Skotten i trappuppgången

Barnhusgatan 8

Barnhusgatan 8

I trappans dunkel återupprepas ett över hundra år gammalt självmordsförsök. Trots att hon levde många år efter verkar Kristina Eriksson inte fått ro i sin grav.

Barnhusgatan är en gata som trots sitt centrala läge mest begagnas som genväg till affärsstråket på Drottninggatan. En stor del upptas av Norra Latins forna skolgårds grusströdda vakuum, och på motstående sida vältrar sig en konferensanläggnings kompakta betongkloss där en gång Folkets hus tinnar reste sig mot skyn. Här liksom på så många andra ställen i Stockholms innerstad har kontoren trängt ut en stor del av lägenheterna, och vore det inte för en nattklubb skulle gatan vara död efter affärstid.

Spökhuset på Barnhusgatan. Nummer åtta längst bort.

Spökhuset på Barnhusgatan. Nummer åtta längst bort.

Bland de äldre husen är det framför allt Barnhusgatan 8-10 som sticker ut, en stor rödputsad byggnad som faktiskt är två separata hus vars fasad domineras av en skäggig krigare med avbrutet spjut och handen på svärdsfästet. De bägge husen byggdes under åren 1889-91 som bostadsfastigheter men har idag till största delen kontoriserats, och det är endast de stora pardörrarna och delar av kvarvarande stuckatur som under lysrörens kalla sken förråder dess historia. Om just Barnhusgatan 8 går dock fler historier än man först kunde vara benägen att tro, och i varje fall en av dem är av en natur som om den är sann mycket väl skulle kunna förklara varför de boende med åren blivit allt färre.

Barnhusgatan 8-10. Är det den olyckliga Kristina Eriksson som upprepar sitt självmordförsök kväll efter kväll?

Barnhusgatan 8-10. Är det den olyckliga Kristina Eriksson som upprepar sitt självmordförsök kväll efter kväll?

En man som varit på besök berättar hur han redan ute på gatan blivit märkligt illa till mods och stannat en lång stund och betraktat den hotfullt stora åttan i guld på glasskivan ovan porten. I trapphuset förvånas han över hur kallt det är och noterar att belysningen är både svag och flämtande liksom förmådde den inte tränga genom den kompakt illavarslande atmosfären. Han ska just gå upp för vänstra trappan då han hör steg komma springande ner för den andra, och han stannar med onda aningar utan att veta varför. Stegen kommer ut på våningsplanet mitt framför honom, men där en människa borde synts finns istället ingenting. En isande tystnad varar ett par sekunder innan den bryts av en serie hårda knallar, liksom pistolskott, och han ryggar ofrivilligt baklänges vid det plötsliga och skrämmande ljudet. Strax därefter blir trappljuset normalt och även kylan försvinner. Full av obehag inför det inträffade skyndar han upp, övertygad om att de högljudda knallarna kommer att locka ut alla i huset, men till hans förvåning och olust visar det sig att ingen hört någonting.

Barnhusgatan 8 där ett självmordsförsök lär varit upptakten till spökerierna.

Barnhusgatan 8 där ett självmordsförsök lär varit upptakten till spökerierna.

En annan man berättar hur han mött en ung kvinna i ålderdomliga kläder. Hon stirrar på honom med ångest i blicken innan hon löses upp i tomma luften inför hans häpna och förfärade blickar. Det sägs att det är vålnaden av en tjänsteflicka, Kristina Eriksson, som 1901 skjutit sig när hennes fästman gjort slut som är den som hemsöker trappuppgången på Barnhusgatan 8, och märkligt nog berättar samma historia att hon faktiskt överlevde självmordsförsöket. Det märkligaste av allt är kanske det fall av varsel som omtalas i samband med detta. En man som helt nyligen flyttat till Stockholm drömmer en natt att han står utanför Barnhusgatan 8, en gata han aldrig tidigare hört talas om, och när han går in blir han vittne till hur en kvinna i lång blåvitrutig klänning med vitt förkläde springer ner för trappan där hon vänder sin revolver mot sig själv, och han vaknar med ett skrik samtidigt som hon faller framstupa med blodet vällande. Ett par dagar senare får han brev från sin far där denne ber honom gå till en gemensam bekant i ett ärende. Hans adress är Barnhusgatan 8. Det är med den tidigare drömmen i färskt minne mannen tvekande öppnar porten och stannar mellan de bägge trapporna då han hör de lika väntade som fruktade stegen. Innan han hinner göra någonting har kvinnan tömt fem av magasinets sex patroner i magen på sig själv och faller ihop i en hög. I panik springer han ut på gatan och lyckas vid Norra Bantorget få tag i en polis och en hästdroska som kör den medvetslösa kvinnan till Sabbatsbergs sjukhus där hon så småningom tillfrisknar. Hur hennes fortsatta liv gestaltade sig är okänt, men sedan hon dött sägs hon upprepa självmordsförsöket i trappan på Barnhusgatan 8. Kanske hade hon föredragit att inte bli räddad?

Text och bild: Petter Inedahl

Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *