Trädgårdsgatans hemsökta hus

Trädgårdsgatan 1.

Trädgårdsgatan 1.

Det började med en förnimmelse av att inte längre vara ensam i rummet. Det slutade med flykt i panik.

Trädgårdagatan i Gamla stan ligger precis vid Stortorget, och ändå är det en bakgata de allra flesta går förbi utan att ägna en tanke. Endast de boende, och möjligen medlemmarna av finska församlingen, tar vägen in över de knaggliga gatstenarna. En enstaka turistgrupp vinglar förbi i hälarna på guiden som skyndar att haspla ur sig sin väl inövade läxa. Däremellan är det tyst.

Trädgårdsgatans mynning från Stortorget.

Trädgårdsgatans mynning från Stortorget. Trädgårdsgatan 1 döljs av gatans krökning.

Under medeltiden var platsen till största delen upptagen av kålgårdar vilka hörde till de äldre husen mot Köpmangatan, och hade i likhet med de flesta dåtida stockholmsgator inte något riktigt namn. Under 1400-talet omnämns den som ”en grend ther nest bak” eller ”bakgrendin”, och det är inte förrän man under 1620-talet uppför ett bollhus i den kungliga trädgården på slottssidan om Trädgårdsgatan som den börjar benämnas med sitt nuvarande namn. Bollhuset byggdes ut ett par årtionden senare med det så kallade lilla bollhuset, vilket finns kvar, men 1725 förvandlades till Finska kyrkan sedan bollspelandet blivit omodernt. Den enda trädgård som idag finns vid Trädgårdsgatan är de två små träden inne på Finska kyrkans gård.

Hörnet av Trädgårdsgatan och Skeppar Olofs gränd. Trädgårdsgatan 1 är huset till vänster.

Hörnet av Trädgårdsgatan och Skeppar Olofs gränd. Trädgårdsgatan 1 är huset till vänster.

I hörnet av Skeppar Olofs gränd ligger huset Trädgårdsgatan 1, uppfört kring 1730, möjligen på äldre murar. Här är idag hyreslägenheter, men byggnaden har genom åren varit hem för vitt skilda verksamheter. Mest bekant var fastigheten under tiden kring förra sekelskiftet då den var plats för en så kallad besiktningsbyrå, ett begrepp få stockholmare idag känner till. Mellan 1847 och 1918 var prostitution lagligt, och de som skrivits in i rullan över stadens prostituerade var enligt samma lag tvungna att låta ”besikta” sig två gånger i veckan för att hindra spridningen av könssjukdomar. Hur verkningsfull behandlingen var antyder det faktum att få prostituerade självmant gick dit, de fick istället hämtas av polis, och en undersökning som gjordes kring sekelskiftet 1900 avslöjade att 70 procent av de prostituerade hade syfilis och 80 procent gonorré, all besiktning till trots.

Porten till Trädgårdsgatan 1 sedd från Finska kyrkans gård.

Porten till Trädgårdsgatan 1 sedd från Finska kyrkans gård.

De poliser som jobbade på besiktningsbyrån hade inte heller det bästa rykte, ens bland sina kollegor, och det förekom både våldtäkter och rån från dessa polisers sida mot ”sina” prostituerade. Den som klagade hamnade i Landskronas ökända kvinnofängelse beläget i den mörka 1500-talsfästningen. När systemet med officiell prostitution avskaffades 1918 förvandlades Trädgårdsgatan 1 till pensionat för arbetssökande, och skulle så förbli ett antal år. Någon gång under 1920-talets sista år hittades en medlem av dåvarande ägarfamiljen mystiskt död uppe på husets vind, men det lär aldrig blivit klargjort om något brott legat bakom.

Det hemsökta huset på Trädgårdsgatan 1. I fonden Skeppar Olofs gränd.

Det hemsökta huset på Trädgårdsgatan 1. I fonden Skeppar Olofs gränd.

Detta är dock inte de enda otrevliga händelser som förknippas med Trädgårdsgatan 1. Det berättas att någonting hotfullt hemsöker huset. Boende har talat om hur dörren mot bakgården slår igen av sig själv, och om underliga knackningar i väggarna, knackningar som svarar på tilltal och kan upprepa de knackningar andra gjort, ett faktum som känns allt annat än tryggt och dessutom antyder någon form av intelligens. Ibland noteras skuggor som verkar glida förbi i ögonvrån, fenomen som uppkommer oftare i vissa delar av huset än andra. Två kvinnor som en natt sov i samma rum har berättat hur deras deras samtal plötsligt avstannar av att de får en känsla av att inte längre vara ensamma i det mörka rummet, och hur de efter en stund ser en skepnad i vad som verkar vara en lång kåpa stå borta vid den stängda dörren. De ligger som paralyserade och kan inte få fram ett ljud när skepnaden glider över golvet fram till ena sängen och lutar sig över den vid det här laget skräckslagna kvinnan. Hon berättar hur hon trots mörkret kan urskilja de knotiga konturerna av ett ansikte, och hur dess ögon stirrat på henne med hat i blicken. Efter en tidsrymd hon efteråt inte kan bestämma upplöses skepnaden i tomma intet, och de bägge kvinnorna tänder lampan och genomsöker både rummet och lägenheten utan att finna spår av någon mänsklig inkräktare, och resten av natten sover de med ljuset tänt. En kort tid därefter flyttar de för alltid från Trädgårdsgatan 1. De var inte de första att lämna huset av den anledningen, och förmodligen inte de sista heller.

Text och bild: Petter Inedahl

Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *