Utan ro i graven

Fållnäs

Det sägs att somliga aldrig får ro i graven. På Fållnäs lär det vara lättare än annars att tro detta påstående.

Likt ett långt smalt finger pekar Lisö, som inom parentes sagt inte längre är någon ö, ut mot Svärdsfjärden och Torö. Vid dess innersta del, där Fållnäsviken slutar, ligger på en hög kulle intill vattnet Fållnäs gamla sätesgård. Det är en herrgård av det mer ovanliga slaget, påminnande om en bruksgata med sina prydliga rader rosa hus, men helt utan manbyggnad.

Två av de sex flyglar som utgör Fållnäs herrgård. Huvudbyggnaden blev aldrig av.

Fållnäs historia är till stor del höljd i dunkel. Ett järnåldersgravfält i närheten ger en antydan om dess ålder, och nuvarande södra flygeln vilar på grunden av en medeltida kastal, men om dess ursprung och utseende är inte mycket känt. Troligen anlades den under 1100-talet för att skydda farleden mot Södertälje, och sägs vid en uppmätning under 1700-talet haft över fem meter tjocka murar. Även under norra flygeln finns rester av ett medeltidshus, ett fast stenhus uppfört av Arvid Trolle under slutet av 1400-talet, men inte heller dess utseende känner man till. Kanske var det samma hus som den blodiga sommaren 1719 brändes av de ryska trupper som hemsökte skärgården. Efter rysshärjningarna stod Fållnäs öde under lång tid, och inte förrän under 1780-talet, över sextio år efter mordbranden, börjar uppförandet av den nuvarande herrgården. En magnifik jättebyggnad flankerad av inte mindre än sex flyglar skulle byggas på platsen för de medeltida husen. 1809 hade arbetet pågått i närmre trettio år, och var klart så när som på manbyggnaden när det hela tog stopp. Antagligen var det pengarna som började tryta, och södra flygeln gjordes istället lite pampigare än den norra för att markera dess nyinrättade funktion som herrgård. Än idag är Fållnäs byggnader ovanligt enhetliga även för en sätesgård, men på den stora planen ovan vattnet växer träden istället för slottet som aldrig blev av.

Södra flygeln har fått en fronton för att markera dess funktion av manbyggnad. Lägg märke till taket som är tegelklätt på alla sidor utom den södra.

En helt annan sorts historia är det som berättas om Fållnäs sedan natten fallit. Flera personer har haft otrevliga och skrämmande möten här, och en som tidigare bott i trakten berättar hur han en sen kväll ser ut över de nyskördade åkrarna när han blir varse någon sorts dimma som verkar växa rätt upp ur marken, bara på ett enda ställe. Den vrider sig liksom i vind trots att kvällen är kav lugn, och börjar efter någon minut tätna till någonting alltmer människolikt. Det är med stigande olust han iakttar den hastigt formande skepnaden, och med än större sådan han ser den börja röra sig i riktning mot honom. När den kommit så nära att det borde vara möjligt att urskilja dess anletsdrag stannar den till, och ser ut att öppna munnen i ett tyst skrik, en mun vars svarta hål blir större och större tills den verkar sluka sig själv och ingenting av den otrevliga gestalten är kvar. Upplevelsen var inte av en typ han önskade igen, och han såg noga till att dörrar och fönster var stängda den natten, och lång tid därefter.

Engelska boden sägs vara landets första silo. Är det här vålnaden av Carl Anckarsvärd går?

Enligt lokal sägen är det en av Fållnäs tidigare ägare, Carl Anckarsvärd, som spökar här. Han porträtteras som ondskefull bondeplågare och sägs bland annat ha velat förbjuda alla som inte var adliga att bära kläder i andra färger än grått. Carl Anckarsvärd gifte sig till Fållnäs 1810, men hur han fått sitt hemska eftermäle är en gåta, för enligt alla bevarade vittnesmål var han en man som gjorde mycket för traktens folk, och vars enda karaktärsfläck, om det nu är rätta ordet, var att han inte drog jämnt med Karl XIV Johan, en egenskap han delade med en övervägande del av landets befolkning. Han ivrade för jordbruksnyheter, och lär ha byggt landets första silo, den så kallade Engelska boden vilken ännu står kvar nere vid Fållnäsvikens strand, och öppnade redan 1826 en skola där alla barn fick gratis undervisning många år innan allmän folkskola inrättades. Ljuger minnena efter den stackars Anckarsvärd? Det lär vi aldrig få veta, men att någonting skrämmande vandrar kring Fållnäs har som sagt fler än en vittnat om.

Denna text är hämtad ur boken Spöklikt, Carlsson bokförlag 2018. Författare och fotograf: Petter Inedahl