Greven från graven

Bogesunds slott.

Bogesunds slott.

En isande närvaro förvandlade den stämningsfulla minnesgudstjänsten till någonting fasansfullt. Var det den döde greven som kommit tillbaka från graven för ett besök i sitt forna hem?

Ovanför Höggarnsfjärden sträcker Bogesundslandet ut med äng, åker och golfbana som ett avbrott i den annars skogsklädda trakten. Över trädtopparna lyser de gula tornen på Bogesunds slott vida synliga både till lands och sjöss. Här ligger gravfälten tätt, torpgrunderna är många, och längst i nordost finner man resterna av 1800-talsbefästningarna vid Pålsundsbatteriet bland sly och snårig undervegetation. Från bryggan vid försvunna torpet Fridhem för en allé raka vägen till slottet och skvallrar genom sin blotta existens om hur man förr färdades hit.

Över trädtopparna sticker tornen på spökslottet Bogesund upp.

Över trädtopparna sticker tornen på spökslottet Bogesund upp.

Bogesunds slott byggdes av riksdrotsen Per Brahe under 1640-talet, en mäktig man som bland annat gett namn åt finska Brahestad. Erik Dahlbergs teckning från slutet av århundradet visar Bogesund som ett högrest stenhus med stor takterrass bakom en hårt tuktad park. Att byggherren tyckt om sitt förhållandevis enkla slott är står genast klart trots att han ägde flera som var både större och praktfullare. Här firade han sitt andra bröllop i den så kallade Kungssalen, och skulle 1680 även dö i den lilla kammaren intill. På en sten som nu hamnat utanför den starkt krympta parken kan man än i dag läsa hans inskription ”Petrus Brahe, Comes R S Drotz” och årtalet 1676, och en annan sten med en hyllningsdikt han författat står upprest alldeles intill slottet. Bogesund har sedan greve Brahes dagar haft ett otal ägare, och dess nuvarande utseende härstammar från en ombyggnad på 1860-talet, ett ingrepp som ofta brukar fördömas, men dock ändå får betraktas som ett förskönande av en byggnad som, sedan fasaddekorationerna putsats över under 1700-talet och ett brutet tak kommit på plats, mest av allt påminde om en stor ladugård. Det var även nu som de fyra hörntorn kom till, vilka ger huset utseendet av en teaterkuliss.

Bogesund från parksidan. Till höger skymtar det utbyggda slottskapellet där ett sällskap fick besök av någon de misstänkte vara Per Brahe själv.

Bogesund från parksidan. Till höger skymtar det utbyggda slottskapellet där ett sällskap fick besök av någon de misstänkte vara Per Brahe själv.

Under 1900-talet förföll slottet svårt, och kom därför att tvångsinlösas av staten 1946, en sak som dock inte på något vis satte stopp för förfallet, snarare tvärtom, och myndigheternas åtgärd framstår i efterhand som ett billigt sätt att komma över marken där man under 1960-talet planerade miljonprogramsområden och motorvägar, projekt som till all lycka dock aldrig blev av. En dåtida besökare berättar om hur brädor täcker de sönderslagna fönstren, och om golv som är så sönderruttna att endast bjälkarna återstår. Tapeterna hänger i trasor, så gott som all lös inredning är försvunnen, och slottet lika mörkt som spöklikt.  Bogesund var en tid fångvårdskoloni och alkoholistanstalt, men är idag nyrestaurerat och öppet för visning, dock finns det de som menar att den spöklika stämningen aldrig lämnat slottet och inte enbart berodde på vanvård och förfall. Ett flertal människor, både anställda och besökare, har haft märkliga och inte alltid trevliga upplevelser här.

Kungssalen där de döda sägs fira sina fester om nätterna.

Kungssalen där de döda sägs fira sina fester om nätterna.

En kringboende berättar hur han sett visarna på slottsfasadens dåförtiden trasiga urtavla som stått på samma klockslag i åratal flytta sig mitt framför hans ögon, och en av de anställda menar att man aldrig är ensam här hur tomt på besökare det än kan vara. Hon deltar en dag i en minnesgudstjänst i det lilla kapell där en dyster devis över dörren förkunnar att ”Bort dör din hjord, bort dö dina fränder och själv dör du även”, när hela sällskapet på läktaren, ett tiotal personer, tydligt känner en iskall vind från ingenstans och hur någonting sätter sig bredvid dem. Minnesgudstjänsten är på Per Brahes dödsdag, och när en kvinna i sällskapet, vilka dagen till ära är klädda i sextonhundratalskläder, efter långa skräckfyllda minuter frågar om det är greve Brahe själv som är där och beordrar honom att i så fall gå, försvinner den kusliga närvaron omedelbart. Särskilt hemsökt lär 1800-talsvåningen en trappa upp vara, och serveringspersonal talar om dörrar som öppnas och stängs av sig själva och om spöklik musik och fotsteg från de tomma och avspärrade delarna av slottet. En besökare kommer skräckslagen och berättar hur han fått en osynlig hand i bröstet, en hand som fysiskt hindrat honom från att gå in i ett av rummen, och en annan känner hur ett finger petar henne i ryggen, men när hon vänder sig om är ingen där. En fotograf som arbetat här berättar hur han fösts åt sidan liksom om han stått i vägen för någonting när han arbetat i ett annars tomt rum, och en av de anställda står en dag i trappan för att välkomna anländande gäster när hon får en knuff i ryggen. Förvånad och irriterad vänder hon sig om, men känslorna förbyts i olust när hon inser att hon är ensam. En man som tillbringat natten på Bogesunds slott talar om kylan och den otäcka stämningen, och berättar hur han hört fotsteg och sorlet av röster inifrån den tomma Kungssalen liksom om en stor folksamling befunnit sig där. Kan det vara Per Brahes bröllopsgäster som kommit från graven för att återuppleva den ståtliga ceremonin?

Text och bild: Petter Inedahl

Nyfiken på rörliga bilder från spökslottet Bogesund? Klicka på loggan nedan för att följa med Paranova på en nattlig undersökning av fenomenen.

Paranova

Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *