Helveteshunden

Sorunda kyrka

Sorunda kyrka

En vacker gammal kyrka i ett uråldrigt jordbrukslandskap. Och i dess inre en svart best från underjorden.

I Södertörns böljande jordbrukslandskap ligger Sorunda kyrka. Här har varit centralort sedan urminnes tider, någonting det stora antalet gravfält och tingshögar vittnar om. Trots jordskiften och ändrade levnadssätt är Sorunda än idag till största delen en by av gammalt snitt med klungor av hus samlade längs huvudgatan Kyrkvägen, och därmed en sällsamhet i sig.

Sorunda församlingshem från början av 1800-talet. Bakom byggnaden kan en av de många gravhögarna skymtas.

Sorunda församlingshem från början av 1800-talet. Bakom byggnaden kan en av de många gravhögarna skymtas.

För att vara landsortskyrka är Sorunda stor. Med sina bevarade senmedeltida hängtorn påminner den lika mycket om ett slott som en kyrka, ett intryck som förstärks av de märkliga vapensköldliknande dekorationerna på tvärskeppets yttermurar. Exakt när kyrkan började byggas vet man inte. De äldsta delarna är från någon gång under 1100-talet, men så gott som allt har byggts både om och till ett flertal gånger, och det nuvarande utseendet härstammar från mitten av 1500-talet. I det inre samsas vägg- och takmålningar med de Bååthska och Flemmingska gravkorens många begravningssköldar.

Sorunda kyrkogård med en av de tre bevarade stigluckorna.

Sorunda kyrkogård med en av de tre bevarade stigluckorna.

Tung och bastant ligger Sorunda kyrka på sin höjd och liksom vaktar över det kringliggande landskapet. Under sommaren är det en flitigt använd bröllopskyrka, men vintertid härskar tystnaden och mörkret. Det är få som går in i Sorunda kyrka efter nattens inbrott om de kan undvika det, för tystnad och mörker är inte det enda som härskar på platsen. Här sägs ett väsen som ibland tar skepnaden av en stor svart hund visa sig. En kyrkvaktmästare vid namn Rosendal lär ha råkat ut för den när han en natt höll på att ställa allting i ordning till gudstjänsten tidigt morgonen därpå. Efter att ha gjort de sista förberedelserna är han precis på väg ut när han tycker sig märka en skugga som rör sig under det stora svarta epitafiet i det Flemmingska gravkoret. Till sin förvåning får han se en enorm raggig hund med lysande röda ögon. Den morrar och kurar ihop sig liksom till språng, men Rosendal är inte rädd, däremot arg på sig själv som uppenbarligen inte stängt kyrkporten ordentligt.

Två av Sorunda kyrkas fem torn.

Två av Sorunda kyrkas fem torn.

Han tar ett steg framåt för att köra ut hunden när den till hans fasa försvinner framför ögonen på honom. Han berättar senare att han känt ett oförklarligt luftdrag och sedan fått en örfil ur tomma intet. Han blir nu rädd på allvar, och försöker fly ut på kyrkogården, men hinner inte längre än några steg innan slagen haglar över honom. Misshandeln är så brutal och utdragen att Rosendal slås medvetslös och inte kommer till sans förrän många timmar efteråt när klockaren och sockenborna bultar på porten för att bli insläppta. Det är då en illa tilltygad kyrkvaktmästare som stapplar dem till mötes.

Sorunda kyrka ruvar på hemligheter det kanske är bäst att inte forska för djupt kring.

Sorunda kyrka ruvar på hemligheter det kanske är bäst att inte forska för djupt kring.

Till saken hör att församlingsprästen Petri dött några dagar tidigare, och att denne pastor Petri, sitt yrke till trots, uppenbarligen inte haft det bästa rykte. Det ansågs allmänt att den svarta helveteshund som sedan dess hemsökt Sorunda kyrka antingen är pastor Petri själv eller någon varelse denne kallat upp ur underjorden i syften det är bäst att inte fråga för mycket om. Vilken av de två teorierna som håller streck, om någon av dem, är inte lätt att svara på, men Sorundas svarta hund har satt skräck i många, och lär göra så än idag om någon skulle ha oturen att möta den.

Text och bild: Petter Inedahl

Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *