Ekebyhovs slott

Dörrar som smäller igen, fönster som oförklarligt öppnas, och fotsteg över tomma golv. Någonting lever upp om nätterna i Ekebyhovs slott.

Rätt in i östra Ekerö skär en lång platt sänka kantad av skogsklädda berg. Det södra till största delen beväxt med barrträd medan det norra ståtar med både ek och bok och, om man tittar noga, faktiskt även en anlagd park. Här ligger Ekebyhovs slott, en långsträckt träbyggnad med anor från 1600-talet. Trots närheten till de monotona villa- och radhusområdena är det lätt att inbilla sig vara mitt på landsbygden när man från ekbackarna vid Björkuddsvägen blickar ut över den dalgång som en gång i tiden säkerligen var öppet vatten.

Var det spöken som gjorde att det första Ekebyhovs slott övergavs redan efter några år?

En gång låg här de bägge gårdarna Ekeby och Hovgården, vilka dock under början av 1600-talet slogs ihop till en enda, Ekeby hovgård, ett namn som i mitten av århundradet förkortats till Ekebyhov, eller Ekkebyhåff med dåtida stavning. Här lät Claes Horn och hans hustru Ebba Leijonhufvud kring 1630 bygga ett högt stenhus med markerade hörnpartier och praktfullt skulpterade renässansgavlar, men trots dess ståtliga yttre verkar någonting varit fel med slottet för redan ett par årtionden efter dess färdigställande påbörjas ett nytt bygge alldeles intill av dåvarande ägaren Carl Gustaf Wrangel, enligt legenden mördad på kunglig order i sitt sommarslott Spyker på Rügen i svenska Pommern. Det första Wrangelska bygget var ett fantasifullt hus med burspråk och lökkupoler, men skulle 1674 ersättas av ett nytt mer bestående, ett som faktiskt står kvar än idag om det än tog flera decennier och lika många ägare innan det stod klart i början av 1700-talet. Det ursprungliga stenhuset stod under alla dessa år kvar, men obebott, tills det slutligen brann och ruinen därefter bröts ner.

Wrangelsalen på Ekebyhovs slott. Det omtalade galleriet ligger en trappa upp.

Under åren har Ekebyhov haft åtskilliga ägare, en av dem hovmarskalken Gustav Horn vars huvud 1756 föll för bödelsyxan efter hovpartiets misslyckade sammansvärjning mot de regerande hattarna, men sedan 1980 är det Ekerö kommun som äger det gamla huset där 1600-talets plafondmålningar ännu pryder det inre. I huset fanns tidigare även de märkliga smidesräcken som makabert nog hämtats från det rivna Hornska gravkoret i Jakobs kyrka, men dessa har sedan ett antal år flyttats ut i parken där de förlänar grindstolparna en dovt ödesdiger ton. Varför det ursprungliga Ekebyhov så snabbt övergavs är en gåta historikerna inte lyckats lösa, men det finns de som säger sig veta varför den nuvarande manbyggnaden inte på länge varit bebodd. Det viskas nämligen om nattligt liv i det gamla huset, ett osynligt skrämmande liv vars ursprung bara kan spekuleras i. Redan när slottet renoverades efter Ekerö kommuns övertagande skedde märkliga saker. De hantverkare som var engagerade i arbetet möttes om morgnarna upprepade gånger av ett hus där fönstren stod på vid gavel trots att de var säkra på att de stängt och låst dem kvällen innan, och händelserna fick aldrig någon förklaring trots stränga rutiner och insatser av väktare.

Spökslottet Ekebyhov där flera människor upplevt obehagliga saker kvällstid.

Vid ett senare tillfälle är en man sysselsatt med att hänga tavlor i övervåningens galleri inför en kommande visning. Det är kväll och han är ensam i det stora huset, men väntar en bekant som lovat hjälpa till och blir därför inte speciellt förvånad då han hör fotsteg komma upp för trappan. Han ropar så att den förmodade vännen ska veta var han är och hör mycket riktigt fotstegen närma sig, men när han vänder sig om upptäcker han till sin förvåning att ingen är där. Något konfunderad går han ner för att se efter om hans bekant möjligen är i något annat rum, men tvingas efter en stunds fruktlöst letande erkänna att huset är tomt så när som på honom själv. Med olusten krypande allt tätare inpå står han i hallen och lyssnar då en tung branddörr smäller igen med ett ljud som ger eko i hela slottet. När han går dit är dörren stängd, den är byggd för att slutas automatiskt om brandlarmet utlöses, en sak som naturligtvis inte skett nu och det är med åtskilligt besvär han åter lyckas öppna den varefter han bestämmer att tavlorna kan vänta till dagen därpå och lämnar Ekebyhov med känslan av att någonting hela tiden iakttar honom. Vid ett annat tillfälle befinner sig en av de anställda i köket då hon hör släpande fotsteg alldeles bakom sin rygg, men när hon vänder sig om är golvet tomt trots att hon till sin fasa ännu kan höra de hasande stegen. Det berättas även om hur hundar plötsligt och oförklarligt börjat morra rätt ut i tomma luften och sedan sprungit därifrån med tydliga tecken på rädsla. Kanske var det sådana händelser som gjorde att det ursprungliga Ekebyhov övergavs redan då det var nybyggt?

Denna text är hämtad ur boken Spöklikt, Carlsson bokförlag 2018. Författare och fotograf: Petter Inedahl


1 kommentar

Lowe Venngren · 22 juli, 2023 kl. 12:32

gick där på kvällen med några vänner med musik dem trodde inte på att det spökar där men jag kände att nått skulle hända sedan vid 23 tiden gick vi till ekerö centrum genom skogen då fick jag ett äpple hårt kastat på högra delen av ryggen och ingen av mina vänner kastade det dem gick framför mig

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *