en kasse har de fått av en för dem okänd man de träffat på gatan berättar de och inte ens det faktum att serienumret på skivspelaren visar sig stämma exakt med det på en följesedel utställd på Radioexpert får dem att rygga det minsta. De grips och får följa med till kriminalen på Kungsholmen där de identifierar sig som Uno Haring och Egon Dahlqvist, den senare med hjälp av ett sjukförsäkringsintyg i det namnet, den enda identitetshandling han har. Trots att de sedan sitter häktade två dygn innan de släpps upptäcks inte ”Egon Dahlqvists” riktiga identitet och han skulle också signera såväl det utfärdade reseförbudet som visitationsrapporten med det namnet. Att den verklige Egon Dahlqvist under tiden svävade i fullständig okunskap om att han hade en dubbelgångare och att han precis blivit häktad för stöld är förmodligen överflödigt att nämna.

En tjuvs historia

Hans Marmbo, som sällan kallas annat än Hasse, är vid det här laget 29 år gammal och född i Brännkyrka strax utanför Stockholm. Att äpplet ibland faller rätt långt från trädet skulle nog de flesta hålla med om när det gäller den respektable lagerchefen Karl Marmbo, som ändrat sitt efternamn från det mer triviala Eriksson, hans hustru Hildur och deras son Hans. Tjugo år gammal döms Hans Marmbo för första gången, till fem månaders fängelse villkorligt för stöld och häleri, ett brottsregister som sedan skulle fyllas på med förfärande hastighet åren som följer. Två villkorliga domar blir till sist dagsböter och därefter fängelse i tre omgångar på Långholmen, sista gången i september 1957. Åren 1945-47 har han varit till sjöss som motorman på rederi AB Nordstjernans fartyg med samma namn, och även militärtjänsten går i havets tecken på Berga örlogsbas i Haninge. 1951 gifter han sig, ett äktenskap som skulle vara ganska exakt tre år men ändå producera två barn. Han tävlingskör motorcykel och har en kort period även en motorcykelverkstad, tillsammans med en likasinnad bekant, på Tomtebogatan 34. Den 24 mars 1958 friges han från Långholmens centralfängelse efter att ha avtjänat ett straff på sex månader för försök till grov stöld, och flyttar hem till föräldrarnas villa på Herrgårdsvägen 7 i Trollbäcken sedan han kickats ut av exfrun på Sulvägen 66 i Solberga.

Hundstöld

Egon Dahlqvist alias Hans Marmbo har ingen tur hos polisen ens sedan han fallit till föga och erkänt de bägge misslyckade historierna med radiobutikerna vid Hornstull. En kontroll visar att han väntar åtal för rattfylla efter att grundligt ha firat midsommaraftonen samma år. Han hittas halv tre på morgonen bakom ratten i en bil han lånat utan att fråga ägaren om lov, en bil som varit inlämnad för reparation på den verkstad, Olssons Bilverkstad i ett nu försvunnet garage på Tegelbruksvägen 37, där han jobbar, och ett blodprov visar hela 2,16 promille varför hans körkort med nummer A7040/1948 konfiskeras med omedelbar verkan, ett körkort som för övrigt endast gällt MC och inte bil. Dessutom anmäler en arg kvinna i Stuvsta honom för att ha stulit pudelvalpen ”Kickan” under ett besök, ett av de mer bisarra brotten han skulle bli anklagad för under sin minst sagt händelserika karriär.

Tegelbruksvägen 37 som det ser ut idag. 1958 stod här en garagelänga där Olssons Bilverkstad höll hus, ett företag som polisen intresserade sig för mycket.

Kassaskåpet i Tyresö

Häktandet av Hans Marmbo sammanfaller trist nog med häktandet av två andra män ute i Handen, Per-Erik Grannenfeldt och Kjell Eriksson, två kollegor som inte helt gentilt pekar ut honom som initiativtagare och ledare för ett par tillslag av betydligt grövre karaktär. Sent på kvällen den 15 september gör okända gärningsmän inbrott i Sverres Bilverkstad inrymd i ett nu rivet hus på Bolidenvägen 1 i Johanneshov. Bytet blir en mängd behändiga och även karaktäristiska verktyg, bland annat gastuber, skärbrännare, bräckjärn och en bultsax. Klockan elva på natten stannar bilen med de tre kumpanerna vid parkeringen intill Tyresö dåvarande kommunalhus vid Alléplan i Trollbäcken. Då fler människor är i rörelse än vad som känns bekvämt sitter man tålmodigt och väntar tills klockan blir ett. Via ett fönster på den skyddade gaveln tar man sig in och öppnar därefter portarna ner till garaget i husets källarvåning så att bilen med utrustningen kan köras in. Kassaskåpet i kassörskans rum baxas med gemensamma krafter in i rummet intill för att den nattliga påhälsningen inte ska bli lika uppenbar om någon mot förmodan skulle råka titta in genom de besvärande stora skyltfönstren, och för säkerhets skull lyfts innerdörrarna av och placeras för fönstret i det nya rummet vars matta dränks med vatten för att minska brandrisken vid det kommande arbetet. Med skärbrännarens hjälp öppnar Hans Marmbo sedan kassaskåpet och skär även upp facken på insidan sedan hans något tafatta kumpaner misslyckats öppna dem med kofoten, bytet blir 3 350 kronor och 50 öre, strax över 43 000 kronor i dagens penningvärde. Efter fullbordat värv lastar man in all utrustning i bilen, den kan behövas igen, och lämnar av den på Marmbos arbetsplats på Tegelbruksvägen 37 varefter kompanjonerna skingras.

Kassaskåpet i Tyresös kommunalhus efter inbrottet den 16:e september, den enda av de tre väldigt snarlika kassaskåpskupperna Hans Marmbo erkände och kunde bindas till. Foto från polisens förundersökning.

Samma gärningsmän?

En av de mer fascinerande aspekterna med erkännandet är att det inte var första gången Tyresö kommun haft inbrott i kommunalhuset. Fem månader tidigare, vid sjutiden på morgonen den 19 april hade städerskan kommit in i lokalen bara för att mötas av allmän villervalla och ett uppskuret kassaskåp, och enligt beräkning hade tjuvarna kommit över 2 500 kronor i kontanter och dessutom bankböcker till ett värde av nästan 10 000. På platsen låg dessutom ett svetsaggregat som tidigare rapporterats stulet från en plåtslagarfirma vid Sofielundsplan, det identifierades genom serienumren på gastuberna, men där tog spåret slut. Enlig Handenpolisens brottsplatsundersökare, de som haft hand om inbrotten i Tyresö, var tillvägagångssätten vid de bägge kassaskåpstömningarna hundraprocentigt lika, men Hans Marmbo nekar ihärdigt till att ha haft någonting att göra med det tidigare trots att hans forna kumpaner påstått att han skrutit med just den stöten.

Den märkliga bilverkstaden

Ytterligare en kassaskåpskupp blev intressant i sammanhanget, en vars minsta gemensamma nämnare även den visade sig vara Olssons Bilverkstad på Tegelbruksvägen 37, eller åtminstone en av dem som arbetade där. Vid tiotiden på kvällen söndagen den 30 mars gör en väktare från AB Svensk Nattvakt sin rond genom Slakthusområdet i Johanneshov när han ser två män komma ut från Gudrun Canning & Co AB på Slakthusgatan 12, en firma mer känd under varunamnet Gudruns Pastej, ett varumärke som för övrigt ännu existerar. De bägge okända bär på varsin gastub, bördor de slänger ifrån sig och börjar springa när de får syn på väktaren. En närmare undersökning visar att någon klippt av hänglåset till en järnlucka över källarens inlastningstunnel och sedan via rännan tagit sig in i huset. I kassakontoret finner man skrivbordslådorna uppbrutna och kassaskåpet, ett frostgrönt skåp från Svenska Vertikal- och Kassaskåpsindustrier, uppskuret med skärbrännare, utrustning som delvis ligger kvar på brottsplatsen. Av allt att döma har man först försökt spränga dörren till kassaskåpet, men misslyckats och därefter tagit till skärbrännaren. Saknas gör runt 5 000 kronor i kontanter. Återigen är det serienumren på gastuberna som ger en ledtråd. De visar sig höra hemma på den vid det här laget välbekanta Olssons Bilverkstad, men har rapporterats stulna vid ett mystiskt inbrott som inte lämnat några synliga spår i form av brytmärken eller annat. En genomgång av personalrullorna hos Gudrun Canning & Co, närmare 250 personer, och Olssons Bilverkstad producerar en enda gemensam nämnare, en av bilverkstadens delägare som ofta utfört reparationer på företagets lastbilar, men mannen nekar och känns inte heller igen av väktaren vid en anordnad konfrontation. Det hela verkar vara en återvändsgränd innan han vid ett förhör nämner att han ett par gånger haft med sig en viss Hans Marmbo för att hämta de reparationstövande bilarna.

En ynklig notis var allt Hans Marmbos kassaskåpskupp mot Tyresö kommunalhus genererade i Svenska Dagbladet den här gången. Några år senare fanns han på löpsedlarna.

Ytterst misstänkt

Även Hans Marmbo nekar till inbrottet, och trots att polisens lista på misstänkta omständigheter i hans fall bildar en diger och mycket talande läsning, bland annat att han tvärtemot vad han sagt kvitterat ut pengar från Gudrun Canning & Co och alltså mycket väl vet var och hur kontanterna förvaras, samt att gärningsmännen varit på väg att bära bort gastuberna, någonting mycket ovanligt då de är stora och tunga och därför oftast lämnas på brottsplatsen, när de upptäcktes, precis samma arbetsmetoder som vid det kassaskåpsinbrott hos Tyresö kommun Hans Marmbo redan erkänt, och även själva hanteringen av skärbrännaren visar stora likheter. En undersökning av de kläder Hans Marmbo haft på sig då han greps ger det intressanta resultatet att Statens Kriminaltekniska Anstalt både i kavajen och överrocken hittar små kulformade ferromagnetiska partiklar vilka utan minsta tvekan härstammar från skärning med skärbrännare. Trots alla besvärande omständigheter forstätter Hans Marmbo att neka till inbrottet hos Gudrun Canning & Co, och vid en förnyad konfrontation misslyckas väktaren även den här gången med att peka ut någon. En övernitisk polis som vid ett av de otaliga förhören spänner ögonen i Hans Marmbo och myndigt frågar var han befann sig söndagen den 30:e mars, alltså nära sju månader tidigare, får det snöpliga svaret: ”Hur ska jag kunna veta det?”

Blivande legend

Stockholms Rådhusrätt dömer den 18 november 1958 Hans Marmbo till ett år och åtta månaders straffarbete för stöld, grov stöld, försök till grov stöld, rattfylleri, olovlig körning, falsk tillvitelse, missbruk av urkund och osant intygande, de tre sista domarna med hänvisning till hans tillfälliga alias som Egon Dahlqvist. Några år senare skulle Hans Marmbo bli känd över hela landet med tillnamn som ”Träskmördaren” och det en smula fantasifulla och kanske inte helt med sanningen överensstämmande ”Gangsterkungen”. Han sades vara mannen som gett upphov till uttrycket ”Ståplats i Nybroviken” och hade därmed tagit steget in i den vildvuxna flora av mytologi som omgärdar Stockholms kriminalhistoria. En småtjuv hade blivit legend.

Denna text är hämtad ur boken Glömda mord, Carlsson bokförlag 2016. Författare och fotograf: Petter Inedahl.

glomda-mord-ad


1 kommentar

Jimmy Dahlqvist · 23 februari, 2020 kl. 06:29

En uppsats jag inte visste om va min pappa min farfar heter Emil inte Karl .

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *