Här listar vi tio böcker du måste läsa innan du själv hamnar bakom galler. Om du redan sitter där, läs ändå och bli inspirerad. Kanske skriver du bok nummer elva?

1. Caryl Chessman: Dödscell 2455. Caryl Chessman var en yrkesbrottsling med digert polisregister när han 1948 dömdes till döden för kidnappning, rån och våldtäkt. Under de tolv år han tillbringade i death row släppte han fyra självbiografiska böcker varav den första, Dödscell 2455, blev en världssensation som sålde i mångmiljonupplagor. Trots framgångar och otaliga överklaganden dog han i gaskammaren i San Quentin den 2 maj 1960.

2. Henri Charriere: Papillon. Dömd för mord tillbringade Henri Charriere elva år i fängelsekolonin i Franska Guyana varav två på den beryktade Djävulsön. 1941 lyckades han fly genom att flyta på en säck kokosnötter, och benådades så småningom. Papillon, eller Räddningens öar, som den svenska titeln lyder, utkom 1969 och blev storfilm med Steve McQueen och Dustin Hoffman.

3. Ingrid Betancourt: Även tystnaden har ett slut. Colombianska parlamentsledamoten Ingrid Betancourt kidnappades av FARC-gerillan, och fördes in i djungeln. Efter sex år av svält, misshandel och sjukdomar befriades hon 2008 av colombianska elitsoldater, och boken, som kom ut 2011, beskriver hur även en stark människa bryts ner av förtrycket och ovissheten.

4. Eric Williams: Trähästen. Sedan 1949 har den här boken filmats så många gånger och kommit ut i så många upplagor att det vore meningslöst att ens försöka beskriva. Trähästen är historien om de två engelska flygarna som under andra världskriget lyckas fly från ett krigsfångeläger mitt i fiendeland. En oöverträffad klassiker i genren flykt-litteratur, och så långt från propaganda man kan komma.

Kristinebergs slott, ett mästerverk i svensk rokoko och samtidigt hemvist för det okända.

5. Sergiusz Piasecki: Femte etappen. Gränsen mellan Polen och Sovjet var under 1930-talet förbjudet territorium, men många familjer hade ännu släktingar på andra sidan, och enda sättet att komma i kontakt med dem var genom män som smugglaren och tågrånaren Sergiusz Piasecki. I fängelset skrev han en roman som president Ignacy Moscicki tyckte var så bra att han benådade Piasecki, detta trots att han satt på isoleringen efter att ha startat ett fångupplopp. Femte etappen är Piaseckis andra bok, och beskriver hans smugglarliv.

6. Ted Conover: Newjack. New York-journalisten Ted Conover ville göra ett reportage om Sing Sing-fängelset, men möttes av blankt nej. Då han inte gav upp så lätt sökte han helt enkelt jobb som fångvaktare, och fick det. Newjack är amerikansk fängelseslang för nyanställd plit, och boken, som kom år 2000, är en av få fängelseskildringar som inte är skriven av en fånge eller före detta fånge. Kanske kan den få dig att se plitar med andra ögon.

7. Martin Mark: Koncentrationslägret tre kronor. Skandalförfattaren Gustaf Ericsson lyckades reta upp alla. Han fick pris för bästa roman, fejkade sitt eget självmord i PR-syfte, fick en upplaga bränd av polisen, blev totalförbjuden i Tyskland, men paradoxalt nog storsäljare i Sovjet. Han anklagades för att vara det mesta, och yttrade sig så fritt att han hamnade i fängelse för yttrandefrihetsbrott. I sina böcker sågade han de mäktiga, men när han hotade med att skriva om kungafamiljen hamnade han i fängelse igen, för landsförräderi. Många av hans böcker gavs ut under pseudonym, varav Martin Mark är en. Koncentrationslägret tre kronor är hans egen tragiska berättelse om fängelsetiden och utgavs 1945.

8. Chris Hulme: Manslaughter United. Brittisk fotboll har haft många hårdingar, men få som kan mäta sig med killarna i fängelselaget Kingston Arrows vars startelva består av nio livstidsdömda mördare och två vakter. Chris Hulme följde dem ett helt år, och boken, som kom år 2000, handlar om drömmar och familjeproblem, men mest av allt om spelarna och deras inte alltid så mysiga förflutna.  Chris Hulme varken hyllar eller fördömer: han berättar.

9. Barbro Alving: Dagbok från Långholmen. Krigsreportern Barbro Alving var trots, eller kanske på grund av, sitt yrke sträng pacifist, och det var därför hon 1956 hamnade i finkan. Efter att ha vägrat medverka vid en civilförsvarsövning fick hon krypa in på Långholmens kvinnoavdelning som intern nummer 1029. I Dagbok från Långholmen möter vi bland andra horan Lill-Tove och kåkfarerskan Tjocka Berta. Detta är inte journalistik, det är människoöden.

10. Alexander Solsjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv. Kapten Solsjenitsyn postade 1945 ett brev från fronten, där han hånade Stalin. Detta kom att kosta honom åtta år i koncentrationsläger, och hans bok En dag i Ivan Denisovitjs liv, från 1962, beskriver fånglivets absurditeter. 1970 fick han nobelpriset, men kunde inte hämta det förrän 1974 eftersom han inte fick utresetillstånd. Det skulle dröja tjugo år innan han kunde återvända, men när han dog 2008 var han en av världshistoriens mest kända författare, allt tack vare åren i fångenskap.

Text och bild: Petter Inedahl