Kvarntäppan

Trots att inte minsta spår av råttor kunde hittas hördes det nattliga tassandet och krafsandet så gott som hela tiden. Det började natten Brundin dog.

Endast några minuter från Jordbro centrum befinner man sig i en annan värld. De höga husen döljs av skog, och alla ljud är dämpade och avlägsna. Inga gatlyktor lyser upp den slingrande vägen, och mot den stjärnklara himlen spretar grenarnas klor. Den avsides belägna gården Kvarntäppan har renoverats och byggts om ett flertal gånger, och ändå är den en relik av ett försvunnet landskap och en försvunnen tid.

Kvarnbäckens ringlande lopp.

När det nuvarande Jordbro började byggas under 1960-talet skedde det på en plats som i princip var tom. Ett grustag var det mest dominerande inslaget bland granar och tallar, och däremellan några strödda torp och gårdar med namn som Skogshyddan, Sommarro och Hurtigstorp. En av de lite större och äldre, och en av de få som blivit kvar, är, som sagt, en gård vid namn Kvarntäppan, vilken har anor i varje fall sedan 1700-talet. Detta äldsta Kvarntäppan låg ett stycke bakom det nuvarande, på mark som idag återerövrats av skogen. Närmare Blockstensvägen, vid den lilla Kvarnbäcken, kan man ännu ana grunderna till de kvarnbyggnader som gett platsen dess namn.

Kvarntäppans stall.

Idag har Kvarntäppans gamla ladugård förvandlats till hyrstall där stressade storstadsbor kan långtidsparkera sina fyrbenta riddjur, men spåren av det gamla jordbrukslandskapet går lätt att se i terrängen. De märkligaste av Kvarntäppans djur är dock inte hästarna, utan okända nattlevande varelser ingen hittills lyckats få bukt med. En som tidigare bott på Kvarntäppan har berättat om hur hennes nätter sakta men säkert fylldes av skräck när de osynliga djuren började hemsöka gården. Den lika bisarra som skrämmande historien börjar när hennes man,Brundin, dör. Redan samma natt hör hon ett underligt krafsande och tassande liksom av dussintals kloförsedda fötter. Ljudet verkar komma innifrån husets väggar, och det fortsätter natt efter natt så att hon blir övertgad om att en råttkoloni bosatt sig där.

Kvarntäppans gård. Vilket osynligt väsen kryper i de gamla väggarna?

Hon försöker på alla sätt få bukt med råttproblemet, med gift, fällor och till slut med att ta dit en skadedjursbekämpare, men det märkliga är att hur hon än försöker kan hon aldrig finna minsta spår av de förmodade råttorna, och inte heller hörs de av under dagtid. Skadedjursbekämparen ger sig iväg med oförrättat ärende sedan han lugnat henne med att inga råttor finns och att ljuden hon hört bara är de vanliga knäppningarna i ett gammalt trähus, en klen tröst för någon som bott många år i samma byggnad utan att besväras. Det nattliga tassandet fortsätter, och verkar bli värre allteftersom nätterna går. Hon lägger med ett stänk av fasa märke till att ljuden alltid uppstår i hennes närhet och följer henne från rum till rum, men slutar omedelbart om hon tänder ljuset, en upptäckt som resulterar i att det sedan sällan är mörkt nattetid på Kvarntäppan. Naturligtvis kan hon inte heller undgå att slås av det faktum att ”råttornas” första framträdande sammanfallit med mannens död, men försök hon gör att kontakta honom ger inget synligt eller hörbart resultat, och när hon oförsiktigt nämner sin teori för grannarna börjar rykten gå om att hon inte skulle vara riktigt frisk i huvudet. Till sist har det hela gått så långt att hon är rädd att vistas i sitt eget hus, och hon fattar det enda möjliga beslutet att flytta därifrån. De osynliga råttorna stannar. Hur det är idag om nätterna på Kvarntäppan ska vara osagt, men fler än en människa har vittnat om det skrämmande och oförklarliga klösandet i husets väggar.

Denna text är hämtad ur boken Hemsökt, Carlsson bokförlag 2015. Författare och fotograf: Petter Inedahl.