En poltergeist flyttar in

Här låg en gång Lilla Flysta gård.

Här låg en gång Lilla Flysta gård.

En poltergeist lär vara bland de mest hotfulla av alla övernaturliga väsen. Den slår sönder saker och ger sig på människor. Kanske är det därför Lilla Flysta gård inte längre finns kvar.

Mellan Sundby och Bällsta i Spånga ligger ett stycke obebyggd mark, liksom bortglömd vid exploateringen av området. Kring Bällstaån är det öppen äng då och då avbruten av buskar och enstaka träd, men något tiotal meter längre bort på vardera sidan stiger terrängen och byter skepnad till skog i miniatyr. Kraftledningen som går här ligger märkligt lågt, ett fenomen som får sin förklaring när landningsbanan på Bromma flygplats kommer till synes bakom de spinkiga träden. Strax ovanför Svenskbyvägen har naturen ett särskilt otämjt och avvisande utseende. På höjden finns tre urgamla stensättningar, och nedanför dessa blir undervegetationen risig och större delen av sluttningen är täckt av täta björnbärssnår med långa vassa taggar. Den som trotsar dessa kan efter lite letande få syn på grunderna till ett par byggnader, en källare och resterna av kallmurade terrasser. Det är allt som idag återstår av Lilla Flysta gård.

Resterna av grunden till en av byggnaderna på Lilla Flysta.

Resterna av grunden till en av byggnaderna på Lilla Flysta.

Villaområden, flygplats och högspänningsledningar har alla ätit stora bitar ur den forna gårdsmarken, men det sägs att det, alla dessa prövningar till trots, var någonting helt annat än den moderna tidens påträngande apostlar som fick Lilla Flysta att en gång för alla överges. Vad det var som satte igång alla de otrevliga aktiviteterna är det ingen som vet, Lilla Flysta var nämligen inte alltid hemsökt, men om man får tro de inblandade förvandlades den tidigare stilla gården sakta men säkert till en plats de kringboende skydde och invånarna själva fruktade. En poltergeist hade flyttat in.

På väg ner för landning över ruinen av Lilla Flysta.

En annan sorts bullerande på väg ner för landning över ruinen av Lilla Flysta.

En av de sista att bo här har berättat hur han till en början inte reagerade så mycket på de udda företeelserna, men att de efterhand blev allt svårare att ignorera och dessutom allt mer skrämmande. Bredvid boningshuset låg en snickarverkstad, och här står han och arbetar en dag när han hör en serie hårda bultningar i bänkskivan bakom sin rygg. När han vänder sig om finns ingen där, men en träklubba han bara någon minut tidigare hängt upp på sin spik på väggen ligger nu istället på bänken. Mer förbryllad än rädd hänger han upp den igen, och bryr sin hjärna förgäves med att hitta en förklaring till det skedda. Några dagar senare, när han sitter och äter middag, sätter sågen plötsligt igång inne i verkstaden. Han springer dit och stänger av den, och undersöker ledningar och kopplingar, men finner ingenting onormalt. Detta upprepas sedan gång på gång, både bultningar och levande maskiner, och för var gång ackompanjerat av allt starkare olustkänslor.

Delar av den förfallna terrassmuren intill Lilla Flystas källare.

Delar av den förfallna terrassmuren intill Lilla Flystas källare.

När mannens fyra år gamla son en dag kommer in och med ängslig röst frågar vem det är som alltid är inne i verkstaden görs en grundlig undersökning av hela lokalen, men naturligtvis utan att finna någon där. Pojken blir med tiden mer och mer räddhågsen, och vägrar till sist gå in i verkstaden. Vad han sett vill han inte ut med mer än att ”det är någon där”, men barnets oro smittar. Den märkligaste av alla händelser inträffar en dag när mannen återigen står i sin verkstad och arbetar. Det är höst och kallt, så dörren är stängd, och han står böjd över svarvstolen när han hör vad han beskriver som ett fräsande. Då han vänder sig om kommer någonting som ser ut som ett litet hjul, ungefär lika stort som en blomkruka, farande rakt genom dörren. Det rullar över golvet och hoppar upp i svarven där det försvinner spårlöst. Den bisarra händelsen är en smula för mycket, och leder till att även han börjar tycka illa om att vistas i verkstaden.  Ett par veckor senare hörs bultningarna för första gången inne i bostadshuset, vilket hittills av outgrundlig anledning varit förskonat från hemsökelser. Ett efter ett följer de andra fenomenen med, föremål som flyttas, koppar som går sönder, alltid tillsammans med en skrämmande känsla av att inte vara välkommen, och kort därefter ger familjen upp och flyttar. Vad det än var som fanns i verkstaden ville de inte ha in det i sitt hem.

Text och bild: Petter Inedahl

Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *