Ur de gamla murarna strömmar en oförklarlig kyla, och nattetid sägs källaren befolkas av någonting mörkt, dolskt och fientligt.
I Gamla stans krokiga och pittoreska gränder flockas turisterna året om. Kamerors klickande ackompanjerar deras målmedvetna vandring genom det ursprungliga Stockholms medeltida kärna där vikingaattribut och dalahästar byter ägare i flygande fläng. Det är kanske inte lätt att veta vad man bör se i en främmande stad, men av alla Gamla stans kullerstensgränder är det några som ofelbart drar till sig publiken, och en av dessa är Gåsgränd, en målerisk backe mellan Västerlånggatan och Lilla Nygatan.
Gåsgränd från Västerlånggatan. En värld för sig.
Med sitt hemlighetsfulla låga valv lockar Gåsgränd in den intet ont anande i sfären av sin förtrollning. Linden som vuxit upp på den forna vändplan som nu går under namnet Gåstorget gör ljuset grönt om sommaren, kastar spretande skuggor vintertid, och hjälper till att skapa en känsla av overklighet. Gåsgränd kallades ursprungligen Grågåsgränd och har sitt namn av en kvinna med det tidstypiska och något lustiga tillnamnet Ragnhild Grågås, bara en av 1400-talets alla märkliga stockholmskvinnor såsom Birgitta med Taskan, Elin Kattahjärna, eller Skitna Gertrud. Ragnhild Grågås tvivelaktiga berömmelse kommer sig av att hon 1477 anklagas för att ha legat med sin dotters man, ett brott som räknades som kätteri, blodskam, och var belagt med dödsstraff. Lyckligtvis blir hon frikänd, men hennes namn kom att förknippas med platsen där hon bott. Andra namn på gatan har varit Anders Siggesons gränd och Saltmätargränd.
Gåstorget. Restaurang Gåsgränd 4: s gråblå skylt till höger en bit nedanför torget.
Intill Gåstorget ligger en liten restaurang med det prosaiskt sanningsenliga namnet Gåsgränd 4 vars bar i källaren går under namnet Grå gåsen. Sommartid förvandlas torget till en stor och skuggig uteservering, medan verksamheten vintertid flyttar ner under de tunga källarvalven med imiterade medeltidsmålningar. Huset på Gåsgränd 4 byggdes 1837, men kvarteret är ursprungligen medeltida. Källarvalven där Grå gåsens gäster dricker öl är århundraden äldre än resten av fastigheten, och skulle mycket väl kunna vara från Ragnhild Grågås tid. Klart är i varje fall att de tunga gråstensväggarna med sina ojämna tunnvalv av tegel och murade nischer vars funktion glömts i tidens dunkel ger ett mycket ålderdomligt intryck. Här är det lätt att känna närvaron av det förflutna, ibland på ett mycket handgripligt sätt.
Källarvalven på restaurang Gåsgränd 4. Vad är det för ett väsen som kryper fram ur det gamla murarna?
En hantverkare som hållit på med inredningsarbeten nere i den fönsterlösa källaren på Gåsgränd 4 berättar om en lokal som alltid är onaturligt kall och där man hela tiden har känslan av att vara iakttagen. Flera gånger försvinner verktyg från platsen där han lagt dem, bara för att återfinnas på andra sidan rummet eller till och med i rummet bredvid. Den märkligaste, och även mest skrämmande, händelsen inträffar en kväll när han arbetar ensam i det inre av källarens två rum. Dörren ut mot gatan, den enda ingången, är låst för att han ska få arbeta i fred, och han håller på med bardisken när han för ett ögonblick lämnar arbetet för att hämta spik i det yttre rummet. När han efter något tiotal sekunder återvänder finner han till sin bestörtning de plankor han arbetat med ställda på högkant och ytterligare en bräda balanserad ovanpå. En otäck stämning sprider sig i de bägge källarrummen, och att dörren ovanför trappan fortfarande är låst när han känner på den gör ingenting för att lätta den otrevliga atmosfären. Även andra har varit med om svårförklarliga saker här nere. En servitris håller en kväll på att städa upp lokalen inför stängning då hon irriterat lägger märke till hur hennes byxben verkar fastna när hon går mellan de tomma borden. Vad det är de skulle haka fast i kan hon först inte bli klok på, men då hon stannar upp och tittar ser hon hur ett hörn av byxorna dras ut som om en osynlig hand nypt tag, och hon sliter sig loss med fasa ur det hårda greppet. Några dagar senare upprepas det hela på översta trappsteget med resultat att hon närapå faller framstupa nerför den branta trappan och hon vägrar efter detta vara ensam i källaren på Gåsgränd 4.
Denna text är hämtad ur boken Spöklikt, Carlsson bokförlag 2018. Författare och fotograf: Petter Inedahl
0 kommentarer