Spökvetenskap

Ett spöke eller bara ett bevis på entitetskontinuitet?

Sverige kryllar av spöken. Mitt i vår vardag finns de plötsligt där likt en otäck blixt från klar himmel. I parken, på jobbet, eller kanske i ditt hem?

En brittisk studie för ett antal år sedan lär en smula överraskande ha klassat Sverige som det mest hemsökta landet i världen. I skuggan av vardagen frodas andar, demoner och vålnader på ett sätt som kan få även den mest hårdhudade att se sig om i mörkret. Sara Duppils är religionsvetare, doktorand vid Åbo akademi och universitetsadjunkt vid Högskolan i Gävle, och har forskat kring våra upplevelser av det övernaturliga.

–          Det här är den äldsta sortens tro. Den är urgammal, och man brukar säga att alla religioners ursprung finns i tankarna kring andar och själar. Att vi har en själ som kan överleva döden, säger hon.

Sara Duppils utanför Spökslottet på Drottninggatan i Stockholm. Kaka söker maka?

Trots att inga vetenskapliga bevis någonsin presenterats för att spöken existerar fortsätter vi se dem. Hemsökta platser finns mitt ibland oss, ofta utan att vi vet det. Det är nämligen ingen självklarhet att man berättar för utomstående om sina övernaturliga upplevelser.

–          Man är ofta väldigt försiktig med att prata med människor man inte känner om det här. Det handlar om att man inte vill bli hånad och förlöjligad eller ifrågasatt. Det är också ett känsligt ämne som det knappt bedrivits någon forskning alls kring, tyvärr, berättar Sara Duppils.

Gengångaren som ber om att få begravas i vigd jord.

Tekniken går framåt, men i skuggan av detta, eller kanske som en reaktion mot detta, ökar antalet upplevelser som inte riktigt går att förklara på teknisk väg. Ökar gör också antalet människor som säger sig tro på det övernaturliga, även om de säger det i förtrolighet.

–          Det är svårt att säga exakt då det inte gjorts någon riktigt pålitlig undersökning av det, men enligt min erfarenhet skulle jag tro att cirka femtio procent av Sveriges befolkning tror på spöken eller övernaturliga händelser i någon form, säger Sara Duppils.

Ned i graven med dig, otäcka gast.

Hon vill egentligen inte använda ordet spöke, utan kallar det entitetskontinuitet, ett vetenskapligt ord som ändå mycket väl skulle kunna översättas med just spöke, och hennes forskning har till stor del handlat om platsbunden entiteskontinuitet. Spökhus, med andra ord.

–          Tron på hemsökta hus är en form av animism, förklarar hon. Det handlar om tron på att även platser kan vara besjälade, att till exempel hus, träd eller stenar kan ha en själ ungefär på samma sätt som man brukar säga att människor har.

Om spöken och andar verkligen existerar är som sagt långt ifrån bevisat, men detsamma skulle kunna sägas om exempelvis Guds existens, vilket ändå inte hindrar en försvarlig massa människor att tro. Det är en sak att sitta i sitt hemtrevliga kök med en kopp kaffe och läsa en spökhistoria, en helt annan att befinna sig ensam i ett hemsökt hus vid midnattstid. Även den som inte tror på spöken är trots detta ofta rädd för dem.

Text: Petter Inedahl

Läs mer

4 Kommentarer till “Spökvetenskap”

  • Britt-Marie Frisk

    Spännande bok ., den måste jag absolut köpa!
    Jag utbildar mig till medium sedan ca 8 år tillbaka eftersom jag både ser och hör andarna.
    Har en bild på ett spöke mot Tyresö slotts vägg på allahelgonsdag , fotograferad kl 10 på kvällen. Har också 2 märkliga fotografier på puppaliknande energier.
    När vi skulle boka resa till Thailand, blev vi varnade genom grannens brevlåda,
    det rykte och min man tyckte det var så märkligt att han fotade det med mobilen,
    det var t.o.m en diffus pagod på gatan här utanför och tidpunkten stämde överäns
    om man läste tidpunkten baklänges när tsunamin inträffade.

  • inger lundvall

    Hej. Spännande med din utbildning tycker jag. Själv ser och hör jag också personer och ljud. Det är fantastiskt tycker jag att få uppleva dessa saker. När det går för lång tid emellan så saknar jag mina upplevelser. Jag och min man har nyligen flyttat till Rotebro. Vid två tillfällen när jag satt och målade vårt staket på utsidan ser jag i ögonvrån en man som står och tittar på mig. Jag berättade detta för min som som också ser och hör saker, vi bodde för många år sedan i Rotebro när han var tonåring. Det var några ungdomar som gick till ett hus bakom Ytterby,( där orienteringsklubben hade sina lokaler förut), ett rött hus där många ungdomar hängde med varandra. Där bodde en äldre man och dom frågade om det inte var ensamt att bo där. Då berättade han att han aldrig var ensam.
    Jag har aldrig hört min som prata om detta. Men när jag berättade mina upplevelser så berättade han detta för mig, han tror att det är samma man som fanns i det röda huset. Jag undrar om det kan vara så. Vad tror du. Hur ska jag få reda på vem detta kan vara? Har du några tips. Jag vet inte vad huset heter så jag kan inte googla på det och se vilka som har bott där.
    Vore kul om du har lust att maila mig.
    Vänligen
    Inger

  • JeannaQ

    Jag har också varit med om en del märkliga upplevelser och även sanndrömmar.
    Två av dem kan här nämnas .. Jag bodde en natt på Clarion hotell i Gävle 2016. Jag hade läst i en broschyr om ett spöke där, men då var det försent att flytta ut!
    Jag bad att få ett rum i annan avdelning är där de rum finns där spöket Julia brukade väsnas.
    Försökte förtränga det hela, hade viktiga ärenden i Gävle.
    Men … Sent på kvällen hörde jag ljud som om ett kommande sällskap drog sina resväskor i korridoren utanför.
    Hörde pratande röster och släpande som närman drar en shoppingvagn på. en kullerstensgata ungefär. Det verkade aldrig sluta.Jag öppnade dörren. Det var tomt. Jag tänkte ”då har sällskapet gått in i sina rum” och lyssnade så nära jag vågade utanför de dörrar som va närmast. Alldeles tyst utom två lågmälda mansröster, hur lugna som helst.
    Jag blev rädd och tänkte att nu har kanske mina saker flyttats med mera. Meningen mer hände och jag lyckades somna!.
    Vad som var ännu mer märkligt var 2010 när en god vän gick bort.
    Någon kort tid innan löt jag min kanin vara ute i snön som högst 5 minuter, han älskade snö.
    Han hoppade runt en stund. Han efterlämnade i snön ett ansikte som var exakt som min väns!
    Jag trodde jag såg syne men tog kameran och fotograferade ansiktet i snön som Skutte skapat.
    Sedan lade jag in bilden på Facebook och frågade vad andra såg. ”Ett kvinnoansikte” skrev alla som svarade.
    Jag satte då in en bild av min vän. Frågade är det samma person i de två bilderna? ”Ja!” svarade alla som svarade.
    En kort tid senare avled vännen i en sjukdom, på sitt sjukhem.

    Detta får räcka för idag, det har hänt värre saker men vill bespara mig själv minnet av dem.
    Nog finns det övernaturliga händelser!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *