Spökskjutsen

Lohärads kyrka

Lohärads kyrka

Någonting oformligt svart gör vägen förbi Lohärads kyrka osäker om natten. Det sägs att det är en mördad man som gång på gång gör sin sista färd i en hästskjuts.

Strax söder om sjön Erken, i en avkrok mitt mellan Norrtälje och Edsbro, ligger Lohärads kyrka och kurar bredvid de gamla skolbyggnader där en gång traktens elever rabblat glosor med gravarna alldeles intill husväggen. Vid vägkorset gör den ståtliga klockstapeln tummen upp över ett platt landskap som endast avbryts av byrester, strödda gårdar och en och annan ättebacke där uråldriga resta stenar lutar mot skyn ännu efter tusentals år.

I backen upp mot Lohärads klockstapel lär man kunna möta såväl döda som levande.

I backen upp mot Lohärads klockstapel lär man kunna möta såväl döda som levande.

Trots att Lohärads kyrka byggts ut ett flertal gånger är det fortfarande en miniatyrkyrka som möter besökaren, lite vemodigt med flagnande färg och puts som inte längre verkar vilja fästa vid de månghundraåriga väggarna. En gång i tiden hade den faktiskt ett torn, vars bas idag är vapenhus sedan hela konstruktionen rasat samman en ödesmättad dag i början av 1660-talet. Där klockstapeln nu står fanns under medeltiden ett gilleshus, och åtskilliga gravfält och stensättningar vittnar om traktens ålder. Här gick en gång huvudvägen mellan Stockholm och Grisslehamn, och åtskilliga är de som färdats med Lohärads klockstapel som riktmärke. Att trakten idag är ett bakvatten är att uttrycka sig milt, men det sägs att lugnet är mycket bedrägligt, och att någonting otrevligt kan mötas på vägen utanför kyrkan under mörka vinternätter.

Lohärads kyrka, där spökskjutsen sägs åka mörka  vinternätter.

Lohärads kyrka, där spökskjutsen sägs åka mörka vinternätter.

En bilförare som passerat här berättar om ett lika märkligt som oförklarligt möte på den smala vägen. Det är sent, och mörkret har för länge sedan fallit när han närmar sig Lohärads kyrka. De upplogade snövallarna gör körbanan inhägnad, och han kör sakta då han årstiden till trots ännu inte fått på vinterdäcken. Han ska just passera de bägge skolhusen som flankerar vägen då strålkastarljuset fångar upp någonting stort och svart i backen upp mot klockstapeln. Han beskriver det som en oformlig och onaturligt svart skugga, och lyckas endast tack vare den låga farten bromsa in innan den oundvikliga kollisionen, bara för att till sin förvåning finna att skuggan försvunnit lika oförklarligt som den dykt upp. Att det inte var en bil är han övertygad om, men någon naturlig förklaring till det inträffade är svår att finna, och hela situationen är både olustig och omskakande. Det märkligaste i historien är dock att en närapå identisk händelse lär ha utspelats på exakt samma plats, men bortåt hundra år tidigare. Strax innan jul är fyra ungdomar från Undra by på väg hem efter ett sent besök i Norrtälje, och hästen travar på i den stjärnklara men bitande kalla natten. Medarna glider lätt över snön och när de hunnit i höjd med Lohärads kyrka får de se siluetten av en annan släde komma körande i motsatt riktning. Att någon skulle färdas här är inte speciellt konstigt, och de tar inte heller större notis om den främmande förrän ekipaget kommit så nära att det börjar bli hög tid för en av dem att väja. De kan se den mötande släden tydligt i månskenet. Mannen på kuskbocken, det bulliga lasset, medar och understag, när alltihop med ens försvinner endast några meter framför dem. Trots att de stannar kan inte minsta spår av den främmande skjutsen upptäckas, och den onaturliga händelsen lämnar en besk eftersmak av skräck.

Är det ett mord som gett upphov till spökerierna kring Lohärads kyrka?

Är det ett mord som gett upphov till spökerierna kring Lohärads kyrka?

Enligt lokal sägen är spökskjutsen vid Lohärads kyrka vålnaden efter en mördad man från Södermarjum som inte fått frid i graven. Han lär en vinterkväll varit på väg mot Rimbo med ett lass slaktade kalvar när han oförmodat möter en man som tidigare tjänat dräng hos honom, och då de inte precis skilts som vänner är återseendet allt annat än glatt. Efter en kortare ordväxling drar drängen kniv och sticker ihjäl sin förre husbonde. Liket slänger han bland djurkropparna, och täcker över så gott det går med gamla säckar, varefter han helt sonika tar över den mördades släde och plånbåk och fortsätter till dåvarande Kragsta gästgiveri där han låter den döde husbonden bjuda på brännvin. Av ren slump går en av de övriga kroggästerna förbi släden och får se en hand sticka ut bland kalvarnas ben, och brottet uppdagas endast ett par timmar sedan det blivit begånget. Drängen döms till livstids fängelse för mord, och dör under fångenskapen. Sedan dess sägs det omaka paret göra sin sista färd förbi Lohärads kyrka under kalla vinternätter.

Text och bild: Petter Inedahl

Läs mer

2 Kommentarer till “Spökskjutsen”

  • En märklig detalj i denna berättelse är hur ungdomarna från byn Undra hamnade i Lohärad, ty Undra ligger halvvägs mellan Norrtälje och Lohärad, så då hade dom passerat hemmet och var ordentligt på avvägar. Jag passerar själv det där vägskälet minst ett par gånger i veckan, även på kvällstid, så jag får väl hålla utkik ifall något dyker upp.

    • Observant Birger.
      Satt själv och grubblade över 1901 års karta för att räkna ut hur de kunde ha åkt, men blev inte mycket klokare. Det är ju förstås tänkbart att de skjutsat någon annan som bodde längre bort hem först, men just den delen av historien kommer från en uppteckning i Nordiska museets folkminnesarkiv vilket gör det lite svårt att fråga vidare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *