Karlbergskanalen

Genom Karlbergskanalens stilla vatten drar en strid ström fritidsskeppare och turistbåtar under dygnets ljusa timmar. På natten är det en helt annan sorts väsen som stör dess frid.

Karlbergskanalen förbinder Ulvsundasjön med Karlbergssjön och markerar gränsen mellan Stockholm och Solna. Om den idag är ett stilla bakvatten var den förr desto livligare. Här låg Karlbergs tull, eller Västra sjötullen som den också kallades, och dessutom den beryktade krogen ”Fördärvet”, i gården Lilla Hornsberg, där mälarbönderna drack upp de pengar de tjänat på att föra sina varor till huvudstaden. Av dagens bebyggelse fanns knappt ett spår.

Karlbergskanalen på natten, ingen välbesökt plats.

Den nuvarande kanalen sägs ha grävts av straffångar under slutet av 1600-talet sedan landhöjningen hotat att helt avbryta den viktiga förbindelsen mellan Mälaren och Barnhusviken. Över den stilla vattenspegeln leder sedan 1956 Ekelundsbron, vilken oftare går under namnet Solnabron eller Kungsholmsbron beroende på vilken sidan av kanalen man bor på. Den nuvarande bron ersatte en äldre som legat ett stycke närmre kanalens mitt.  På Stockholmssidan kan man ännu se den forna uppfartsvägen där den slutar abrupt vid kanalkanten mellan Lilla Hornsberg och den gröna före detta brovaktarstugan.

Ekelundsbron. Ungefär här hittades begravningskransen sommaren 1924.

Om nätterna är det tyst och stilla kring Karlbergskanalen. Kolonilotterna står öde, och bommen över vägen till officersskolan i Karlbergs slott är nerfälld och dess stopplyses ilskna röda sken speglar sig i vattnet. Här lär man kunna se en vit skepnad sväva över kanalen, en vålnad som sprider skräck hos ensamma nattflanörer då den sätter kurs på människor som kommer inom dess räckhåll. Första gången den nämns är vintern 1923 när två systrar anställda vid Huvudsta gård promenerar hem efter ett besök på Kungsholmen. Ur vattnet uppenbarar sig en blek skepnad som sakta svävar mot dem där de går längs stranden på Solnasidan. Upplevelsen är inte angenäm, och det kanske är överflödigt att nämna att det dröjde länge innan systrarna åter tog den vägen hem efter mörkrets inbrott.

Karlbergskanalen från Ekelundsbron. Någonstans i skuggorna lurar vålnaden.

Det märkligaste med historien är att under sommaren 1924 promenerar de med några vänner intill kanalen och berättar då vad de upplevt. Vännerna blir nyfikna, och gemensamt söker man igenom busksnåren vid strandkanten. Vid den numera bortsprängda klippbrant som låg där Ekelundsbron drar fram idag, finner de en vissnad gammal begravningskrans. Någon kyrkogård finns inte i närheten av Karlbergskanalen, inte heller är det en vanlig väg för ett begravningsfölje, så enda förklaringen verkade vara att någon avsiktligt lagt dit den. Vem det skulle varit eller varför är en gåta som troligen kommer att förbli olöst. Dog någon här, och är det denna döda som nu försöker få fatt i de levande som nattetid är ofösiktiga nog att komma i dess närhet? Svaret är som sagt dolt, men vålnaden fortsätter visa sig i och kring Karlbergskanalen, oftast på Solnasidan.

Denna text är hämtad ur boken Hemsökt, Carlsson bokförlag 2015. Författare och fotograf: Petter Inedahl.

Läs mer


1 kommentar

June · 9 september, 2020 kl. 07:34

Mycket fina bilder

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *