De osynliga händerna

Nannylund.

Nannylund.

Ett hus med historia är ett hus med själ sägs det, men alla historier är inte glada, och framförallt är inte alla själar vänliga.

Vid randen av Djurgårdsstaden ligger en gammal 1800-talsvilla med snickarglädje och punschveranda. Bakom knotiga pilar lyser det inbjudande  och varmt i de många fönstren, och fler än en djurgårdsflanör har kastat avundsjuka blickar mot den förmodade idyllen. Det är Nannylund, en byggnad som genom åren varit hem för åtskilliga författare, bland andra Vilhelm Ekelund, Lars Göransson, John Nihlén och August Strindberg, vilken sistnämnde bodde här vintern 1882 och då skrev stora delar av ”Svenska öden och äventyr”.

Nannylunds äldsta byggnad, det så kallade Kaféhuset sett från Beckholmsbron.

Nannylunds äldsta byggnad, det så kallade Kaféhuset sett från Beckholmsbron.

Av den ursprungliga 1700-talsbebyggelsen finns endast den gamla kafébyggnaden vid Beckholmsbrons norra landfäste kvar. Allt det andra brann ner till grunden en kulen kväll 1869, och det nuvarande Nannylund, som lär ha fått sitt namn efter byggherrens dotter, stod färdigt året därpå. Från början hade området tillhört 1600-talets stärkelsebruk, och därefter hade dess invånare mestadels varit sjömän, timmermän eller andra med anknytning till dåvarande Djurgårdsvarvet där bland annat Gustav III:s flaggskepp Amphion byggdes.

Beckholmsvägen. Till höger Nannylunds enda flygel.

Beckholmsvägen. Till höger Nannylunds enda flygel.

Nannylunds mest anmärkningsvärda invånare var dock inte August Strindberg, utan en kvinna vid namn Helga de la Brache. Denna märkliga människa hade fötts som dotter till en tulltjänsteman, och hette då Aurora Magnusson, men skulle senare i livet komma att förvandlas till den avsatte Gustav IV Adolfs okända dotter Helga de la Brache. Hennes framträdande i huvudstadens societet 1861 vållade sensation, och hon lyckades med konststycket att få staten att ge henne pension ur ”fonden för hemliga medel”. Både utrikesministern, justitieministern, kungaparet samt en rad dåtida kändisar, bland andra August Blanche, verkar ha varit övertygade om att hon verkligen var den hon utgav sig för, och det skulle dröja nära tio år innan bubblan sprack. Sina sista år framlevde Helga de la Brache, som aldrig gav upp kampen om sitt förmodade ursprung, i Nannylund, och det var även här hon dog av lunginflammation den 11 januari 1885. Sina många och fantastiska inslag till trots finns det än idag en rad outrätade frågetecken kring Helga de la Brache, och långtifrån alla är övertygade om att hon var en bedragerska.

Gårdsplanen på Nannylund. Hit sägs Helga de la Braches osynliga ekipage köra nattetid.

Gårdsplanen på Nannylund. Hit sägs Helga de la Braches osynliga ekipage köra nattetid.

En före detta hyresgäst i Nannylund har berättat hur han efter att ha tillbringat ett par händelselösa veckor där en natt vaknar av ett lika välbekant som malplacerat ljud: en hästdragen vagn som kommer åkande längs gatan. Han hör hur den tar vägen nerför Beckholmsgatan för att sedan svänga in på Nannylunds gårdsplan där den gör halt. En dörr smäller, och efter en stund hörs steg i trappan, och dörren till hans egen lägenhet, en dörr han är säker på är låst, öppnas, och därefter blir det tyst. Mer nyfiken är rädd stiger han upp och söker igenom alla rum, naturligtvis utan att finna minsta spår av någon besökare. Han ska just till att lägga sig igen då det ur vardagsrummet kommer en svag men omisskännlig melodi.

Nannylund. Till vänster Djurgårdsslätten och Götiska pumpen. Beckholmsvägen leder till höger ut ur bild.

Nannylund. Till vänster Djurgårdsslätten och Götiska pumpen. Beckholmsvägen leder till höger ut ur bild.

Melodin kommer från taffeln, en föregångare till pianot, i vardagsrummet, och när han går närmare får han till sin fasa se hur tangenterna trycks ned utan att någon finns där att spela på dem. Han kan efteråt inte förklara vad det är för impuls som får honom att sätta sig på pallen och lägga sina händer över tangenterna, men säkert är att han ångrade den. Han känner hur rummet blir kallt som is trots att det är sommar, hur håret reser sig i hans nacke av skräck, och hur osynliga händer tar tag i hans egna och tvingar dem över tangenterna. Chopins Nocturne strömmar ut i nattmörkret, ett musikstycke han aldrig spelat. Det hela varar endast några minuter, men känns som en livstid, innan kylan som genom ett trollslag försvinner och han återvinner kontrollen över sina händer. När han vänder sig om ser han en liten svartklädd kvinnogestalt stå vid dörren och stirra hatfyllt innan hon försvinner och fotstegen åter ekar i trappan. Kanske är det överflödigt att nämna att han inte stannade kvar i huset speciellt länge efter den upplevelsen, men vid efterforskningar om Nannylunds historia kommer han över ett porträtt av Helga de la Brache och känner genast igen sin otäcka nattliga besökare.

Text och bild: Petter Inedahl

Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *