De döda under krogen

Mälaregatan 10

Ett centralt läge vid stadens kyrka borde vara drömmen för en krögare. Vad skulle kunna hända bara för att huset står på en gammal kyrkogård?

Man tror att det var handelsmännen på Birka som först anlade Södertälje, en av Sveriges äldsta städer,  som omlastningsplats för varor nerifrån kontinenten, och redan 1070 skriver den tyske historikern Adam av Bremen om de tre mälarstäderna Tälje, Birka och Sigtuna.

S:ta Ragnhilds kyrka, äldre än den ser ut.

När den första kyrkobyggnaden uppfördes i Södertälje vet man inte, men när den nuvarande kyrkan började byggas i slutet av 1100-talet ersatte den en tidigare träkyrka på samma plats. 1100-talskyrkan omfattade bara en dryg femtedel av den nuvarande vilken byggts till och om i etapper under århundradena. Kvarteren runt S:ta Ragnhilds kyrka har länge varit bebyggda, även om de ofta ändrat utseende. Eldsvådor, rysshärjningar och stadens kommunfullmäktige har effektivt sopat bort alla spår av det förgångna, och man måste långt under jorden för att finna rester av den gamla medeltidsstaden Tälje.

Mälaregatans kvarvarande stump. Kyrkogården till vänster och huset nummer 10 längst bort till höger.

Längs östra sidan av S:ta Ragnhilds kyrkogård ligger den stympade Mälaregatan som en gång ledde ner till Mälarehamnen, men idag slutar abrupt sedan motorvägen dragits rakt genom centrala staden. På den äldsta bevarade Södertäljekartan från 1648 har gatan ungefär samma sträckning, men hur stor den ursprungliga medeltidskyrkogården var är det egentligen ingen som vet. Vid byggnadsarbeten kring sekelskiftet 1900 grävde man fram ett femtontal skelett här, och det är troligt att hela den bevarade biten av Mälaregatan är byggd på gamla gravar. Det till storleken mest imponerande av dessa hus, idag gatans sista, har adressen Mälaregatan 10, och stod färdigt 1904. Butikslokalen i bottenvåningen har genom åren varit hem för åtskilliga verksamheter, Henry Johanssons speceriaffär och Petterssons elektriska, för att nämna några. Sedan ett par årtionden huserar krogen med det inte helt malplacerade namnet Old gravediggers inn i de nu över hundraåriga lokalerna.

Den forna likboden på S:ta Ragnhilds kyrkogård. I fonden Gravediggers inn, krogen på Mälaregatan 10.

Motorvägen som förintade stora delar av det äldsta Södertälje har förvandlat adressen Mälaregatan 10 till en avkrok trots att den ligger mitt i staden, och det är en oftast märkligt stilla gata som försiktigt smyger över de multnande benen på S:ta Ragnhilds kyrkogård. Från fönsterborden på Gravediggers inn har man utmärkt utsikt över den forna likboden och nattvandrarnas svarta skuggor mellan gravstenar och knotiga träd. Det berättas underliga historier om Gravediggers inn liksom om flera av fastigheterna längs Mälaregatan, en plats som kanske aldrig kommit till ro sedan de dödas ben grävdes om och blandades ihop när husens källare skulle muras och gjutas. Underliga ljud hörs nattetid och en oförklarlig kyla lär dra genom rummen, fenomen som blir värre ju längre ner i huset man kommer.

Old gravediggers inn.

Ett par som en decemberkväll besökte krogen på Mälaregatan 10 har berättat om hur de då och då under måltiden stördes av någonting som liknade ett kallt luftdrag, och de svor över personalen som nödvändigtvis måste öppna fönstret trots att det var närmre femton minusgrader ute. Trots maten och vinet smyger sig en dov och illavarslande stämning över dem, som om de haft en tredje gäst vid bordet, och kvinnan i sällskapet känner sig till sist så illa till mods att de bestämmer sig för att gå. När servitören lägger kvittot på bordet ser de bägge gästerna hur det dras över bordsytan liksom av sig självt och stannar på den ena stolens armstöd på ett sätt som borde vara fysiskt omöjligt. De lägger tillbaka kvittot bara för att se händelsen upprepas. Hela fyra gånger gör de om processen som var gång repeteras med kuslig precision, och inte förrän de lägger en handfull mynt ovanpå stannar kvittot kvar. En indignerad servitör tillbakavisar anklagelsen om öppna fönster, någonting de för övrigt själva kan konstatera när de kommit ut i den helt vindstilla kvällen.  De är långtifrån de enda som upplevt underligheter på Gravediggers inn, och om vissa av dessa underligheter varit alkoholrelaterade är andra betydligt svårare att förklara. Som en av gästerna uttryckt det: ”Jag tror det finns någonting där som försöker ta kontakt med oss”.

Denna text är hämtad ur boken Hemsökt, Carlsson bokförlag 2015. Författare och fotograf: Petter Inedahl.