Klotet ur underjorden

Gottröra kyrka.

Gottröra kyrka.

Det nattliga ljuset i likboden gjorde honom nyfiken. Många gånger skulle han sedan förbanna denna nyfikenhet, och önska att han bara gått förbi.

Mitt bland åkrarna mellan Norrtälje och Uppsala tronar Gottröra kyrka med bastanta vitkalkade gråstensmurar. Dess mäktiga torn syns lång väg i det flacka landskapet, en månghundraårig påminnelse om allas vår förgänglighet och om att trakten här inte alltid varit det stilla bakvatten det är idag.

Kyrktornet syns lång väg i det flacka landskapet. Milstenen står alldeles invid bogårdsmuren.

Kyrktornet syns lång väg i det flacka landskapet. Milstenen står alldeles invid bogårdsmuren.

Tornet är inte byggt för att hänga kyrkklockor i, utan är ett fästningstorn avsett att uthärda belägringar. Murarna är metertjocka, och de ursprungliga fönstren var små och satt högt för att ge bågskyttarna skottvidd. Att det var oroliga tider går inte att betvivla. 1100-talskyrkan har byggts både till och om ett flertal gånger, sista gången efter det katastrofala blixtnedslag som sommaren 1893 förvandlade det vackra medeltidshuset till ett tomt utbränt skal. I bogårdsmuren på kyrkogårdens baksida ligger som enda monumentala utsmyckning det Banérska gravkoret, men kyrksilvret är tillverkat av den silvertråd drottning Ulrika Eleonoras klänning var smyckad med vid kröningen 1719, sammanlagt över fyra kilo.

Försvarstornets tjocka väggar kan ses till vänster där ett fönster tagits upp under senare tid.

Försvarstornets tjocka väggar kan ses till vänster där ett fönster tagits upp under senare tid.

Gottröras mest kända person är annars bonden Botulf, vilken levde i början av 1300-talet. Den stackars Botulfs problem börjar 1303 då han inför församlingen i Gottröra kyrka vågat yttra de hädiska orden att det som serverades vid nattvarden inte alls var Jesus blod och kött, utan snarare vin och bröd. Att sätta sig upp mot kyrkans ord och makt var någonting oerhört, och Botulf hamnar inför domstol. Efter påtryckningar, och ganska säkert tortyr, förmås Botulf ta tillbaka sina ord och göra offentlig avbön varefter han blir avstängd från kyrkogång under hela sju år. När Botulf till sist ska få komma in i församlingsgemenskapen igen håller prästen fram nattvardsbrödet och ber honom tala om att det är kött från Jesus kropp. Botulf, som efter sju års förnedring antagligen tröttnat på prästens översitteri, svarar högt och tydligt till församlingens stora munterhet: ”Om det verkligen vore Jesus kropp skulle du ha ätit upp den ensam för länge sedan.” Efter sådana ord måste det statueras exempel, och Botulf kastas i fängelse för att dömas till döden i april 1311. Han bränns levande på bål strax därefter.

Gottröra kyrka. Här försökte bonden Botulf utmana katolska kyrkans makt, och blev bränd på bål.

Gottröra kyrka. Här försökte bonden Botulf utmana katolska kyrkans makt, och blev bränd på bål.

Exakt var Botulf avrättades är inte känt, det kan ha varit vid Gottröra kyrka, och möjligen skulle det i så fall kunna förklara de hemsökelser som rapporteras härifrån. En man som en mörk kväll varit på väg förbi Gottröra kyrka berättar hur han sett någonting han beskriver som ett svart nystan komma farande över kyrkogårdsmuren, och sedan följa honom i vägkanten. Efter en stund rullar det tvärs över körbanan och fortsätter förföljelsen på andra sidan. Det svarta nystanet ger inga ljud ifrån sig, och liknar ingenting han sett tidigare, men injagar instinktiv fasa, och mannen skyndar därifrån. Längre och längre från kyrkan kommer han utan att bli kvitt sin otäcka följeslagare, och det är inte förrän han viker av på en sidoväg den till sist verkar tappa vittringen.

Någonting otäckt bor i Gottröra kyrka. Likboden är det låga huset med tegeltak på andra sidan kyrkogårdsmuren.

Någonting otäckt bor i Gottröra kyrka. Likboden är det låga huset med tegeltak på andra sidan kyrkogårdsmuren.

En än värre historia berättas av en annan man som även han nattetid varit på väg förbi Gottröra kyrka. Då han hunnit ungefär jämsides med grindarna i bogårdsmuren tittar han upp och ser till sin förvåning att det lyser ur likboden, den sena timmen till trots. Undrande går han fram till det fönster som fanns i dess vägg innan toaletten byggdes utanför muren, och kikar in. Det ojämna glaset i kombination med dess minst sagt lindriga renhet gör att han inte blir mycket klokare, och han frågar därför högt om någon är därinne samtidigt som han knackar i fönstret. Knappt hinner han avsluta meningen innan likbodens dörrar med en skräll slås upp på vid gavel, och ett lysande klot rullar ut och över bogårdsmuren för att landa vid hans fötter. Förvåningen han känt övergår snabbt i skräck, och han springer därifrån så fort han kan. Väl hemma, han bor inte långt från kyrkan, funderar han mycket över vad han sett innan han lägger sig att sova, en sömn som dock låter vänta på sig. Natten igenom besväras han av någonting som har obehaglig likhet med händer. De nyper och klämmer, och när han till sist stiger upp är hans kropp full av blåmärken. Den otäcka händelsen upprepas natt efter natt. Han byter sovrum, men utan resultat. Det som följt honom hem från Gottröra kyrka verkar känna av hans närvaro var han än lägger sig. Fenomenet avtar efter några veckor för att till sist bli alltmer sporadiskt innan det försvinner helt. Det har då gått flera månader sedan händelsen i likboden, och mannen gör aldrig om misstaget att besöka platsen nattetid. Att dessa hemsökelser skulle ha något samband med bonden Botulf är givetvis rena spekulationer, men vem vet? Den som blivit levande bränd kanske inte glömmer eller förlåter i första taget.

Text och bild: Petter Inedahl

Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *