Är det Julia?

Clarion Winn Gävle

Inte är det speciellt konstigt att det är liv och rörelse på stadens största hotell. Märkligare är det då att det fortsätter när personalen gått hem och gästerna ligger och sover.

Staden Gävle ligger i ett gränsland. Här slutade det gamla Sveaväldet och här tog det stora okända Norrland vid. På andra sidan Bottenvikens vredgade vågor där mången funnit sin våta grav lockade rikets östra halva med nybyggarland och eftertraktade handelsvaror. Även på andra sätt kan Gävle sägas vara ett gränsland, också i modern bemärkelse. Den vardagliga ytan till trots finner man en uppsjö av berättelser om det övernaturliga och svårförklarliga, och likaså trakten runtomkring är ett formligt smörgåsbord för den spökhungrige bara man vet var man ska leta.

Vad sker nattetid bakom dörren till det mystiska rum 178?

Centrala Gävle är en många gånger vacker stad, politiker och stadsplanerare till spe. Bland senare tiders lådor sticker äldre hus och miljöer trotsigt fram i likformigheten, ibland i hela kvarter, och ger en aning om den stad som var. På Norra Slottsgatan 9 ligger stadens största hotell, Clarion Winn, som öppnade 1984 i vad som då var ett nybyggt hus, och ett icke föraktligt antal av stadens besökare hittar vägen hit. Hotellet ser ut som i stort sett vilket hotell som helst, men att man här kan finna spår av det ovanligare, och kanske kusligare, slaget är långt ifrån någon hemlighet. På Clarion Winn sägs saker ske som står utanför mänsklig kontroll, saker som många försökt förklara men än så länge inte på något fullt tillfredsställande sätt, och samtal med de anställda kan löna sig för den nyfikne. Nattpersonalen berättar om hur hissarna lever eget liv under dygnets mörka timmar. Gång på gång åker de upp som om någon tryckt upp dem men utan att sedan åka ner igen. Vid ett tillfälle hör kvinnan i receptionen hur hissen försvinner upp genom det annars tysta nattliga huset. Ett par minuter därpå kommer den tillbaka, dörrarna öppnas och hon tittar upp med en hälsning på läpparna, en hälsning som dock kommer av sig när hissen visar sig tom. En annan natt ringer det på telefonen, och displayen visar att samtalet kommer från relaxavdelningens pool i källaren. När hon lyfter på luren är ingen där, det enda hon hör är brus, och att hon strax därpå drar sig till minnes att poolen är borttagen sedan flera år och följaktligen inte heller har någon telefon rycker hon till med ett stygn av fasa och lägger hastigt på luren. En natt hör hon tydligt ringklockan på disken i restaurangen. Dess plingande ekar genom de tomma rummen, och det faktum att hon vet att lokalen ifråga är låst och larmad gör inte det hela mer begripligt eller behagligt. På frågan om hon någonsin varit rädd svarar hon nekande, men säger sedan efter viss tvekan ”när man sitter mitt i natten och vet att man är den enda som är vaken är det ju inte skitkul”. Vid receptionen stod tidigare ett ställ med tablettaskar, och en natt sitter receptionisten i sitt kontor innanför när hon i ögonvrån ser hur stället börjar luta alltmer för att till sist med en ljudlig krasch ramla ner på golvet. Att ingen varit i närheten av det vid tillfället är förmodligen överflödigt att nämna, och idag är stället borttaget.

C-korridoren på Clarion Winn. En av hotellets mest hemsökta delar om man får tro vad som sägs.

Även restaurangpersonalen berättar om möten med hotellets osynliga invånare. En tidig lördagsmorgon kommer en av gästerna ner och talar med skärrad röst om hur hon suttit framför spegeln på sitt rum och fönat håret när hon känner hur någon tar ett stadigt tag om stolen och drar den bakåt med sådan kraft att hon ramlar i golvet. När hon förvånad och med klappande hjärta tagit sig upp igen ser hon hur den helt nya stolen gått i bitar som om en enorm knytnäve gett den en smäll varpå hon klär sig och så fort hon kan lämnar hotellrummet. Då och då har det hänt att ilskna gäster kommit ner och klagat på grannarna i rummet intill, att de dunsat och bullrat och verkat dra möbler tvärs över golvet mer eller mindre hela natten, men vid kontroll har det varje gång visat sig att det bullrande rummet stått tomt och outhyrt. Just dessa lätt obehagliga ljudfenomen uppträder så gott som alltid i hotellets C-korridor, lång och fönsterlös med bruna dörrar och mörkröd heltäckningsmatta, och allra oftast i något av rummen 178 eller 179, men varför de skulle vara mer hemsökta än något av de andra har ingen lyckats förklara, och till det yttre ser de bedrägligt vardagliga och stillsamma ut.

Det inre av rum 178, bedrägligt lugnt och stilla?

God konkurrens får C-korridoren av källaren som verkar vara en av det stora husets mest hemsökta platser. Här finns ett par tunga branddörrar som hålls öppna av en elektrisk magnet, de är kopplade till brandvarnaren som automatiskt bryter strömmen om larmet går vilket också är det enda sättet att stänga dem, men trots detta hittas de vid flera tillfällen just stängda, en gång slår de till och med igen samtidigt som en av de anställda passerar, som om han haft sällskap av någonting osynligt. Något strömavbrott har inte skett och självfallet inte heller någon brand, och det hela sätter myror i huvudet på såväl personal som ditkallade elektriker. En kvinna som tidigare arbetat på hotellet berättar hur huset redan från början varit platsen för svårförklarade händelser. På den tiden fanns hotellets tvätteri i källaren och gång på gång finner man de stora tvättmaskinerna och torktumlarna avstängda, en sak som dock bara sker om de lämnas obevakade. Hon sitter själv och passar dem en eftermiddag när hon hör någon komma genom den långa källarkorridoren. Stegen ekar mellan väggarna, tydliga och klapprande, någon som går på höga klackar, men när hon tittar ut märker hon till sin förvåning att korridoren är tom. De klapprande stegen återkommer vid åtskilliga tillfällen, men dess upphovsman, eller snarare kvinna, visar sig aldrig fysiskt, och personalen blir till sist så vana vid det hela att de slutar reagera på det. Spöket döps till Julia, för någonting måste det ju heta, och får sitt egna stämpelkort och senare även en plats i matsalen, en fåtölj intill en av pelarna vid baren, och trots att det inte är förbjudet för andra gäster att sitta där berättar barpersonalen att hur full restaurangen än är är det ytterst sällan någon slår sig ner på Julias plats, och att flera av dem som gjort det snabbt flyttat sig igen.

Julias plats i restaurangen. Sitt helst inte här.

Vem det skulle vara som spökar på Clarion Winn är det som sagt ingen som känner till, inte heller varför. På platsen för hotellet, i hörnan av Norra Slottsgatan och Ruddammsgatan, låg tidigare ett tvåvånings trähus från 1800-talets mitt, det så kallade Eckhoffska änkehuset, med ett tiotal små lägenheter för änkorna. Institutionen hade funnits ända sedan 1839, men det första änkehuset brann ner till grunden tillsammans med stora delar av Gävle vid den förödande stadsbranden 1869. Att en hel del av dessa åldringar även dog här, om än kanske inte som direkt följd av branden, är förmodligen ingen alltför vild gissning, och hur lyckliga de var under sin sista tid kan man bara spekulera i. Kan det vara någon av dem som inte kunnat lämna platsen där hennes liv tagit slut? Enligt lokal tradition ska dessutom det låga långsträckta envåningshus som legat längs Norra Slottsgatan i direkt anslutning till änkehusets trädgård härbärgerat en krog, och Julia skulle då varit en av servitriserna där, ett betyg hennes arbetsgivare i så fall med rätta borde värmas över om hon inte kunnat slita sig från jobbet ens efter döden. Fenomenen på Clarion Winn i Gävle kommer och går. Vid vissa tidpunkter har de varit otroligt intensiva för att sedan gradvis klinga av innan nästa hausse på spökbörsen. Liksom på många andra platser där liknande saker upplevts varierar de anställdas inställning till det hela, eller som en före detta husfru uttrycker det: ”Många blir hemskt rädda, men det där är naturligt. Det är bara så det är. Jag blev så van att jag inte ens tänkte på det till slut.”

Text och bild: Petter Inedahl

Nyfiken på rörliga bilder från spökhotellet Clarion Winn? Klicka på loggan nedan för att följa med Paranova på en nattlig undersökning av fenomenen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *