Sanda gårds nattliga besökare

Sanda gård.

Sanda gård.

Vid midnatt förvandlas det stilla Sanda när Vita frun vandrar genom gården, och den hängde mannen bankar i tvättstugans vägg. Då är det slut med friden tills gryningen kommer.

Ett stenkast från Österhaninge begravningsplats, dold från landsvägen av yviga träd, ligger den sägenomspunna Sanda gård. Den vitrappade herrgårdsbyggnaden uppfördes 1834 på uråldrig mark. Området är täckt av spår efter de första haningeborna: hällristningar, skålgropar, stensättningar, runstenar och till och med en fornborg på bergsknallen som skiljer Sanda från begravningsplatsen. I resterna av herrgårdsparken kan man läsa en tusenårig text. ”Jorun lät resa stenen efter Andtvätt, sin och Anunds son. ” Kanske är det ett meddelande från Sandas forna härskarinna, även om stenen ursprungligen stod ett stycke längre bort.

Kungastenarna.

Kungastenarna.

Ända fram till 1800-talets början låg Sanda by i sluttningen ner mot Dalarövägen, med den vittberyktade Sanda gästgivargård som sista hus mitt emot de underliga och hittills oförklarade stenklot som sitter fast i berget på andra sidan Klockarlötsvägen. De sju, de var ursprungligen fler, stora kloten har fästs med hjälp av järnpinnar, och går under namnet Kungastenarna. Enligt traditionen ska de ha satts upp som minne av en kung som rastade här, men vem och när är kunskap som sedan länge är försvunnen. De har aldrig blivit arkeologiskt undersökta, men de har i varje fall ett par hundra år på nacken, och de gör ett bisarrt intryck där de ligger till synes helt lösa uppe på bergsklacken.

Sanda gård i vad som återstår av herrgårdsparken.

Sanda gård i vad som återstår av herrgårdsparken.

Även om den nuvarande mangårdsbyggnaden inte är äldre än tidigt 1800-tal finns Sanda gård omnämnt sedan 1500-talet, och herrgården är idag mest känd för att det var här som flygbaronen Calle Cederström föddes en vårmorgon 1867. Han var sin tids stora hjälte, och fick 1910 Sveriges första flygcertifikat, eller ”aviatördiplom” som det hette på den tiden, och dog stilenligt i en flygplanskrasch över Ålands hav åtta år senare. Den som övernattar på Sanda sägs dock finna ekon av det förgångna vilka är av betydligt mer påträngande karaktär än minnet av Calle Cederström. En före detta hyresgäst vid Sanda har berättat om hur hon brukade vakna tidigt om morgnarna av ett bultande från den tomma bagarstugan, vilken låg vägg i vägg med hennes egen bostad men vid den här tiden degraderats till tvättstuga.

Vägen mot Dalarövägen. Här sägs Vita frun gå nattetid. I bakgrunden Sandas forna grindstuga.

Vägen mot Dalarövägen. Här sägs Vita frun gå nattetid. I bakgrunden Sandas forna grindstuga.

Första gången hon hörde det underliga bultandet svor hon över grannarna som nödvändigt måste börja tvätta redan klockan fem på morgonen, och hon fortsätter svärja tills hon en morgon helt enkelt tröttnar på oljudet och går in för att säga ett par väl valda ord. Hennes ilska ersätts snabbt av olust då hon upptäcker att tvättstugan är tom, och olusten av rädsla då hon vid samtal med grannarna får veta att den varit så hela tiden. Ingen av dem törs nämligen utnyttja den innan dagen grytt på grund av den otäcka och hotfulla närvaro som alltid känns där. Traditionen berättar att en äldre man en gång gjort fast en snara i spjället och sedan hängt sig i den stora bakugnen, och att det är hans vålnad som sedan dess hemsökt platsen. Den hängde mannen är inte den ende döde som sägs uppenbara sig nattetid, här finns också Sandas egna variant av den klassiska Vita frun. När midnattstimman är slagen lär man kunna se henne vandra från Dalarövägen förbi stallet och rättarbostaden och förvinna in i mangårdsbyggnaden. Vem hon är, eller rättare var, är det ingen som vet.

Text och bild: Petter Inedahl

Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *