Ont arv

Stora bryggeriet

Den gamla herrgården var ett ökänt tillhåll för det osynliga, och inte ens sedan den rivits blev det lugnt. Få sägs ha sovit mer än en natt i det fruktade Gröna rummet på Hornsberg.

Gömt bakom de nybyggda bostadshusen vid Hornsbergs strand ligger den sorgliga återstoden av Stora bryggeriet, ett bortglömt stockholmskt industriminne. Vid Sara Lidmans gata, en bakgata mest använd som parkeringsplats, inklämt mellan Octapharmas kantigt opersonliga fabriksbyggnader i den sista resten industriområde sticker det upp sina tinnar och torn. Det ser märkligt ut, malplacerat, med mönstrade tegelfriser, rundade fönsterbågar och knubbiga gula skorstenar, men var en gång höjden av teknik och arkitektur.

Resterna av Stora bryggeriet. Brygghuset till vänster och kölnan till höger.

Det nyuppväckta området Hornsberg har namn efter det stenhus fältmarskalk Gustav Horn lät uppföra kring 1650, samme Gustav Horn som även nybyggde Häringe slott på Södertörn. Hornsberg var ett litet men vackert herresäte, till det yttre starkt påminnande om Riddarhuset, vilket inte var så underligt då de hade samma arkitekt, Jean de la Vallé, och beläget vid stranden av Ulvsundasjön. Med sin stora trädgård var huset mycket omtalat, och överglänste vida sin granne Kristineberg, och lär ännu nära hundra år efter sin tillkomst lockat självaste Linné till besök. Hornsbergs period som herresäte blev annars kort, huset brann i oktober 1701 och byggdes så småningom upp igen men redan vid tiden för Linnés visit hade man börjat uppföra de första fabrikerna i dess omgivning. Lustslottet, som då ofta gick under namnet Stora Hornsberg för att skilja det från den närbelägna och populära krog som övertagit namnet, kom att föra en undanskymd tillvaro i skuggan av de alltmer överväldigande fabriksbyggnaderna, och revs slutligen 1890 när Stora bryggeriet uppfördes på dess plats.

Ulvsundasjön från Hornsbergs strand. Är det en drunkningsolycka här som orsakat spökerierna?

Hornsberg var privatbostad ända till slutet, om än de adliga sedan länge flyttat ut, och en plats som inte lär varit helt lugn om kvällarna. Mystiska och skrämmande händelser rapporterades gång på gång från det gamla 1600-talshuset, och en av de allra sista hyresgästerna har berättat om hur först familjens hund och sedan de övriga vaknade med fasa vid de oönskade nattliga besöken. Det börjar en kväll när hunden, Tommy, helt plötsligt reser ragg och skäller rätt ut i tomma intet. Alla stannar upp och betraktar honom förvånat då han annars är både tyst och beskedlig, och de ser hur blicken i hundens ögon förändras från aggressiv till livrädd innan han försvinner som ett skott för att gömma sig under sängen i rummet bredvid. Händelsen upprepas flera gånger utan att de någonsin lyckas bli på det klara med vad det är Tommy skäller åt, och det är med stigande olust de noterar de underliga utbrotten. Några veckor senare hör de alla tre ljudet av fotsteg från ett intilliggande rum, det så kallade Gröna rummet. Stegen går fram mot en chiffonjé och de hör hur någon fumlar med nyckel i låset och hur skivan fälls ned med en duns. Efter en hastig blick på varandra kastar de sig in i Gröna rummet för att överraska inkräktaren, men till deras konsternation visar det sig vara tomt, och chiffonjén stängd och låst som den brukar. En tillfällig besökare, en syster till en av hyresgästerna, får sovplats i just Gröna rummet och berättar morgonen efter om en skräcknatt hon inte vill återuppleva. Flera gånger väcks hon av fotsteg, men när hon tänder lampan är igen där. Upplevelsen är både störande och skrämmande, och hon ligger tyst och lyssnar då hon hör ett skrovligt skrapande liksom av grova händer som stryker längs väggen. Åter tänder hon och åter blir det tyst, bara för att sätta igång så snart lampan släckts. De osynliga händerna börjar uppe under taket och trevar sig nedåt soffan hon ligger på. Hon noterar med stigande rädsla hur de kommer allt närmare, och undrar vad det är de söker och vad de kommer att göra när de nått sitt mål. I mörkret blir skräcken till slut överväldigande, och hon snubblar ner på golvet och ryggar baklänges ut i tamburen där hon tillbringar resten av natten hopkurad i ett hörn. Den hotande svarta dörröppningen till Gröna rummet stirrar henne rätt i ansiktet under långa timmar innan gryningen slutligen gör en ände på den fasansfulla upplevelsen.

Hornsberg från Nordenflychtsvägen. Rätt fram Stora bryggeriets dravhus, och närmast i bild Octapharmas fabrik till vänster och det hemsökta före detta biblioteket till höger.

Även sedan Hornsberg rivits och bryggeriet uppförts på dess plats lär underliga saker inträffat här. Det sägs att en tappningsbokhållare en kväll legat och vilat sig då han märker att dörren på andra sidan rummet öppnas. Han ligger på rygg och ser i ögonvrån hur en stor svart skugga närmar sig och hur någonting han beskriver som ”en stor och väldig karl” lutar sig över honom och stirrar med hatfyllda ögon. Scenen varar bara någon minut innan den främmande löses upp och försvinner som om han varit gjord av rök. Den stackars bokhållaren springer livrädd ut och vägrar gå tillbaka. Inte ens idag lär det vara lugnt på platsen, och en man som tidigare arbetat skift på vad som nu är Octapharmas fabrik berättar hur nätterna, och av någon anledning särskilt kring klockan ett, stördes av skrämmande och oförklarliga fenomen. Han har rast och ligger och halvdåsar i de bekväma sofforna i företagsbibliotekets läshörna när han rycker till av ett underligt knäppande, ett ljud som inte har minsta samband med tillverkningsprocessen, vilken överhuvudtaget inte äger rum i samma byggnad. Det märkliga knäppandet överröstas efter en stund av dörrar som öppnas och slås igen med ljudliga smällar, dörrar som inte existerar. Att det inte var någon hallucination får han bekräftelse på några dagar senare då flera arbetskamrater råkar ut för samma sak, och stämningen i biblioteket blir till sist så otäck att de tar för vana att gå därifrån i god tid innan klockan hunnit slå ett.

Nordenflychtsvägen. Bakom de gröna lamporna ses fasaden av bryggeriets stall där senare Pharmacias företagsbibliotek kom att ligga.

Han gör en dag misstaget att låna hem en skiva från företagsbiblioteket, en skiva som även innehåller en liten bok han sitter och bläddrar i medan han för över musiken till sin hårddisk. Redan nästa skift lämnar han tillbaks skivan, men vaknar natten efteråt hemma i sin säng av ett lika välbekant som skrämmande knäppande. Med växande obehag ser han sig omkring och blicken faller nästan genast på den lilla boken han glömt stoppa tillbaks, boken från det hemsökta biblioteket. Resten av natten ligger den ute i trapphuset. Biblioteket blev sedermera matsal, men hemsökelserna fortsatte. Att lägga märke till är att just den byggnaden fått behålla en del av sin gamla fasad från tiden som Stora bryggeriets stall, och därför har närmare kontakt med tidigare verksamhet än många av de övriga husen som bara byggts på samma plats, men även i dem lär det hända saker som fått anställda att vägra gå in i lokalerna. Vad det skulle vara som orsakat alla de otrevliga fenomenen i Hornsberg är inte känt, men enligt lokal sägen skulle den gamla herrgården varit skådeplats för flera människors försvinnande, och minst en person sägs ha drunknat där. En av dem som en gång bodde på Hornsberg uttryckte det som att ”Mycket dystert har hänt här, var säker på det.”

Denna text är hämtad ur boken Hemsökt, Carlsson bokförlag 2015. Författare och fotograf: Petter Inedahl.