Den svarta nunnan

Vadstena kloster.

Vadstena kloster.

I trädgårdens mörker glider en skepnad om nätterna. Under träden, längs muren, och hemma hos de kringboende. Det är Vadstenas svarta nunna som inte får ro i graven.

Vadstena är en småstad som bevarar sin gammaldags charm. Längs de senmedeltida gatorna står hus som verkar stödja sig på varandra i sin ålderdom, och som dessutom ofta är betydligt äldre än vad de först ser ut. En stor del av byggnaderna vilar ännu på medeltida grunder, och under de pittoreska trähusen döljs månghundraåriga stenvalv som ännu inte släppt sina hemligheter ifrån sig.

Klosterträdgården där vålnaden av den svarta nunnan sägs göra nätterna osäkra. I bakgrunden tornet till S:t Pers rivna kyrka.

Klosterträdgården där vålnaden av den svarta nunnan sägs göra nätterna osäkra. Någonstans här stod det hemsökta päronträdet. I bakgrunden tornet till S:t Pers rivna kyrka.

Staden Vadstena var länge en av landets mer betydande platser. Här hade folkungaätten sitt stora palats, här levde nunnor och munkar i ett av nordens mäktigaste kloster, och här byggde vasakungarna sin vackra renässansborg. Sedan gick det snabbt utför. När Skåne definitivt blev svenskt förlorade Vadstena stad och slott all militär betydelse. Folkungaätten var då sedan länge utdöd, och klostret tynade bort med reformationen. Staden hamnade i ett bakvatten och sänktes i törnrosaslummer av drömmar om det förgångna, drömmar som än idag är högst märkbara.

Kvarteret Abedissan med Murgatan och muren mot klosterträdgården till vänster.

Kvarteret Abbedissan med Murgatan och muren mot klosterträdgården till vänster.

Kring sekelskiftet 1600 drevs de sista nunnorna ut ur klostret i Vadstena, närmre sjuttio år efter katolicismens avskaffande. De flesta av dem tog sig över till systerklostret i Gdansk där de skulle leva återstoden av sina instängda liv, men det sägs att i varje fall en av dem aldrig gjorde färden över Östersjön. Hennes namn är inte känt, och vid tiden för avresan var hon död sedan länge, och ändå lär hennes närvaro vara mycket påtaglig. Bakom tegelmuren som fortfarande omger den gamla klosterträdgården står fruktträd och örtagårdar liksom hade tiden stått still. Här kan man ana den bedrägliga klosterfriden under lövkronornas tak, och mellan stammarna skymta den glidande skepnaden av Vadstenas svarta nunna. Enligt lokal tradition uppdagades ett antal barnskelett nergrävda i trädgården när klostret stängdes, skelett som antogs vara följden av munkars och nunnors hemliga möten, och den svarta nunnan skulle vara en av dem som dödade sina nyfödda för att undgå upptäckt och sedan inte kunnat få ro i sin grav.

Gården till kvarteret Abbedissan, även kallat Lustgården. Spökar det i källarna här?

Gården till kvarteret Abbedissan, även kallat Lustgården. Spökar det i källarna här?

Berättelsen om barnliken i klostret är en vandringssägen som finns från många håll i landet, men ingen rök utan eld, och klart är att ett flertal personer sett den osaliga nunnan i klosterträdgården, och att hon inte låter sig hindras av en så prosaisk anordning som en tegelmur är även det omvittnat. En kvinna som bott granne med klostret har berättat om hur den svarta skepnaden visat sig längs Murgatan, men även i källaren på ett av husen kring gården hon bodde i. Här kunde man ofta märka hur temperaturen oförklarligt sjönk, och husdjuren reste ragg och stirrade ut i tomma luften. Den svarta skepnaden sägs injaga fasa hos den som ser den, och blicken i de döda ögonen lovar ingenting gott. Den drabbade gården ligger i kvarteret med det passande namnet abbedissan, och när ett av de äldre husen revs några år efter förra sekelskiftet upptäckte man ett hittills okänt källarvalv vilket ledde till spekulationer om att någon klosterbyggnad en gång stått på platsen. En byggnad dit den svarta nunnan i livstiden kanske haft tillgång. Om klosterträdgården själv berättas om ett gammalt päronträd som gått under namnet Dödens träd kring vilket gräset alltid var nertrampat om morgonen trots att ingen levande gått där, men tyvärr fälldes trädet av en storm för många år sedan och vad som sedan hänt med den osynliga nattliga besökaren är okänt. Kanske går den där än.

Vadstena turistbyrå där skeletten av sedan länge döda Vadstenabor ännu ligger under golvet. Även under parkeringen ligger liken tätt.

Vadstena turistbyrå där skeletten av sedan länge döda Vadstenabor ännu ligger under golvet. Även under parkeringen ligger liken tätt.

Den osaliga nunnan är dock inte det enda som sägs hemsöka de här kvarteren. En betydligt mer udda och skrämmande historia berättas om S:t Pers före detta kyrka, vilken låg endast ett stenkast från klosterträdgården. Den imponerande medeltidskyrkan, som var Vadstena stadsförsamlings kyrka, revs 1831 med undantag av tornet, och på dess plats uppfördes en skola. Idag är skolverksamheten flyttad och byggnaden inrymmer stadens turistbyrå, och vid schaktningsarbeten för ett antal år sedan gjorde man den överraskande upptäckten att de gamla gravarna inte flyttats, utan endast byggts över, och minst ett trettiotal har påträffats i och kring S:t Pers försvunna kyrka. Än idag ligger ett flertal skelett under turistbyråns golv, endast ett par decimeter från besökarnas fötter. Det sägs att man om nyårsnatten, kring tolvslaget, ska kunna se en märklig procession av grisar gå runt den gamla kyrkans rivna yttermurar. Det lär vara en sugga med tolv kultingar, groteskt formade och märkligt fasaväckande i sin djuriska ondska. Att se dem betyder döden innan året är slut, vilket troligen bidragit till att antalet presumtiva åskådare varit få.

Text och bild: Petter Inedahl

Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *