Den huvudlöse

Norrtälje faktori.

Norrtälje faktori.

Norrtälje hembygdsmuseum för en stillsam tillvaro då och då avbruten av flanerande turister. Och om nattetid vålnaden av en huvudlös man.

Längs Hantverkargatan, ett stenkast från den forna järnvägsstationen i Norrtälje, ligger en byggnad de flesta passerar utan att ägna en tanke, men som om man studerar den lite närmare genast faller i ögonen på grund av sin uppenbara ålder. Det långa gula stenhuset är den enda kvarvarande byggnaden från Norrtälje gamla gevärsfaktori vilket anlades här av Gustav II Adolf, troligen i samband med att platsen blev stad 1622. I likhet med resten av Norrtälje brändes faktoriet 1719 under rysshärjningarna, och det nuvarande stenhuset stod inte färdigt förrän 1756. Här har varit verkstad, bostäder, bank och museum under århundradenas gång, idag är det tyst och öde i väntan på en renovering alla vill ha, men ingen betala.

Det gamla 1700-talshuset står nu tomt och öde, men en gång var här ett viktigt centrum för vapentillverkning.

Det gamla 1700-talshuset står nu tomt och öde, men en gång var här ett viktigt centrum för vapentillverkning.

Under de år det gamla faktoriet och det bredvidliggande Zetterstenska huset var bostadshus började det gå underliga rykten kring den gamla byggnaden. Det talades om nattliga skepnader och osaliga andar som kunde ses smyga bland gårdens fåtaliga träd eller stryka längs husväggarna på Hantverkar- eller Faktorigatan. En kvinna som bott i Zetterstenska huset har berättat hur hon en mörk vinternatt gått ut för att rasta sin hund. Det är sent, och större delen av staden sover, men knappt har hon hunnit runt hörnet ut på Hantverkargatan förrän hunden stelnar till. Tvärtemot sin vana börjar den gnälla ömkligt, och reser ragg som om den var rädd. När hon tittar upp får hon se skepnaden av en man komma gående uppför gatans svaga sluttning. Hunden trycker sig ängsligt mot hennes ben, och det är först då hon ser att mannen inte har något huvud.

Hörnet av Hantverkargatan och Faktorigatan. Zetterstenska huset är den vänstra byggnaden.

Hörnet av Hantverkargatan och Faktorigatan. Zetterstenska huset till vänster.

En stund, hon kan efteråt inte säga om det varit sekunder eller minuter, står hon och stirrar, först förvånad, sedan rädd, innan den huvudlösa skepnaden upplöses i tomma intet mitt framför hennes ögon. En granne har av en slump tittat ut genom fönstret och blivit nyfiken då han fått se hur hon stannat upp mitt på gatan, och även han hinner få en snabb skymt av den huvudlösa vålnaden. Det är varken första eller sista gången den visar sig, och de som mött den berättar att de känt en våg av oförklarlig fasa komma över dem trots att gengångaren än så länge aldrig sägs ha angript någon. Vålnaden i gamla faktoriet är inte okänd varken till utseende eller namn, det lär nämligen vara en av stadens forna styresmän, borgmästaren Nils Pedersson Humbla.

Faktoriet från andra sidan ån. Kan en borgmästare ligga begraven här?

Faktoriet från andra sidan ån. Kan en borgmästare ligga begraven här?

Händelsen som ledde till hans fall finns bevarad i Upplands landsarkivs domböcker, och kan läsas än idag. Nils Pedersson Humbla var i april 1634 på väg till sin gård Strömbacka en bit utanför staden när han möter en mjölnarhustru vars man är skyldig honom pengar. Det går snabbt upp för den druckne borgmästaren att han inte heller denna dag kommer att få sina pengar, och efter en stunds ordkastande tappar han humöret och misshandlar den gravida mjölnarhustrun med sin käpp. Några dagar därefter får hon missfall, och det döda barnet har blåmärken och krosskador i huvudet, och som om inte det varit nog får mjölnarhustrun häftig feber och dör i sviterna av födseln och misshandeln. När Nils Pedersson Humbla får veta detta tar han en båt och försöker fly, men infångas efter endast tre dagar, och döms till döden. Enligt lag skickas dödsdomen till förmyndarregeringen, vilka fastställer den, och Norrtäljes borgmästare halshuggs med svärd på Lilla torg. Vart kroppen tog vägen efter avrättningen är det ingen som vet, men att den före detta borgmästaren inte har ro i sin grav är påtagligt för de som nattetid vistas i eller kring det gamla gevärsfaktoriet. Kanske ligger hans kvarlevor begravda där?

Text och bild: Petter Inedahl

Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *