Spökvetenskap

Ett spöke eller bara ett bevis på entitetskontinuitet?

Sverige kryllar av spöken. Mitt i vår vardag finns de plötsligt där likt en otäck blixt från klar himmel. I parken, på jobbet, eller kanske i ditt hem?

En brittisk studie för ett antal år sedan lär en smula överraskande ha klassat Sverige som det mest hemsökta landet i världen. I skuggan av vardagen frodas andar, demoner och vålnader på ett sätt som kan få även den mest hårdhudade att se sig om i mörkret. Sara Duppils är religionsvetare, doktorand vid Åbo akademi och universitetsadjunkt vid Högskolan i Gävle, och har forskat kring våra upplevelser av det övernaturliga.

–          Det här är den äldsta sortens tro. Den är urgammal, och man brukar säga att alla religioners ursprung finns i tankarna kring andar och själar. Att vi har en själ som kan överleva döden, säger hon.

Sara Duppils utanför Spökslottet på Drottninggatan i Stockholm. Kaka söker maka?

Trots att inga vetenskapliga bevis någonsin presenterats för att spöken existerar fortsätter vi se dem. Hemsökta platser finns mitt ibland oss, ofta utan att vi vet det. Det är nämligen ingen självklarhet att man berättar för utomstående om sina övernaturliga upplevelser.

–          Man är ofta väldigt försiktig med att prata med människor man inte känner om det här. Det handlar om att man inte vill bli hånad och förlöjligad eller ifrågasatt. Det är också ett känsligt ämne som det knappt bedrivits någon forskning alls kring, tyvärr, berättar Sara Duppils.

Gengångaren som ber om att få begravas i vigd jord.

Tekniken går framåt, men i skuggan av detta, eller kanske som en reaktion mot detta, ökar antalet upplevelser som inte riktigt går att förklara på teknisk väg. Ökar gör också antalet människor som säger sig tro på det övernaturliga, även om de säger det i förtrolighet.

–          Det är svårt att säga exakt då det inte gjorts någon riktigt pålitlig undersökning av det, men enligt min erfarenhet skulle jag tro att cirka femtio procent av Sveriges befolkning tror på spöken eller övernaturliga händelser i någon form, säger Sara Duppils.

Ned i graven med dig, otäcka gast.

Hon vill egentligen inte använda ordet spöke, utan kallar det entitetskontinuitet, ett vetenskapligt ord som ändå mycket väl skulle kunna översättas med just spöke, och hennes forskning har till stor del handlat om platsbunden entiteskontinuitet. Spökhus, med andra ord.

–          Tron på hemsökta hus är en form av animism, förklarar hon. Det handlar om tron på att även platser kan vara besjälade, att till exempel hus, träd eller stenar kan ha en själ ungefär på samma sätt som man brukar säga att människor har.

Om spöken och andar verkligen existerar är som sagt långt ifrån bevisat, men detsamma skulle kunna sägas om exempelvis Guds existens, vilket ändå inte hindrar en försvarlig massa människor att tro. Det är en sak att sitta i sitt hemtrevliga kök med en kopp kaffe och läsa en spökhistoria, en helt annan att befinna sig ensam i ett hemsökt hus vid midnattstid. Även den som inte tror på spöken är trots detta ofta rädd för dem.

Text: Petter Inedahl