Görvälns slott
I det gamla 1600-talsslottet Görväln finns inget spöke, ingen ande eller vålnad. Det gör det istället runt knutarna, och ve den som råkar möta henne.
Från villaområdet utanför Jakobsbergs station ringlar en smal väg till synes rätt ut i skogen. Den leder efter ett tag förbi begravningsplatsen och Görvälns gamla skola, och strax därefter öppnar sig terrängen på vänster hand. En allé dyker oväntat upp, och i änden kan man skymta en stor stenbyggnad. Det är Görvälns 1600-talsslott, majestätiskt beläget högt över den branta sluttningen ner mot Mälaren.
Görväln från gårdssidan. På andra sidan huset stupar marken brant ner mot Mälaren.
Man tror att det var självaste Jean de la Vallée som ritade Görväln, som började uppföras kring 1660, och Erik Dahlbergs gravyr från slutet av århundradet visar ett hus som mycket starkt påminner om Riddarhuset, inte minst på grund av det säregna takfallet. Görvälns slott har haft kunglig glans. Här bodde Karl X Gustavs bror hertig Adolf Johan med sin maka Elsa Brahe, vilken varit den som egentligen låtit bygga slottet. I jämförelse med andra adelsgårdar från samma tid har Görväln trots många ägarbyten lyckats behålla en hel del av sitt ålderdomliga utseende, vilket egentligen bara störs av det nya taket och den sent tillkomna glasverandan.
Görväln en vinterkväll. Någonstans i parken letar Skogsfrun efter offer.
Idag nalkas man slottet från dess baksida, från skogen och via stall, uthus och ladugårdar. På 1600-talet kom man hit med båt, och det är också åt sjön anläggningen visar sin fulla prakt, och som de fyra flyglarna ligger. Görväln, Görwäln, Görvelen; kärt barn har många namn, men allt är inte riktigt så idylliskt kring det gamla herresätet som man kunde förledas tro. En kvinna som växt upp på Görväln har berättat om hur ett väsen liknande ett matt eldklot brukade få korna i ladugården att råma högt av skräck om nätterna, och även människorna på och kring gården jagades av det hotfullt oförklarliga fenomenet.
Stallet i empire, och strax till höger därom ladan där gårdens rå sägs husera.
Den värsta vålnaden på Görväln sägs dock inte vara det förhållandevis oförargliga rå som härjar i ladugården, utan en lång vit kvinnoskepnad som allmänt går under namnet Skogsfrun. Barn som lekt i närheten av den så kallade Skogsfruns stig har kommit skrikande och berättat hur en osynlig hand slagit deras leksaker i spillror. Skogsfrun kan visa sig vilken tid som helst på dygnet, och i hennes spår kommer sjukdomar och död. Ju närmre sitt offer hon kommer desto allvarligare förlopp, och den hon rör vid sägs inte leva många dygn därefter. För ett drygt århundrade sedan försökte man stöpa bly över de drabbade för att häva Skogsfruns onda makt, vilken visade sig i utslag följda av feber och till sist döden. Man bredde helt enkelt ut ett skynke över ansikte och armar på den sjuke, och några droppar smält bly hälldes i ett kärl som innehöll vatten, sotkol, tre knappnålar, och några hårstrån och en bit av linnet från den gastkramade. Om detta verkligen hjälpte ska vara osagt, men Skogsfrun har alltid varit en fruktad figur kring Görväln. Slottet är idag, liksom många av sina systeranläggningar, konferenshotell, och på dess hemsida kunde man tills helt nyligen hitta de tröstande orden ”garanterat spökfritt”. Varför de tagits bort kan man spekulera över..
Denna text är hämtad ur boken Hemsökt, Carlsson bokförlag 2015. Författare och fotograf: Petter Inedahl.
0 kommentarer